11. DEEP MACHINE - Rise Of The Machine
Okänt behöver inte betyda dåligt, vilket återigen det tyska bolaget High Roller visar med detta släpp.
Det rör sig om en gammal grupp som gjort en resa liknande den som Hell gjorde för några år sen. Ett gammalt och bortglömt NWOBHM-band som aldrig fick sitt genombrott där och då - i London för 30-35 år sen. De var ett av de flitigaste banden på livescenerna runt om i London med omnejd, men genombrott eller ens ett skivkontrakt fick de aldrig och så småningom tröttnade de och lade av.
Dock hade några av deras riktigt stora fans spelat in en del konserter med bandet och dessa kopierades och bytte ägare och spreds och bandet uppnådde kultstatus inom den krets av hårdrockare som vurmar för just den här perioden, alltså sent 70- och tidigt 80-tal.
För att göra en lång historia ännu längre så nådde en av liveinspelningarna alltså High Roller Records som erbjöd bandet deras så hett efterlängtade skivkontrakt. Resultatet blev gamla låtar i nya inspelningar. Med tanke på hur mycket ski..öhh..dynga som släpptes i det tidiga 80-talet, så är det nästintill ofattbart att Deep Machine nobbades kontrakt. Låtarna är riktigt starka, sångaren håller tillräckligt hög klass och det är stampa-takten-och-headbanga-varning utfärdad på i stort sett hela plattan!
Det låter givetvis fortfarande NWOBHM och sångaren kunde varit bättre, men detta är utan tvekan en liten pärla att återvända till. Lyssna till tunga "The Gladiator" eller den snabbare "Killer".
7/10
*********************************************************************************
12. CAPILLA ARDIENTE - Bravery, Truth And The Endless Darkness.
En lite annorlunda skiva på den här listan. Skivan består av två låtar på vardera dryga två minuter och fyra låtar på vardera 10-11 minuter. Jag vill genast säga att jag inte har något emot långa låtar. Tvärtom, några av mina favoriter är långa, episka stycken som Symphony X över 20 minuter långa "The Divine wings of tragedy" eller varför inte Iron Maidens - i jämförelse - korta lilla bit "The rime of the Ancient Mariner". Dock brukar jag ha svårt när långa låtar staplas ovanpå varandra och de doomiga riffen tar upp en massa tid. Det brukar jag inte gilla.
Här är det dock annorlunda, för även om låtarna är långa och riffen förvisso är av doom-karaktär, så blir det aldrig enahanda eller tråkigt, vilket det ofta annars kan bli.
Jag funderade länge över att låta den här plattan få plats på topp-tio, men valde till slut att ställa den utanför. Det logiska vore väl då egentligen att placera den på den närmsta platsen utanför topp-tio? Tja, kanske det, men nu blev det plats tolv. Men det var inget lätt beslut.
7/10
*********************************************************************************
En underhållande grupp som går helt upp i den image som rådde på 80-talet; spandex, gärna Japaninspirerat, hårband, nitarmband och allt annat som vi minns med glädje (!).
Hur låter det då? Jo, ungefär som ett band från den tiden också. Lyssna på "Wild Stallions" som är ganska representativ för plattan som helhet. Musiken är riktigt bra och medryckande, men som så många gånger förr är det sångaren som inte riktigt håller måttet. Med en bättre sångare hade betyget hamnat ett snäpp högre och därmed hade en plats på topp-tio varit säkrad. Nu hamnar de utanför, men med en guldstjärna i kanten. Ytterligare en extra guldstjärna för att de även släpper sitt debutalbum på gammal, hederlig kassett. Sånt uppskattas av oss gamla rävar!
7/10
*********************************************************************************
14. SPIDERS - Shake Electric
Äntligen dags för en ny Spiders-platta! Efter att ha sett bandet ett otal gånger de senaste åren så har de saglat upp som något av livefavoriter hos mig och jag missar inte en chans att se dem när de besöker mitt närområde.
Tyvärr har de svårt att förmedla den suveräna känsla som kommer så naturligt när de lirar live till skiva. Något fattas och jag kan inte sätta fingret på vad. Låtarna på skivan låter helt ok, ja rentav bra, men när samma låtar spelas live så växer de helt plötsligt flera klasser. Kolla in "Mad dog" för dagens fix!
7/10
*********************************************************************************
15. HIGH SPIRITS - You Are Here
Ett av tidernas fulaste omslag alla kategorier. Allvarligt, hur tänkte man? Jaja, jag förstår hur de tänkte med titeln och en tunnelbanekarta, men de ansvariga måste väl ha ögon att se med? Dyslektiker ska inte vara svensklärare, stumma ska inte vara växeltelefonister och blinda ska inte designa skivomslag. Det borde vara sunt förnuft, men men...
Som tur är så är musiken betydligt bättre än det fruktansvärt fula omsl..
Förlåt, jag ska släppa omslaget och gå vidare, även om det är svårt. Musiken är riktigt bra. Den nästintill maniskt produktive Chris Maycock har skrivit alla låtarna, spelat alla instrument, sjungit och producerat. Hade han varit lite mer av ett kontrollfreak så hade han designat omslaget själv också, men den oviktiga detaljen överlåter han till utomstående.
Nåväl, förutom High Spirits så står Chris bakom Dawnbringer, Pharao, Metalusafer, Superchrist och Aktor - där samtliga band har släppt nya skivor 2012 eller senare. En sanslös produktivitet!
Det konstiga är att det denna höga produktivitet inte märks av i någon kvalitetssänkning, vilket ju borde vara logiskt. Men icke, det är samma höga standard som vanligt när det gäller High Spirits och har ni hört "bandet" tidigare så vet ni vad som väntar. Om inte så kan jag vara snäll och bjuda på "One thousand nights" här!
7/10
*********************************************************************************
16. MOUNT SALEM - Endless
Här har vi ett nytt, spännande band vars debutplatta jag tycker låter så intressant att jag vill nämna det här. Tänk er det tunga malandet hos Uncle Acid korsat med kvinnlig sång och keyboard typ Blood Ceremony så kommer ni ganska nära hur Mount Salem låter. Mer behöver egentligen sägas, annat än att de har gjort en cool video till en av sina låtar, "Lucid".
7/10
*********************************************************************************
17. ACCEPT - Blind Rage
Med Accept vet man vad man får. Nybildandet och nytändningen som påbörjades med "Blood of the nations" (2010) och fortsatte med "Stalingrad" (2012) får här en tredje del stöpt i samma form. Det är stort, välproducerat, maffigt, riffstarkt - och förutsägbart. De traskar på i väl upptrampade gångar och predikar i första hand för de redan frälsta. Några nya fans tillkommer möjligen längs vägen, men de riskerar även att tappa greppet om den del av "huvudpubliken" som inte bara slentrianmässigt köper Accept, Kiss, Sabaton och AC/DC eftersom det är välkända band från deras ungdom, utan även håller utkik efter nya band och inser att det finns en hel del som låter både hungrigare och bättre än Accept gör 2014.
Live är de dock fortfarande en attraktion.
7/10
*********************************************************************************
18. SINBREED - Shadows
Riktigt härlig tysk power metal bjuds vi på här. Hög kvalitet och välspelat och välproducerat förstås, men aningen tröttsamt i längden. I lagom doser dock riktigt bra! Lyssna på "Bleed" så vet du hur hela plattan låter. Bra, som sagt, men aningen upprepande efter sex-sju låtar.
7/10
*********************************************************************************
19. PANZER - Send The All To Hell
Egentligen heter bandet The German Panzer, eftersom det redan fanns ett annat band som hette Panzer. Hur det andra bandet låter vet jag inte, men detta Panzer låter riktigt bra! Bandet är en slags stjärnkonstellation bestående av Schmier på bas och sång och vanligtvis hemmahörande i Destruction, Herman Frank på gitarr (Victory, ex-Accept) och Stefan Schwarzmann på trummor (ex-Accept).
Det låter som man kan förvänta sig när nämnda herrar är med. Riff, dubbeltramp och karakteristisk sång. Frank och Schwarzmann hoppade för övrigt nyligen av Accept för att kunna koncentrera sig helhjärtat på Panzer och det är bara att önska dem lycka till. Upp till Accepts popularitet når de knappast, men bandet är tillräckligt bra för att kunna stå på egna ben. Lyssna på "Death knell" (inte att förväxla med Ghostlåten dock).
Dessutom är det svårt att inte gilla namnet; "Panzer". Det låter så klockrent på något sätt. Titeln är även den en höjdare tycker jag - "Send them all to hell". Det blir inte mer metal än så!
7/10
*********************************************************************************
20. HEAVY TIGER - Saigon Kiss
Egentligen vill jag ha den här plattan lite högre upp, men så tänker jag "varför det?" och inser att jag inte har något bra svar på frågan. Stockholmsbandet bildades 2010 och består av Maja, Sara och Astrid. Deras livespelningar är extremt adrenalinstinna och speciellt gitarristen Maja står inte stilla många sekunder när hon inte sjunger. Titelspåret "Saigon kiss" är en riktigt bra låt och skivans andra spår "Jailbreak" likaså, men som jag skrivit tidigare om bandet, så är plattan bara ca 26 minuter lång och ändå blir det lite enformigt.
Har ni tillfälle att se dem live så gör det, men köper ni deras skiva så förvänta er inte samma tryck där.
6/10
Puh! Det var det hela!
Strax utanför listan hittar vi band som klassiska metallgudarna Judas Priest, det nya svenska power metal-bandet Twilight Force, tyska veteranerna Brainstorm, pålitliga amerikanerna Iced Earth, gamle Kiss-gitarristen Ace Frehley, franska ungtupparna Existance och kanadensiska Striker.
En del av dessa hade säkert förtjänat en plats bland de tjugo, men jag tycker samtidigt att de tjugo banden som finns med på listan också förtjänar att vara där. En svår avvägning, som sagt.
I vanliga fall brukar årsbästa-listan innefatta tio namn, men det var stört omöjligt i år. Det var svårt nog med tjugo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar