Jag är frestad att svara "ja" på den frågan. Deras två senaste plattor är snudd på mästerverk båda två och live har de få övermän. Det är fullt ös från början till slut, med ganska begränsat mellansnack. Det lilla som sägs har alltid en poäng som på något sätt leder fram till nästa låt.
Jag har sett In Solitude ett par gånger tidigare och aldrig blivit besviken. Deras headbangande är en imponerande konstform som gör att man själv rycks med ännu mer och det är svårt att - även såsomvarande kortklippt samt med begynnande flint - hålla huvudet still!
Bandet var så bra att direkt när jag kom hem så satte jag mig vid datorn och köpte biljett även till spelningen på Pumpehuset i Köpenhamn ett par dagar senare. Tack vare Öresundsbron och Köpenhamns Metro så är det väldigt smidigt att ta sig till och från de flesta spelställen i den danska huvudstaden.
En annan anledning till att jag ville se bandet igen var det finska förbandet Beastmilk. De lät inget vidare på de smakprov jag hade lyssnat på inför konserten och av den anledningen missade jag det mesta av spelningen med flit och anlände till Babel när Beastmilk bara hade två låtar kvar att spela. En triumf för min uträkning att missa dem förvisso, men med tanke på att de lät riktigt bra live så grämde jag mig ändå.
Dessutom har tydligen Linnéa Olsson från numera nerlagda The Oath gått med som andregitarrist i bandet, vilket jag inte hade en aning om när jag dissade dem och anlände för sent.
Inget av detta skulle ju dock spela någon roll eftersom jag nu hade biljett även till spelningen i Köpenhamn tre dagar senare. Allt var frid och fröjd i sinnet. Jag gick även och planerade vilka inköp jag skulle göra. In Solitudes singel i blå vinyl var en, deras senaste skiva "Sister" som turnéutgåva var en annan. Två kassetter med bandet, även dessa unika för just den här turnén var ett tredje.
Så när jag vaknade kl 21 på söndagskvällen blev jag inte glad! Ja, ni läste rätt! Jag vaknade klockan nio på kvällen! Jag hade suttit och somnat i soffan och missat hela skiten!
Helt sjukt! Där satt jag med danska pengar växlade, en biljett betald och utskriven - och sov!
Jag kan meddela att jag inte var nöjd med mig själv över det och övervägde genast att rusa ut på balkongen och kasta mig ut från densamma. Tyvärr bor jag på bottenvåningen så effekten av mitt hopp hade bara blivit smutsiga kläder och då fick det vara.
En liten tröst i eländet är att Portrait spelar i Malmö på fredag.
Jag har aldrig sett dem live tidigare så det ser jag fram emot.
