Nu är det dags att ta sig an det fåtal böcker som kom förra året som jag tycker var intressanta.
*********************************************************************************
Som Kissfan så jublade jag förstås över att det återigen var ett år med ett par-tre roliga böcker att se fram emot. Först och främst såg jag fram emot Paul Stanleys självboigrafi "Face the music - A life exposed", som på svenska kom att heta kort och gott "Under stjärnan - Självbiografin".
Översättningen gjordes av ingen mindre än Carl Linnaeus, som förra året gav ut en egen bok om Kiss ("Den osminkade sanningen") och som under flera år stått bakom massor av långa och välskrivna artiklar - bland annat om Kiss - i Sveriges största hårdrockstidning Sweden Rock Magazine.
Att Carl stod för översättningen av Pauls bok borgar för att ingen fakta - eller småsaker som kan framstå som ointressanta detaljer i oinsatta översättares ögon - går förlorade.
Med det sagt så tycker jag ändå att boken inte riktigt når upp till sin potential. Här har vi en kille som varit med från början och som till skillnad från Ace och Peter, kan se tillbaka på 70-talet med nyktra ögon. Ändå är det mestadels gamla välkända historier vi får serverade, vilket är lite trist när man betänker den skatt av historier som mannen måste sitta på! En stor del av boken ägnar Paul dessutom åt att vara bitter över sina föräldrar och prata om sin systers sjukdom. Visst, det är en självbiografi, men han måste ju ändå förstå att 99 % av folket som köper boken gör det på grund av hans roll som grundare av ett världens genom tiderna största rockband - och då bryr man sig mindre om att läsa om hans uppväxt.
Det enda nya som kom fram i boken som jag fann intressant var hur stort handikapp han upplevt det att vara döv på ena örat och att deformationen fick honom att låta håret växa för att dölja örat av skam.
En annan, men egentligen helt oviktig detalj som jag gillar, är omslaget. En ganska tråkig bild av en sminkad Paul på framsidan. Inget speciellt med det, men om man tar bort skyddsomslaget så ser man en likadan bild på Paul, fast osminkad! Utan smink, utan peruk, utan läppstift, men ändå samma pose. Sånt tycker jag är intressant, men det är som sagt en petitess och inget som höjer betyget.
6/10
*********************************************************************************
2014 fick vi även en annan Kiss-bok i svensk översättning, nämligen den ypperliga "Inget att förlora - Historien om Kiss 1972-75".
Som titeln kanske avslöjar så handlar boken om Kiss första tre-fyra år, från bildandet till genombrottet. Det är inte en vanlig bok i den bemärkelsen att det är en historia som skrivs i ett enda långt stycke, utan det är olika personer som kommer till tals hela tiden och för historien framåt. Här finns verkligen ALLA. Givetvis bandmedlemmarna själva, deras manager Bill Aucoin, roadies och turnéfolk från de allra första konserterna, fans, bandbokare - alla som någonsin kom i kontakt med Kiss under dessa tidiga år verkar ha något att säga.
Detta upplägg är på både gott och ont. Även om det är kul att så många olika källor får komma till tals så känns det efter ett tag ganska splittrat och en del historier får man läsa flera gånger då det är olika personer som berättar samma sak. Överlag så är detta dock en bra bok och är du Kiss-fan så rekommenderar jag den starkt!
7,5/10
*********************************************************************************
Är du född på 60- eller 70-talet, intresserad av musik och uppväxt i Skåne eller landskapen närmast, så är chansen stor att du varit på någon konsert på Olympen i Lund. Det är egentligen helt osannolikt när man tänker på vilka stora band och artister som besökt denna oansenliga lilla handbollshall genom åren. Black Sabbath, Kiss, Iron Maiden, Dio, Mötley Crüe, Metallica, Thin Lizzy, Alice Cooper och AC/DC för att nämna några.
Går vi utanför hårdrocken hittar vi band som Abba, Depeche Mode, Wings, Queen, Kinks, Ramones, Eric Clapton och Frank Zappa. Listan kan göras nästan hur lång som helst! Helt sanslöst! Och allt detta i en lokal som inte rymmer mer än ett par tusen åskådare!
På Olympen såg jag för övrigt min allra första konsert - 105 kronor kostade det att se Kiss, den 24 oktober 1984. Efter det missade jag sällan en spelning eftersom jag bodde bara ett par mil därifrån.
Nu har alltså boken om Olympen och alla dess fantastiska besökare kommit. Bokprojektet började som en insamling på internet och jag nappade direkt. Jag skänkte 30 dollar eller Euro (minns inte vilket) och skulle för detta få en bok om och när projektet roddes i hamn. Efter ett tag hade jag glömt alltihop, men i oktober 2014 fick jag ett mail där det informerades om att boken var i stort sett klar. Nu hade de dessutom lyckats få med sig förlaget Premium Publishing som ska sköta distributionen, så jag hoppas verkligen att boken får den spridning den förtjänar!
Några veckor senare låg den i min brevlåda och lyckan var fullständig! Det är en underbar bok att bara bläddra i och minnas. Har du ingen koppling till Olympen så finns här massor av bilder på artister för att ändå motivera ett köp även för DIN del. På omkring 250 högkvalitativa sidor får vi både historien om själva Olympen och givetvis allt om alla artister som besökt lokalen. Ok, kanske inte "allt om alla", men i alla fall det mesta om de artister som är något att ha...
I slutet av boken finns även ett index i alfabetisk ordning där man kolla om och när just ens egen favoritartist spelade på Olympen. Här finns bilder på konsertaffischer, historien om hur det kom sig att Olympen blev så populär som den blev vilken även innefattar en intervju med den i Skåne smått legendariske arrangören Stefan Malmström, mer känd som "Julius" för de flesta av oss. Mannen bakom Julius Biljettservice och är du gammal nog så minns du förmodligen även skivaffären Julius Platthandel på Lilla Gråbrödersgatan.
Vidare finns här förstås även kortare historier och anekdoter om de band och artister som uppträtt på Olympen genom åren. Och så bilder. Jag måste återigen nämna alla dessa underbara bilder!
Boken om Olympen är ett värdigt dokument över en tid som flytt!
10/10
*********************************************************************************
Jag vill även passa på att som hastigast nämna boken om Eddie Meduza. Eller Errol Norstedt som han egentligen hette. Jag vet att den gode Eddie inte går hem hos alla, men hos mig har han varit en hjälte ända sedan de tidiga tonåren då jag lyssnade på dåligt kopierade kassettband med en massa snuskiga låtar på. Kombinerat med en underfundig humor så föll jag direkt och denna kärlek håller i sig än idag. Oavsett var jag är eller hur jag mår så kan jag alltid tänka på någon av Errols figurer, om det är Eddie Meduza, greve von Boegroeff, Börje Lundin och hans bror Sven, E. Hitler, Ljungbacka-Erik eller någon annan, och då blir jag på gott humör!
I boken "Bara man e´ fantastisk" får vi följa Errols svåra väg genom livet. Från ett oerhört kringflackande liv som barn, till genombrottet och alkoholberoendet som vuxen. Det är egentligen en sorglig historia, men tack vare all den glädje som Errol spred under sin livstid så läste jag ändå boken och mådde bra både under tiden jag läste och efteråt.
Helt klart en läsvärd bok som jag rekommenderar!
8/10
*********************************************************************************
Till sist vill jag även klämma in några rader om den nya tyska hårdrockstidningen "Deaf Forever". Ett coolt namn och snygga omslag och även i övrigt verkar den riktigt bra. Nu är tyvärr inte min tyska vad den har varit utan jag köper mest tidningen för att få tips om nya band att kolla upp, men det verkar vara en schysst indelning och bra layout överlag. Det känns överskådligt och bra helt enkelt. Har ni koll på tyskan så är detta säkert ett riktigt bra köp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar