Några månader senare har jag kommit till sans. Jag tycker fortfarande att skivan är riktigt bra, men kanske inte det mästerverk som jag nästan tyckte tidigare. Låtarna är förvisso bra, produktionen är helt ok, sången håller ganska bra och gitarrspelet stundtals lysande. Men trots allt har ord som ""helt ok", "ganska bra" och "stundtals" smugit sig in i omdömet, vilket givetvis tyder på att skivan har tappat i lyskraft hos mig.
På ytan har Deep Machine ganska mycket gemensamt med kollegorna i Hell, vilka släppte den fans- och kritikerrosade skivan "Human remains" för några år sen. Båda banden kämpade förgäves för ett skivkontrakt i 80-talets början och båda var flitiga liveband. I fallet med Deep Machine så började de spela live redan 1979 och skaffade sig gott om rutin genom över 150 spelningar de följande åren. De var tillsammans med band som Angel Witch, Samson och Iron Maiden bland de populäraste banden i London vid den här tiden.
Både Deep Machine och Hell var dessutom populära bland så kallade "tape traders" som både höll deras musik vid liv och spred den. Att båda banden släppte sina respektive debutskivor mer än 30 år efter sin "ursprungstid" är också en gemensam nämnare. Det som skiljer banden åt är att Hell var och fortfarande är, betydligt mer omtumlande att se live. Rök, eld, bomber och en allmänt mer teatralisk framtoning på framförallt sångaren som gör att man känner sig mer delaktig i showen.
En annan, och för skivköparen betydligt större skillnad, är att Hell hade turen/skickligheten att ha den välrenommerade och respekterade producenten Andy Sneap bland sina fans. Med hans hjälp, både som producent och medlem av bandet, tog sig Hell till höjder som de nog inte trodde på själv. Detta berodde troligen inte så lite på att de dessutom lyckades landa ett kontrakt hos jätten Nuclear Blast, vilket givetvis är värt massor för ett okänt band.
Deep Machine - Rise of the machine
High Roller Records 2014
150 ex, svart vinyl
350 ex genomskinlig klar vinyl
I fallet med Deep Machine så har de skapat en riktigt bra platta, men de saknar en känd medlem, en lysande producent och ett stort bolag i ryggen. Nu smögs plattan ut via lilla High Roller som, även om de släpper många kvalitetskivor, inte kan mäta sig med giganter som Nuclear Blast, Metal Blade eller Century Media när det gäller genomslag och marknadsföring. Det är trist för bandet förtjänar att få åtminstone ett halvt genombrott.
"Rise of the machine" inleder med tunga "The wizard" som sätter tonen för hela plattan. Tungt, starka riff och bra sång. Mer än så behövs inte för att jag ska vara nöjd. "The gathering" är nästa låt och enligt mig skivans bästa. En riktigt tung sak med härlig "Halford-inspirerad" sång i slutet. "The gladiator" följer och hade jag inte redan skrivit att "The gathering" är min favorit, så hade det blivit denna istället.
Så fortsätter det, låt efter låt, plattan igenom. Några få undantag finns det förstås och lugna "Black priestess" och bagatellen "Witchild" tillhör inte mina favoriter.
Ett par mindre starka spår på en skiva får man förstås räkna med och som helhet är plattan fortfarande ett riktigt guldkorn!
7/10
*********************************************************************************
Kristianstadbandet PORTRAIT hamnade på tredje plats på min lista "årets skivor 2011" i den här bloggens barndom. Som ni förstår har jag sett fram emot uppföljaren med stor iver och nu är den äntligen här.
Vi som prenumererar på Sweden Rock Magazine fick en trevlig liten present när nummer 4-2014 damp ner i brevinkastet, ty det följde med en CD-singel med tre låtar med just Portrait. Låtarna "In time" och "We were not alone" lovade gott inför det kommande albumet, men den skivans mest exklusiva spår var utan tvekan en cover av en låt som inte finns! Se bild och artikel fotograferad från Sweden Rock Magazine nr 7-2014 nedan.
Portrait - CD-singel med tre låtar.
Medföljde prenumerationsexemplaren av Sweden Rock Magazine nr. 4-2014
Artikel ur Sweden Rock Magazine nr. 7-2014.
Nog om singeln och vidare till fullängdaren!
Trots en del medlemsbyten som försenat plattan har bandet lyckats med konststycket att i stort sett släppa en lika stark skiva som sin föregångare.
Det akustiska introt är oerhört vackert och jag vill att det ska vara längre än de ca 1:40 vi får oss till livs. Nu när lugnet är över kastas vi rakt in i stormens öga. Jag erinrar mig dock om att jag har läst att det visst är ganska lugnt just i stormens öga så jag menar snarare att vi kastas rakt in i stormens utkant. Eller.. alltså, vi kastas rakt in i där det är som stormigast. Det är det jag menar!
Låtarna på plattan håller en riktigt hög och jämnt klass.
Ljudbilden är i stort sett densamma som på föregångaren "Crimen.."-nånting, och konstigt vore väl annars då det är bandet, i samarbete med Tore "Necromorbus" Stjerna som producerat båda albumen. Låtarna "In time" och "We were not alone" känner vi igen från nämnda singel och eftersom de låter mer bekant än övriga låtar så är det bara naturligt att det är just dessa två som känns mest omedelbara. Framförallt "In time" sitter som en smäck! Det är kompromisslös heavy metal med starka melodier och en sångare som pressar sig till yttersta, även om jag tycker att han överlag låter lite mindre "ansträngd" än på förra plattan.
På det hela taget är skivan möjligen lite mindre tillgänglig, och då menar jag inte strulet som föregick plattan när den inte gick att beställa från vare sig Ginza eller CDon trots att den var släppt! Det var tydligen något strul med distributören så jag fick beställa skivan direkt från bandet, men det är ju bara bra om man kan gynna dem med några kronor extra.
Som sagt så var så tycker jag att förra skivan var lite mer "omedelbar". Det kan förvisso bero på att jag haft tre år på mig att låta den sjunka in, men om jag minns rätt så gillade jag den direkt när jag hörde den, medan jag med "Crossroads" fick ägna den mer tid innan den satt. Nu när den väl gör det så är dock omöjligt att inte gilla den.
Portrait - Crossroads
Metal Blade 2014
100 ex, vit/röd splatter vinyl + signerad art print + fotografi
Exklusiv utgåva endast såld av Metal Blade via eBay
Här finns alla ingredienser som gjorde att förra skivan blev så lyckad och som jag hoppas kommer att fortsätta känneteckna bandet även i framtiden!
Cirkeln sluts vackert när samma akustiska melodi som inledde plattan även agerar intro och outro till plattans sista låt, 9-minuterslåten "Lily".
BETYG: 8/10
*********************************************************************************
På den oansenliga kvarterskrogen "Mässinghornet" i Malmö spelade Royal Ruckus den 12 juli och för första gången sålde de fysiska exemplar av sin skiva "1" på CD. Den totala upplagan är 100 exemplar och samtliga individuellt numrerade för hand. Givetvis la jag mina giriga vantar på två av skivorna och egentligen ville jag även få dem signerade, men då bandet efter spelningen spreds ut och stod och pratade med lite olika folk runt om i lokalen så kändes fånigt att springa runt och be om autografer.
Får se om jag vågar nästa gång!
Royal Ruckus, Mässinghornet, Malmö 12 juli 2014
Själva spelningen var som vanligt mycket bra, även om det var annat än musiken som gör att jag minns den aktuella spelningen.
Vid ett bord en bit bort satt ett par i övre medelåldern, lite mer än salongsberusade, men ändå inte så att de störde. Tanten var dock "på gång" och hon gick fram till bandet flera gånger och ville prata mitt under konserten och berätta hur bra de var. Efter ett tag försvann hon och kvar satt hennes ensam vid bordet. Jag hade hoppats på att hon raglat hem, men efter ca en halvtimme dök hon upp igen och satte sig ner på samma plats. Efter några minuter kom en kypare med en tallrik mat till henne som hon tydligen hade beställt när hon var iväg.
Med ett halvt öga kunde jag se att hon åt lite av maten innan det hördes två smällar. Det var gaffeln och kniven som åkte i golvet och hon brydde sig inte om att plocka upp dem. I stället la hon huvudet tillrätta i ena handflatan och såg ut att sitta om sova. Jag kunde återigen koncentrera mig på bandet och musiken en stund innan jag såg hur tanten hoppade till och sen återgick till att vila med huvudet i handflatan. Innan jag hann återgå till Royal Ruckus så reste sig tantens man upp, plockade upp besticken som hon hade tappat och sen tog han tallriken och höll den precis vid bordskanten. "Vad sysslar han med", hann jag tänka innan jag såg vad som var i görningen.
Royal Ruckus, Mässinghornet, Malmö 12 juli 2014
När tanten hoppat till var det för att hon hade spytt, och nu låg hela härligheten på bordet framför henne. Mannen tog helt sonika och skrapade ner spyorna på tallriken med sin egen hand! Det var fanimig något av det äckligaste jag sett! Fortfarande, bara jag tänker på det, så håller jag på att spy! Sen gick han iväg med tallriken med spyor och gav den förmodligen till personalen. Så glada de måste ha blivit!
Som tur var så var detta det sista störningsmomentet och resten av spelningen fortlöpte utan incidenter. Så tack till Royal Ruckus för att ha stått för soundtracket till en synnerligen bisarr och motbjudande föreställning!
Hur skivan med Royal Ruckus var? Riktigt, riktigt bra förstås! Jag sätter inte betyg på en skiva med bara fem låtar, men "Same page" och "Green" är två riktiga topplåtar! Det är spännande att följa bandet på relativt nära håll med chans att se dem ganska ofta. Det verkar som att de skrivit en ny låt varje gång man ser dem och oftast är den låten riktigt bra!
Det ska bli intressant att följa bandets utveckling!
Royal Ruckus - 1
Royal Ruckus 2014
CD utgiven i 100 numrerade exemplar.
