Ur gömmorna 2 - Kiss The Originals II

Förhistoria.

Min Kiss-historia började 1981. Jag var tio-elva år och fick låna en trippel-LP av min systers dåvarande pojkvän. Trippel-plattan var Kiss "The Originals" och jag fastnade direkt! Jag hade hört talas om Kiss och sett bilder på dem, men aldrig lyssnat på dem. Nu hade jag helt plötsligt tre skivor att lyssna på eftersom "The Originals" innehöll bandets tre första skivor; "Kiss", "Hotter than hell" och "Dressed to kill". Det råkade bli "Hotter than hell som åkte på först och i samma stund som de första tonerna till "Got to choose" strömmade ut ur högtalarna, så visste jag att detta var min musik. 34 år senare har jag inte hittat någon anledning att ändra uppfattning.

Min syster och hennes pojkvän gifte sig så småningom, men skivan fick han aldrig tillbaka...

KISS - The Originals II

Nu hoppar vi fram några år i tiden och landar på 1984-85 nånting. Jag har köpt och bytt till mig alla Kiss plattor och liksom hos alla andra tonåringar som lyssnade på hårdrock under 80-talets första hälft så var väggarna tapetserade med bilder från Okej och dess föregångare Poster. På den tiden var Kiss-posters från tidningen Poster ännu ganska vanliga så jag bytte till mig allt jag kunde. Även andra band hade sedan några år börjat komma in på min radar, såsom exempelvis Iron Maiden, Judas Priest, Black Sabbath, Mötley Crüe, AC/DC och så vidare. Kiss var dock fortfarande mina favoriter och jag läste allt jag kom över som handlade om dem.

Då och då nämndes en mystisk skiva som hette "The Originals II" och som tydligen endast var utgiven i Japan. Den skulle visst vara extremt sällsynt och hade man turen att hitta en så var priset sällan under ett par tusen. Jag hade ännu inte sett bilder på skivan, men redan då började den anta nästintill mytiska proportioner. Det var troligen även här som min fascination över Japan till viss del grundlades och fortfarande håller i sig. Nej, jag har aldrig varit där, men en dag så. Kanske.

Nåväl, så småningom fick jag även se hur denna mystiska skiva såg ut och det var den första japanska skiva jag såg överhuvudtaget. Jag blev nästintill förälskad i den direkt! Vilket skumt omslag. Vad är det för något till vänster? Långt senare fick jag lära mig att pappremsan kallas för "obi" och är standard på alla japanska LP- och senare även CD-skivor. Eftersom skivor är mycket dyra i Japan så innehåller de ofta någon form av bonus. Det kan vara en extralåt eller kanske en poster eller annan kul extrasak. Obin fungerar därför som en slags innehållsförteckning över vad skivan innehåller. En reklampelare!

Uppfälld insida. Lägg märke till att pappremsan, obi, inte går helt runt.

Vi hoppar fram till 1988. Kiss hade släppt svagare och svagare plattor, samtidigt som andra grupper som Guns n´ Roses och Metallica var på stark frammarsch. När Kiss släppte "Crazy nights" 1987 tappade jag intresset helt. Dock var jag fortfarande ett stort fan av deras sminkperiod och "The Originals II" hade jag inte glömt. Vid det här laget visste jag alltså om att skivan fanns och jag hade sett bilder på den. Jag hade dock aldrig sett den i verkligheten. 

Detta ändrades dock en dag på våren 1988 då jag fick skivaffären Record Heavens senaste katalog hemskickad. Där stod "The Originals II" listad. Beskrivningen var kort och gott "The ultimate item" och priset 2500 kr. Utan att tveka satte jag mig på cykeln, tog tåget till Malmö och halvsprang till skivaffären för att hinna dit innan de stängde kl. 18. Inte för att köpa skivan, det hade jag inte råd med, utan endast för att få titta på den. Så där stod jag i flera minuter och bara tittade på skivan som jag drömt om och tänkt på dagligen i fyra-fem år, sen gick jag tillbaka till stationen och tog tåget hem igen. Än idag kan jag uppleva det ögonblicket när jag vill. 

En komplett "The Originals II" ska innehålla LP-skivorna "Destroyer", "Rock and roll over" och "Love gun". Dessutom ett svartvitt häfte med texter på japanska och engelska, ett färghäfte med bilder samt en påse innehållande fyra masker på tjock papp med brun baksida.

Nu hoppar vi ännu längre fram och befinner oss nu under första halvan av 00-talet. Internet har slagit igenom på bred front och skivaffärer som Record Heaven är sedan länge ett minne blott. I vissa avseenden kan jag tycka att det är lite trist, eftersom internet har gjort allting mycket mer lättillgängligt. På gott och ont. Idag vet vi att "The Originals II" inte är så svår att hitta - inte ens komplett och i bra skick. Nästan tvärtom faktiskt. Du kan när som helst gå in på eBay och hitta ett komplett set. Inte speciellt sällsynt längre alltså, men ändå ganska dyr fortfarande. Den lever till stora delar fortfarande på den mystik som byggdes upp på tiden före internet.

Mystiken över band och deras musik och skivor har försvunnit helt, men samtidigt har det gjort att man - som sagt - med några enkla sökningar på eBay kan hitta i stort sett allt man vill. Det var också tack vare eBay som jag, någon gång runt 2001-2002 nånting, äntligen fick tag i mitt eget kompletta exemplar av "The Originals II". 20 års väntan var äntligen över!