Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan den här boxen skulle komma. Ratt, Mötley Crüe och Skid Row är bara några exempel på band som fått sina klassiska plattor återutgivna i snygga boxar, och nu har alltså turen kommit till W.A.S.P.. "The 7 savage 1984-1992" hater den och släpps i 2000 exemplar.
Boxen består av gruppens sex första skivor (varav en dubbel-LP) + en LP med B-sidor. Åtta skivor totalt. Dessutom medföljer några bonussaker av vilka den 60-sidiga boken är mest intressant. Jag har dock vissa problem med boxen som helhet och det första problemet är att skivorna redan finns återutgivna på vinyl och dessutom är inte speciellt svåra att hitta.
Undantaget är förstås skivan med B-sidor som är ett unikt släpp för denna box.
Med en saftig prislapp på ca 3400 kronor så tycker jag att man kan förvänta sig mer, och mitt allra största problem med boxen och dess innehåll är faktiskt inte musikrelaterat utan rör den medföljande boken. Den hade kunnat göras så oändligt mycket bättre än vad som nu blivit fallet. Jag tycker i ärlighetens namn att den är direkt tråkig. Fantasilös. Dessutom med flertal stav- och faktafel, vilket är oförlåtligt i ett officiellt premiumsläpp som detta.
Men vi börjar med skivorna som i allt väsentligt är direkt kopierade från originalsläppen, även innerkonvoluten. Att man håller sig nära originalen uppskattas. En rolig liten detalj är att insidan av omslagen är svarta men med vitt tryck från just den skivan.
Men nu har jag sedan länge tappat tråden...
Det enda jag har invända mot skivorna är att jag tycker att "The crimson idol" någon gång kunde få släppas i ett maffigt gatefold-omslag. Jag vet inte om det skett tidigare då jag - och nu skäms jag lite - aldig ägt en originalutgåva av plattan på vinyl, trots att den är en av mina alla tiders favoritskivor. De utgåvor jag har sett, inklusive den i den här boxen, har samtliga kommit i tråkiga icke utvikbara omslag.
Men det är petitesser, för musiken är ju enastående och det är ju faktiskt den som till syvende och sist är det som räknas.
I boxen medföljer även en replika av en tidig promofolder, ett certifikat med boxens nummer (mitt är nummer 1010, av totalt 2000) samt en poster på Blackie.
Och så då boken.
Här borde jag egentligen skriva "boken" följt av en ledsen smiley, men jag vägrar inkorporera emojis i denna allvarstyngda samt seriösa blogg! Någon måtta på lättsinnigheterna får det vara!
Men boken är ett tämligen sorgligt kapitel. Den kunde varit så bra, men ja...
Vi får en bok på 60 sidor vilken till stor del schabblas bort fullständigt!
Det märks direkt i början av boken då första uppslaget endast består av boxens titel samt blodstänk.
Nästa uppslag består av en helsida med oläslig text (kameran gör texten betydligt mer läslig än den är i verkligheten) samt en helsida med en bild av Blackie. Tycker ni er känna igen bilden så beror det på att det är samma bild som vi även fick som poster. Fantasifullt värre!
Slutet av boken är om möjligt ännu mer fantasilös. Det näst sista uppslaget består av samma blodstänkta design + lite text om personerna som ansvarat för projektet. Det sista uppslaget är likadant, fast nu helt utan text. Det är totalt tre uppslag, sex sidor - tio procent av boken! - med samma blodstänkta design utan någon egentlig funktion.
samtidigt som man låter samma bilder ta upp plats på bloggen...
Det är dock inte det värsta, utan det är att varje skiva presenteras med en bild av framsidan PÅ EN HEL SIDA i boken. Ja men, vi HAR ju redan alla skivomslagen på de medföljande skivorna! Är det verkligen nödvändigt att ta upp ÄNNU MER plats i boken genom att bara återge framsidorna?
Som om inte detta vore nog så återges även baksidorna av respektive skiva, men då dessa endast upptar 25 % av en sida så kan jag till viss mån köpa det, även om det fortfarande känns riktigt onödigt.
Detta betyder att YTTERLIGARE sex helsidor försvinner ur boken bara på grund av samma framsidor som vi redan har på skivorna + en och en halv sida till om räknar in baksidorna!
Dessutom slutar texten på flera ställen halvvägs, eller knappt halvvägs, på sidorna, varpå det bara finns en tom yta under. DÄR hade de kunnat lägga in skivomslaget om de nu måste, men allra helst nån opublicerad livebild eller studioplåtning.
I slutet av boken finner vi även ett uppslag med en genomgång av skivorna med information om vilka låtar som finns på varje skiva, vem som producerat, vem som spelar och så vidare. Det vill säga den typ av information som redan finns på skivornas omslag eller innersleeves! Givetvis är framsidorna på skivorna med en gång till. För säkerhets skull. Om vi missat hur de ser ut...
Utöver dessa uppenbara design- och layoutmissar, så återfinns det en del rena faktafel i boken. Som att Blackie skulle ha skrivit "Mississippi queen" eller att textraden i refrängen till "Inside the electric circus" lyder "Welcome, I bid your welcome", när det i själv verket ska vara "Welcome, I bid you welcome".
Småfel, javisst, men ack så irriterande. Det finns flera liknande irritationsmoment, men detta är vad jag kommer på just nu.
Och som sagt, i en officiellt släppt premiumutgåva borde man ha korrekturläsare som upptäckt detta.
En sak som dock är RIKTIGT bra med boken, och det ska skaparna ha beröm för, är att den är tryckt på ett material som verkar omöjligt att få fingeravtryck på! Annars är det ju vanligt att hur försiktigt man än bläddrar så blir det avtryck från ens rena-men-ändå-tillräckligt-flottiga-för-att-lämna-fula-avtryck-fingrar. Här syns ingenting, vare sig på omslaget eller inne i boken. Och när jag upptäckte det så försökte jag verkligen att trycka dit mina fingrar, men det syntes inget.
En klen tröst, men ändock en tröst.
Så boken drar tyvärr ner helhetsintrycket av boxen som helhet något, men slutbetyget hamnar trots det på en stabil 8/10.
Nu hoppas jag på en box med plattorna som kom efter "The crimson idol". Eller ännu hellre, två boxar. Flera av dessa skivor har aldrig getts ut officiellt på vinyl så det vore en kulturgärning av rang om så skedde.
Nu tror jag inte att det är möjligt på grund av rättighetsstrul, men hoppas kan man ju alltid.
