Försvunna skatter... Leaf Hound - Growers of Mushroom

Det finns många saker jag inte förstår här i livet. Relativitetsteorin, IQ-tester och Tomas Ledins popularitet är tre av dessa, men det som ofta kan göra mig mest förundrad är hur folk egentligen har kunnat missa alla dessa musikaliska mästerverk som släppts genom åren och som för all del släpps än idag. Ett alldeles lysande exempel är bandet Leaf Hound som släppte sin skiva "Growers of mushroom" 1971. 

Vi bjuds på fullkomligt briljant hårdrock med kraftfull sång, knivskarpa gitarrer, mullrande bas och dånande trummor - allt synnerligen välproducerat, till skillnad från mycket annat som släpptes vid den tiden. Inget av detta spelade dock någon roll för plattan sålde i stort sett inget alls. Så obefintlig var intresset för skivan att den idag - när kapitalstarka musikälskare fått upp öronen för skivan - säljs för hisnande belopp. Vill du har den engelska originalpressningen så får du vara beredd att hosta upp någonstans mellan 30 000 och 50 000 kr.

Nu tycker jag personligen inte att någon skiva kan vara värd så mycket, men det säger ändå en hel del om den nästan mytiska status denna kultskiva uppnått idag. 

Lyssnar man på den så förstår man varför! Här finns inte ett svagt spår utan samtliga låtar sitter som käftsmällar. Den enda låt som möjligen faller lite grann ur ramen är titelspåret, märkligt nog. Den låten är betydligt mer...jag vet inte...inte kommersiell, men den är poppigare på något sätt. Absolut inte dålig, men ändå svagast på skivan.

Min egen Leaf Hound-historia är länkad till den klassiska skivaffären "Record Heaven" som låg på Engelbrektsgatan i Malmö. Där fanns allt man kunde tänka sig i skivväg inom den hårdare rocken. Ursprungligen mestadels koncentrerad på nya skivor i alla format av de grupper som var stora på 80-talet, men efterhand - när intresset för progressiv rock exploderade i slutet av 80/början av 90-talet - även med en stor second handavdelning. Här såg jag skivan för första gången, men hade förstås aldrig hört talas om bandet. I stort sett alla skivor i Record Heavens kataloger var prissatta, men efter Leaf Hound stod det bara "bid".

Än idag vet jag inte vad skivan gick för men det hade utan tvekan varit en god investering att ha köpt den då.

Sen gick det ett par tre år tills tidningen Record Collector hade en stor special om bandet i nummer 168 (1993). Den artikeln blev vändpunkten för mig och jag började bli sjukt intresserad av bandet. Trots att jag aldrig hade hört dem så visste jag att det var bra! Det låter som en lam efterkonstruktion men så var det verkligen. Detta var ju före nerladdningens tid och man var tvungen att faktiskt köpa den fysiska skivan för att kunna lyssna på musiken. Och där kom nästa hinder - skivan hade vid denna tid ännu inte släppts på CD! 

Enligt artikeln i Record Collector så berodde det på att Decca, som gett ut skivan 1971, bara hade rättigheterna för vissa territorier. Skivan hade nummer SKL-R 5094 och just bokstaven "R" i skivnumret angav att det var en "restrictive release", alltså en skiva som helt enkelt inte fick säljas eller marknadsfördes överallt.

Dock släpptes skivan i Tyskland (och enligt rykten även i Jugoslavien) med ett annat omslag och med två låtar bortplockade. Tyskarna kompenserades för detta genom att en poster följde med samt med ett singelsläpp med bland annat den unika låten "It´s gonna get better", som inte fanns någon annanstans. Bilden på singelns omslag och på den medföljande postern lär idag vara de enda bilderna som finns på Leaf Hounds sättning som den såg ut då skivan spelades in. Bandet intervjuades heller aldrig när de var aktiva. Myten växer...

Men tillbaka till problemen som bokstaven "R" ställde till med.

Dessa rättighetsproblem följde med in i CD-åldern så när storbolaget PolyGram köpte Deccas rättigheter så stod begränsningen kvar och ingen CD syntes till. Ett litet bolag, specialiserat på just återutgivningar av gamla godingar, vid namn See For Miles ändrade dock på allt detta när de 1994 lyckades få loss rättigheterna och äntligen släppte "Growers of mushroom" på CD. 

See For Miles, den första CD-utgåvan av rysarplattan...

Vad som hände med See For Miles vet jag inte, men de var först med att släppa Leaf Hounds klassiker på CD och för detta är jag dem ett stort tack skyldig. De hade dessutom lagt på den ovan nämnda B-sidan från den tyska singeln som bonus, så här fick man alla låtar som fanns. Trodde vi. Skivan är inte helt lätt att hitta idag då det bara några månader senare dök upp ännu ett officiellt släpp. Denna gång på bolaget Repertoire och de hade minsann snokat rätt på ytterligare en bonus-låt, nämligen "Hip-shaker" som dock var inspelad under betydligt primitivare förhållanden samt med ändringar bland medlemmarna. Råheten och känslan i låten går dock inte ta miste på. 

Efter detta försvann i stort sett See For Miles utgåva då de flesta - jag själv inkluderad - så klart vill ha så många låtar som möjligt och två bonuslåtar är ju bättre än en. Den allra senaste återutgåvan är från 2005 och den rekommenderar jag starkt. Den kom i digipak, innehåller en bra booklet med mycket information, texter till låtarna och dessutom en ny (!) låt från bandet, inspelad 2005 med Peter French som ensam kvar från originalbandet.

I en idealisk värld hade denna skiva prytt sin plats vid etablerade klassiker som Deep Purples "Machine head", Led Zeppelins "IV" eller Black Sabbaths "Paranoid". Så blev nu inte fallet, men tanken svindlar när man begrundar vad som hade kunnat hända med bandet om de bara hade haft lite mer flyt. Troligen hade det gått en mycket ljus framtid till mötes. Trist att de inte fick göra det.

Leaf Hound återuppstod i början av 00-talet, dock med endast Peter French som kvarvarande originalmedlem, och 2006 släpptes det till och med en ny skiva! "Unleashed" är titeln på den och det är en helt ok skiva. Bandet ger fortfarande lite spelningar här och var och rösten håller än på den gamle, envist kämpande Mr. French.

Min egen samling består av de tre nämnda CD-utgåvorna samt av den mycket trevliga - och officiella - återutgåvan på skivbolaget Akarma. 

Den första "återutgåvan" var långt ifrån officiell och gavs ut på amerikanska Discwasher-etiketten någon gång under 80-talets första hälft. Den har i stort sett samma omslag som den tyska utgåvan, dock innehåller den alla låtar från originalplattan + bonuslåten "It´s gonna get better" samt en poster.

Jag hade under några år även den tyska originalutgåvan (med poster) utgiven på Telefunken-labeln i min ägo, men tvingades sälja den i slutet av 90-talet.

Den engelska originalpressningen har jag aldrig ägt och det närmsta jag någonsin lär komma den är när jag såg den i skivaffären Record Heaven i slutet av 80-talet.

Ghost T-shirts, del 2.

Den här gången är det tröjor med tryck både fram och bak som gäller!

Grucifix T-shirt. Började säljas ungefär samtidigt som debutplattan.

Statue Of Liberty, US Mini-Tour.

Turné-Tshirt som egentligen endast såldes på bandets två spelningar i Baltimore den 29 maj och New York den 1 juni 2011. Dock såg jag T-shirten säljas i det officiella merchandise-ståndet på Muskelrockfestivalen när bandet spelade där 5 juni, alltså veckan efter New York-giget.

Opus Eponymous European Tour T-shirt. 

Clockwork Ghost European Tour T-shirt.

Båda tröjorna ovan såldes på bandets Europa-turné 14 november - 8 december 2011. Ghost var ett av bandet i ett paket bestående av huvudbanden In Flames och Trivium, samt Rise To Remain och Insense.

Den 24 november gav bandet en egen spelning i Festsaal Kreutzberg i Berlin, med Insense och In Solitude som förband. Tyvärr såldes ingen egen T-shirt på denna spelning, utan det var samma två som under den övriga Europa-turnén.

  Opus Eponymous 13 Dates Of Doom, US tour.

 13 Dates Of Doom, US Tour Custom T-shirt.

Båda tröjorna ovan såldes på bandets turné i USA och Kanada 18 januari - 2 februari 2012. Förband var Blood Ceremony och Ancient VVisdom.

  Opus Eponymous Another 31 Dates Of Doom, US Tour.

  Possession, Another 31 Dates Of Doom, US Tour.

 Statue Of Liberty, Another 31 Dates Of Doom, US Tour.

De tre tröjorna ovan såldes på bandets turné i USA och Kanada den 4 april - 12 maj 2012. På denna turné var Ghost förband till Mastodon och Opeth.

Denna T-shirt såldes endast vid bandets exklusiva spelning på Cupolen i Linköping den 15 december 2012. Förband var Dead Soul.

Ghost T-shirts och mer absurt samlande

Nu var det ett tag sen jag skrev lite kort om samlandets paradoxala verklighet. Man köper något bara för att komma ett litet steg närmare en komplett samling, samtidigt som man vet att samlingen aldrig blir komplett.

Skulle den - mot förmodan - trots allt bli komplett en vacker dag, ja då grämer man sig över att det inte finns mer att köpa. Det är ett absurt cirkelresonemang där "jag samlar för att jag samlar" är ett evigt mantra som man upprepar för sig själv för att på något sätt rättfärdiga sitt, som man inser, sjuka beteende.

Idag hade jag tänkt lägga upp bilder på min samling T-shirts med Ghost. Precis på samma sätt som LP-skivor är avsedda att spelas så är ju T-shirts menade att ha på sig. Men icke! Nej, här samlas det för att det samlas! Inget får användas, bäras eller på annat sätt utsättas för minsta risk att slitas.

Som sagt; samtidigt som drömmen om en komplett samling är det som driver en samlare framåt så är det ju också det som är samlarens största fasa.
Sjukt, men samtidigt sjukt roligt!
Nu tar vi ett gäng bilder på T-shirts, tycker jag. Samtliga tröjor är officiella.

De första nio bilderna är T-shirts med tryck endast fram, alltså med helt svart rygg.

Opus Eponymous

 Elizabeth

 Possession

 Procession

 Band picture, gick att köpa från Metal Blade i ett paket ihop med bildskivan 2011.

Clockwork Ghost

Opus Eponymous, utan "ram" runt bilden och ett väldigt "tjockt" tryck av hög kvalitet.

Turqouise Ghost Logo, såldes på bandets konsert på Cupolen i Linköping 15 december 2012.

 Secular Haze, såldes på bandets konsert på Cupolen i Linköping 15 december 2012.

Opus Eponymous long sleeve.

Opus Eponymous hoodie

Där håller vi för idag. Galenskaperna fortsätter med fler T-shirts nästa gång. Då blir det T-shirts med dubbeltryck, alltså både fram och bak. Ohhh, så spännande...!

Årets skivor 2012

Ännu ett år är till ända och en hel drös med skivor har anlänt, precis som sig bör.
Hett efterlängtade debutplattor med Spiders, Luca Turilli´s Rhapsody och Year Of The Goat, blandat med nya skivor med etablerade band som Kiss, Europe, Accept med flera, i kombination med ett flertal riktigt lyckade återutgåvor, gör att 2012 definitivt inte kommer att skämmas för sig i historieböckerna.

Så vad passar väl bättre än att börja det nya året med att titta tillbaka på 2012 och lista de i mitt tycke bästa skivsläppen:

1. HUNTRESS - Spell Eater
Helt otippad som årets platta om ni frågat mig i mars eller april då jag inte ens hade hört talas om bandet. Speed, heavy, thrash - allt blandas och ut kommer Huntress med ett unikt sound. Lägg till detta Jill Janus mycket kompetenta och kraftfulla stämma och vi har en skiva som jag kommer att återvända till gång på gång. Betyg: 9/10.

2. LUCA TURILLI´S RHAPSODY - Ascending To Infinity
Tillsammans med Spiders den skiva som jag såg mest fram emot under hela året. Och visst levererar min gamle hjälte! Det är storslaget, pampigt, överdådigt och underbart! Som Rhapsody Of Fire med extra allt! Antingen älskar man det eller också hatar man det. Jag tillhör den första kategorin! Betyg: 9/10.

3. SPIDERS - Flash Point
Det var länge sen som jag sett fram emot en dubutskiva lika mycket som jag gjorde mot Spiders, och även här infriades de högt ställda förväntningarna. Den raka och röjiga 60/70-talsrocken sitter träffsäkert precis där den ska! Det enda jag kan tycka är tråkigt är speltiden, runt en halvtimme. Ett par låtar till hade inte skadat eller varför inte lägga med de fyra låtarna från debut-EP:n bara? Betyg: 8/10.

4. YEAR OF THE GOAT - Angels´ Necropolis
Räknar man Luca Turilli´s Rhapsody som en ny grupp så har vi alltså fyra debutplattor på de fyra första platserna på årsbästalistan. Hårdrocken mår bra!
Sedan jag såg Year Of The Goat live för första gången på Muskelrock i juni så har jag sett fram emot deras fullängdare med stigande förväntningar! Nu är den här och når upp till en fjärdeplats. Sjukt bra låtar förstås, klanderfritt framfört, men aningen för lättviktigt eller slätstruket för att på allvar kunna utmana om en plats på pallen. Betyg: 7/10.

5. SISTER SIN - Now And Forever
Hård och lite skränig glam metal med en vass kant. Så skulle jag vilja beskriva Sister Sins senaste giv. En flummig beskrivning möjligen, men låtarna är långt ifrån flummiga. Liv Jagrell besitter en makalös stämma och en attityd som ger låtarna en nödvändig hårdhet. Betyg: 7/10.

6. ACCEPT - Stalingrad
Det låter likadant som på föregångaren "Blood Of The Nations", vilket är ett mycket bra betyg. Enda skillnaden är att vi blev tagna på sängen av den skivan och "Stalingrad" får nu dras med upprepningsstämpel istället för överraskningsmoment, vilket en del tycker är negativt. Låtarna i sig är dock lika bra och betyget blir därför högt! Betyg: 7/10.

7. STRIKER - Armed To the Teeth
En rejäl överraskning för mig när jag chansköpte deras skiva nångång i somras. Klassisk heavy metal som dessutom är bra producerad. Det brukar inte var fallet när okända band släpper hårdrocksplattor som doftar 80-tal. Betyg: 7/10.

8. ORDEN OGAN - To The End
Ännu en chansning som gick hem! Klassisk power metal med snabba gitarrsolon, dubbeltramp och maffiga körer. Dock saknas den annars obligatoriska höga falsettsången. Det gör det hela mer intressant! Betyg: 7/10.

9. EUROPE - Bag Of Bones
I slutet av 2012 firade Europe att det var 30 år sedan de vann Rock-SM. Det kommande året firar de 30 år igen, då deras debut släpptes 1983. Fortfarande är veteranerna kapabla att klämma ur sig skivor på hög nivå, vilket de bevisade med sitt förra släpp "Last Look At Eden" och fortsätter med nu. Den här skivan är möjligen lite mindre tillgänglig för den breda massan, men här finns ett helt knippe bra låtar! Betyg: 7/10.

10. EXISTANCE - Existance
Ännu en debutplatta på topplistan. Stora likheter med Striker (på sjunde plats) men med skillnaden att detta inte på långa vägar är lika välproducerat. Låtarna finns här, entusiasmen likaså. Betyg: 6/10.

Hedersomnämnande bör gå till följande som var med i beräkningen för att ta sig in på listan:
Bible Of The Devil, Gin Lady, Gold, Graveyard, H.e.a.t., Katana, Kiss.

Skivor utgivna 2012 värda att uppmärksammas

ÅTERUTGÅVOR
Under året har det även kommit ett antal återutgåvor av skiftande kvalitet. De fem bästa i mitt tycke är följande:
JUDAS PRIEST - Screaming For Vengeance. CD återutgiven med en live-DVD från Us-festivalen 1983. En riktigt bra konsert är det och skivan vet vi sedan gammalt är en klassiker!
TWISTED SISTER - Under The Blade. Samma som ovan. CD-skivan släpps ihop med en live-DVD från samma tidsepok. Ett vinnande koncept. Den här gången är det bandets uppträdande på Readingfestivalen som skickas med.
IRON MAIDEN - Picture Disc Collection. Ja, vad säger man? Inget nytt material, men tanken att ge ut de åtta första skivorna som bildskivor i utvikbara omslag och samla allt i en snygg box, som dessutom är väldigt begränsad, får det att vattnas i munnen hos alla hårdrockare!
UNCLE ACID AND THE DEADBEATS - Blood Lust. Jag tillhör en av de 50 st lyckligt lottade som har första upplagan av deras LP, men en sådan klassiker förtjänar givetvis att släppas så att alla som vill kan ha den!
CIRITH UNGOL - Frost And Fire. En återutgåva av en återutgåva av en återutgåva. Originalplattan gavs ut 1981, ett nytryck gavs ut som bildskiva 2005 och här är en ny upplaga! Bildskiva den här gången också och inte är det mindre snyggt heller! 500 ex.
*********************************************************************************
KISS - Destroyer. Hade kunnat bli riktigt bra om man släppt med lite outgivna låtar, demos eller annat smått och gott. Nu blev det bara i stort sett samma skiva i ett nyproducerat omslag som ska föreställa skissen som Ken Kelly ursprungligen gjorde. Svagt, Kiss.