High Roller beställning del 2: Chalice - Trembling crown

I beställningen från High Roller Records gömde sig även denna lilla pärla. Precis som bandet i förra inlägget - Lord Fist - så kommer Chalice från Finland och "Trembling crown" är deras fullängdsdebut. De har tidigare släppt en kassett och en singel, vilka förvisso lovat gott, men att de skulle vara mäktiga att få ur sig ett album av den här kalibern trodde jag inte.

Debuten, demokassetten från 2017

Singeln "Silver cloak" från 2019

Skivan inleds med ett klassiskt hårdrocksintro á la gitarriff som direkt sätter tonen för hela skivan. Rent ljudmässigt låter det riktigt bra och välproducerat och musikaliskt bjuds vi på en stor variation, utan att låta framtvingat eller forcerat eller malplacerat. Så när första låten avbryts av en refräng som vid första lyssningen egentligen inte verkar höra dit, eller när sologitarren får ytterligare en helt annan ton en stund senare, så passar det in.

Titelspåret är ett annat bra exempel, där vi mitt i låten bjuds på ett mellanspel av flamencoliknande akustiska gitarrer. Bakom de akustiska gitarrerna hörs smäckra toner från elektriska gitarrer, först lite smygande i bakgrunden innan de övergår i frenetiskt och medryckande solande och riffande. Och allt detta inom loppet av andra halvan av en låt! Underbart!

Debut-LP i ultraclear vinyl (150 exemplar) och CD i slipcase.

Låtarna är överlag ganska långa, de två kortaste är runt fem minuter och resten ligger på sju och en halv minut och uppåt, men de känns inte alls så långa. Jag har många favoritstycken på skivan, men ett som sticker ut lite extra är i tredje låten "Hunger of the depth", vilken på några få ställen i refrängen har försetts med en helt avvikande ton som får mig att tänka på In Solitude i sina bästa stunder.

Skivan bjuder på allt ifrån långa instrumentala partier, udda instrument, episka passager och en massa  utflykter i det audiovisuella landskapet vilka vi oftast inte är vana att ta. Det känns välkommet och nytt och fräscht. Det är ömsom hårt och ömsom väldigt melodiskt, med nämnda akustiska gitarrer och till och med en gammal hederlig Hammond. Eller är det en mellotron? Jag vet inte, men det låter bra och passar in.

Jag har absolut inget att klaga på, utan den här plattan golvade mig totalt när jag kom i kontakt med den första gången i slutet av 2020 och har inte ändrat uppfattning så här tre-fyra månader senare. I vissa stycken hör man att sångaren har ett lite väl finskt uttal, men de är ju därifrån, och det är egentligen inget som stör, så jag vet inte varför jag tog upp det. Sångaren - i likhet med övriga medlemmar -  är för övrigt mycket kompetent, vilket annars vanligen är akilleshälen för de flesta nya band.

Man vet att en skiva är riktigt bra när till och med en instrumental låt med en så totalt outtalbar titel som  "Karkanxholl" känns angelägen. Sju låtar och inte en enda som jag känner att jag vill hoppa över, vilket väl egentligen är det bästa betyget!

Betyg: 9/10

High Roller Records 1: Lord Fist - Into the wilderness

Årets första skivpaket från High Roller Records!

Årets först skivbeställning från High Roller kom i början av februari, och ska jag vara helt ärlig så hade jag skjutit på den ett tag, då jag ville få med ett par plattor vilka i sin tur fått sin releasedag framskjuten. Men till slut kom skivpaketet alltså, och det blev lilla julafton hemma hos Epicus!

En väldigt stor förbättring hos High Roller jämfört med senast jag beställde där, är att alla skivor som de ger ut på sitt eget bolag är tydligt märkta med vilken färg det är på vinylen. Till och med etiketten är i samma färg som vinylen för att det ska bli ännu tydligare. Stort plus!

Plus också för att de har börjat sälja sina skivor inplastade. Tidigare har de oftast bara kommit i plastfickor, men nu är de alltså inplastade och fina! 

Som vanligt ett stort plus för deras paketering. De välpackade skivorna ligger i en stor låda, vilken i sin tur ligger i en ännu större låda med kantskydd på insidan i form av skumgummi. Så har de packat större paket i flera år, och jag kan inte nog berömma dem för det!

Jaja, nog om det. de kommande dagarna, vilket säkert blir "de kommande veckorna" om jag känner mig själv rätt, så hade jag tänkt gå igenom en del av skivorna som fanns i paketet och först ut blir finländska Lord Fist!

Lord Fist skrev jag om här på bloggen för några år sedan då de släppte sin debutplatta "Green eyeleen", vilken jag tyckte var en kompetent utförd heavy metal-skapelse. Välljudande utan att på något sätt återuppfinna hjulet. 

Vill jag göra det lätt för mig, vilket jag vill, så skulle jag nog säga att detsamma kan sägas om uppföljaren, 2020 års "Into the wilderness".

Det är snabbt, medryckande, riffstarkt, välproducerat och det är fortfarande sångaren som är det svagaste kortet. Lär man sig dock att acceptera sången så som den nu är så väntar en riktigt skön musikalisk upplevelse. Och det ska i ärlighetens namn sägas att sången inte på något sätt är usel. Jag har hört betydligt sämre. Det är bara det att i kombination med att övriga instrument och låtar är så pass proffsigt framförda så skänker sången något av en b-känsla över alltihop. Vilket är synd, för bandet är bra och här finns potential till något större.

LP i olivgrön färg på vinylen. 150 exemplar samt CD i slipcase.

Till skivans höjdpunkter hör det väldigt korta och - ironiskt nog instrumentala - lugna mellanspelet "Moonhalo", "Arkona cross II" och framförallt det avslutande titelspåret. Låtarnas längd pendlar mellan drygt tre och knappt fem minuter och de tio låtarnas totala speltid är 34 minuter. Föredömligt sett ur ett vinylperspektiv, men med tanke på att det gått över fem år sedan förra plattan så är det ändå i snålaste laget. 

Nåväl, här finns potential, men trots det så känns det som ett flygplan som rusar fram över startbanan i full fart utan att kunna lyfta. Eller som ett flygplan som står still och rusar motorerna men inte kommer iväg. Eller någon annan klen liknelse, men ni fattar poängen. 

Det som började lovande på debuten bibehålls här, utan att ta ett enda steg fram. Jag vill dock höra några rejäla framsteg på nästa platta!

Betyg: 6/10

KISS - Hotter than hell tour 1974-75 - ny, fet box!

En ny, underbar box har släppts ut på marknaden!

Så har ännu en bootleg-box med Kiss sett dagens ljus. Den här gången är det turnén för "Hotter than hell" som får sig en liten genomgång i form av tre konserter på fyra bildskivor, en tjock bok, två posters, en reproduktion av en gammal promo display, åtta vykort och fem glasunderlägg. Låter det spännande så beror det på att det ÄR spännande! Låter det inte spännande så ber jag om ursäkt för att jag inte skrev dramatiskt nog.

Boxen innehåller tre konserter fördelade på fyra bildskivor.
Som brukligt är när det gäller Kiss pryder varje medlem en skiva var.

Vi börjar med själva skivorna. Fyra stycken är de till antalet, bildskivor närmare bestämt. En skiva med en bild på varje medlem från samma fotosession som den officiella skivan. Bildskivorna kommer i omslag med samma bilder fram och bak som skivan har. Den första skivan är den med Ace och innehåller spelningen från Parthenon Theatre i Hammond, Indiana, den 18 oktober 1974. Man klämmer in hela spelningen - 9 låtar plus trumsolo - på plattan men det låter ändå helt ok i min modesta anläggning. "Hela spelningen" är dock en sanning med modifikation. "Hela den inspelade delen av spelningen", menade jag. "Deuce" och "Strutter" spelades inte in och "Got to choose" är inte komplett. Men detta är vad som finns inspelat så vi får nöja oss med det.

Baksidorna av omslagen och skivorna. De små bilderna är olika på varje skiva.

Nästa skiva är den med Gene på bild och här har vi en välljudande inspelning från The Brewery i East Lansing, Michigan, den 21 oktober 1974. Alltså bara tre dagar efter spelningen på den första skivan. Här får spelningen breda ut sig över hela tre sidor och fortsätter alltså in på första sidan på nästa skiva i boxen, vilken är den med Paul på framsidan. På den andra sidan har vi inledningen på konsert nummer tre, den klassiska Winterland Ballroom i San Francisco den 31 januari 1975. Den fjärde och sista skivan i boxen, med Peter som motiv, innehåller resten av Winterland-spelningen.

De fyra första bilderna är från baksidorna av omslagen i den här boxen.
Den femte bilden från den "riktiga" skivan.

Om inspelningarna som sådana har jag inget att tillägga. Det låter bra rent inspelningsmässigt, men samtidigt hörs det ju att bandet fortfarande är under viss utveckling. Det jag kan ha en liten invändning mot är att man valt att ta med San Francisco-spelningen. Detta är ju en klassiker som florerat bland videosamlare sedan sent 80-tal och till och med givits ut officiellt i den första "Kissolgy"-boxen. De flesta Kiss-fans har redan både hört och sett den och hur bra den än är så hade det varit roligare att skicka med något lite ovanligare. Som typ Hammond och East Lansing, de två första konserterna i den här boxen. Även dessa finns förstås ute bland samlare, men troligen med lite mindre spridning än just San Francisco 1975. 

Samma sak här. Den sista bilden från den officiella skivan för jämförelse. 
De fyra bilderna från den här boxens skivor föreställer Peter Criss med sin fru Lydia.
Jag är osäker på om det är Lydia som är med även på den officiella utgåvan.
Har ni information om detta så hör gärna av er!

Nåväl, så länge ens största klagomål över musiken är att man får höra Winterland-spelningen en gång till, så får man ändå anses leva i en lycklig tillvaro.

En rolig detalj är att de små bilderna på baksidorna av omslagen är outtakes från den ökända fotosessionen för "Hotter than hell". Den där till och med Paul blev full. Plakat! Bombad! 

Nu skojar vi allt till det, ty på de två raderna med bilder ovan är ordningen den omvända!
Den officiella bilden först och bilderna från den här boxen sen. Omväxling förnöjer.

Vi går vidare i boxen, ty vi har ju inte hela dagen på oss!
Nästa lilla sak är en påse med åtta bilder utformade som vykort i hårdpapp. Bilderna föreställer konsertannonser och reproduktioner av hemmasnickrade konsertaffischer. Även fem glasunderlägg medföljer i påsen.

Åtta bilder i vykortsstorlek och fem glasunderlägg.

Vidare har vi två posters, den ena från nyss nämnda fotosession och den andra en snygg livebild. 

Det medföljer även en snygg reproduktion av en tidig reklampryl, en så kallad "promotional mobile display". Fint ska det vara. Testa säga det fem gånger i snabb följd. Ja, jag håller med. Det var faktiskt inte så svårt. Då är det svårare att säga "statsepidemiologen extraknäcker på Nationalencyklopedins prenumerationsexpedition". Där kan vi prata om svårt att säga! Det var till och med svårt att skriva!

Den nyproducerade promo-displayen.

Original-displayen

Original-displayen ihopsatt. Snygg!

Till sist har vi då boken! Den som brukar vara hela boxens största behållning. Visst, musiken i all ära, men den kan man oftast lyssna på via Youtube, men bilderna i boken är oftast helt unika. Om inte alla är opublicerade så är i alla fall en stor del det, medan resten är väldigt sällsynta. Åtminstone tycker jag det, och då tycker jag ändå att jag har ganska bra minne när det gäller bilder. 

Boken är alltid en av de absoluta höjdpunkterna när de här boxarna släpps
och denna är inget undantag.
80 sidor ren magi!

I boken finns det som sagt massor av bilder och de allra, allra flesta är livebilder i färg, men även en del backstage och outtakes och några i svartvitt. Boken innehåller även en del uppgifter om vilka bootlegs som finns att tillgå från den aktuella eran och några enklare översiktssidor av kassetter, vinyl och 8-track-kassetter i olika utgåvor från olika länder. 

Men framförallt finns här en massa konsertrelaterade bilder i form av reklamposters, tidningsannonser, rapporter och recensioner från samtiden. Oerhört roligt att läsa och ta del av. Speciellt i kombination med de snygga bilderna. 

Ska jag ha en liten, liten invändning mot boken så är det att det hade varit roligt med fler bilder från "fylleslaget" när de plåtade bilderna för baksidan av "Hotter than hell". Jag kan på rak arm bara erinra mig att vi får en bild, ett uppslag, från det tillfället i den här boken.
Jag kan tycka att en sådan mytomspunnen händelse i Kiss tidiga karriär hade varit värd att uppmärksamma betydligt mer. Men det är kanske bara jag?

Nåväl, på det hela taget är det en underbar box som går loss på från 2000 kr och uppåt. Om du har turen att springa på den överhuvudtaget, vill säga. Den släpptes i 100 exemplar slutet av februari 2021 och är i stort sett redan omöjlig att få tag på.