Världens mest sålda feltryck?

När Iron Maiden 1982 släppte "The number of the beast", hade de tack vare två starka skivor samt flitigt turnerande världen över under ett par års tid, vackert krattat manegen åt denna deras tredje skiva. 

1982 - 1997 gavs skivan ut med de här färgerna.

Plattan blev en stor succé världen över och räknas idag som ett av de riktigt klassiska heavy metalalbumen. 

Allt stämde. De hade en ny sångare som sopade mattan med de flesta andra. De hade en låtskrivare i basisten Steve Harris som spottade ur sig klassiker efter klassiker. Gitarrduon Dave Murray och Adrian Smith hade hittat ett vackert samspel. Trummisen Clive Burr imponerar stort och bandet har blivit varma i kläderna i samarbetet med producenten Martin Birch.

Färgerna följde med in i CD-åldern.

Utöver detta befann sig även omslagstecknaren Derek Riggs i ett kreativt rus. Allt han skapade blev snyggt! Eddie har aldrig varit snyggare - i brist på ett bättre ord - än vid den här tidpunkten.  I mitt tycke är omslaget till "The number of the beast" ett av bandets topp-3, vad gäller snygghet. 

Möjligen är jag nostalgiskt färgad då detta var den första skivan jag köpte med bandet när den var ny.

Vad vi inte visste då var att omslaget egentligen var ett feltryck och det skulle dröja 15 år innan vi fick se omslaget som det egentligen var menat att se ut.

Någon på ett tryckeri någonstans schabblade till det och vips så blev den grå-svarta bakgrunden i stället blå-svart.

Åren gick och skivan fortsatte att tryckas i nya upplagor världen över med samma felaktiga omslag och när CD-skivan slog igenom på bred front under andra halvan av 80-talet följde färgmissen med.

Miljontals skivor har sålts med detta felaktiga omslag. 

Återutgåvorna 1998 blev första gången som omslaget fick en bred spridning med de rätta färgerna.

Det var inte förrän 1997, när skivan återutgavs på vinyl som en del av skivbolaget EMI:s hundraårsfirande, som vi för första gången fick se omslaget som det var menat att se ut. 

Denna skiva är ganska svår att hitta, men året efter gav bandet ut samtliga skivor på remastrade CD och då var det riktiga omslaget med även där. 

Och nu har färgerna följt med in i vinyleran igen!

Under senare års vinylboom, när bandets skivor återutgivits på vinyl ett flertal gånger, har de rätta färgerna använts.

Även om jag idag kan tycka att det första, felaktiga omslaget är kul att ha, så måste jag ändå säga att det rätta omslaget är klart snyggare. 

Fast lite kul vore det om de återutgav skivan med det felaktiga omslaget...

Eddie har aldrig varit snyggare än just här, oavsett bakgrundsfärg!
Möjligen kan omslaget till "Killers" konkurrera. Och framförallt "Live after death"!
Även "Seventh son of a seventh son" är riktigt snyggt.

Nu när jag tänker efter så har nog Eddie ofta varit snyggare än just här...