Jag började torsdagen med att gå upp kl 6 på morgonen för att gå till jobbet, usch samt tvi! Dock så slutade jag till middag och sen satte jag mig i bilen och körde de ca 20 milen till Växjö där jag bokat rum på hotell Butapalats under två nätter och jag var tvungen att checka in där innan jag kunde bege mig till klassiska Tyrolen. Sagt och gjort, snabb incheckning och så snabbt iväg. Efter att ha betalat 20 kr i parkeringsavgift för tre dagars parkering så spatserade jag med raska steg mot festivalområdet. Här har de giriga markägarna runt Sweden Rock-området mycket att lära!
Egentligen hade jag tänkt se första bandet NIGHT också då
det lilla jag hört av dem på myspace varit riktigt bra. Nu fanns det helt
enkelt inte tid till detta tyvärr, men redan med dagens andra band - SCREAMER - sattes standarden
för hela festivalen. Det var ett av banden jag på förhand sett fram emot att
se, då deras debutplatta är riktigt bra. De levererade en ösig och bra show med
hög spelglädje som man omöjligt kan låta bli att ryckas med i. En bra start på vad som blev en väldigt bra festival!
Sen följde ett av festivalens överraskningsband: EARLY MAN. Thrash ur den gamla skolan på hög nivå, ja faktiskt så bra att jag efter spelningen såg mig tvungen att köpa båda deras plattor i merchandise-ståndet. Har ännu så länge bara lyssnat på andra skivan "Death potion" och den håller riktigt hög klass och rekommenderas starkt!
Nästa band HIGH SPIRITS hade jag sett fram emot liksom
kvällans avslutare ANTICHRIST, men tyvärr tog den tidiga uppstigelsen, arbetet
och färden till festivalen ut sin rätt. Dessutom var det kallt som bövelen! Så
ja, ovärdig en besökare på Muskelrock så satte jag mig i bilen och körde tillbaka till värmen
på hotellet och sussade sött på kuddeludden hela natten lång.
Fredagen blev en mellandag, vilket är logiskt eftersom den
sitter i mitten mellan torsdag och lördag, men även för mig som besökare. Jag
ville egentligen se Skogen Brinner (14.00), Eliminator (16.00) och Märvel
(17.00), men sen hade det varit ett hopp fram till kl. 21 mitt nästa band, som
var Hell och sen ytterligare ett hopp till midnatt då Horisont skulle spela och
sen Ram kl. 01. Att vandra omkring på det lilla festivalområdet, i hällregn och
kyla, från 14 till 02 fanns inte på kartan, så jag struntade helt enkelt i allt
och passade istället på att utforska metrolpolen Växjö under några middagstimmar. Detta resulterade bland annat i ett inköp av Metal Hammer-specialaren om Metallicas 30-årsfest. 132 sidor + en vinylsingel för 149 kr är inte så hemskt trots allt.
En pizza på en lokal liten pizzeria hann jag också trycka i mig innan jag kände hur det började småstänka lite och jag gick med snabba steg tillbaka till hotellet. Hann fram ungefär lagom tills himlen öppnade sig och det öste verkligen ner under ett par timmar. Eller jag tror det i alla fall, för jag gick och la mig och sov, men det öste ner både när jag somnade och när jag vaknade. Klockan segade sig sen fram där jag satt i ett litet hotellrum och zappade planlöst mellan diverse skitprogram på TVn, men ösregnet hade i alla fall övergått i duggregn så det var ju ett litet steg i rätt riktning.
Jag ville för allt i världen inte missa Hell, så lite över klockan 20 så smög jag ut till bilen och körde mot festivalområdet. Tyvärr tilltog regnet igen och jag blev dyngsur på bara några minuter innan jag fattade att jag kunde gå och ställe mig under tak. Då var ju skadan redan skedd och jag huttrade av köld och kom mig inte för att ta några bilder heller för den delen. De likbleka lirarna i Hell levererade dock en toppenkonsert, och sångaren var klädd ömsom i munkkåpa, ömsom piskande sig själv blodig i bar överkropp.
THE WONDED KINGS var nästa band jag såg, men det var mest
för att de spelade på dansrotundan, vilket nästan kan räknas som inomhus och
där var skydd mot vind och vatten. Jag hade aldrig hört bandet innan men blev positivt överraskad, även om det på
intet sätt var en aha-upplevelse. En helt ok spelning, kort sagt.
På detta följde
RAVEN, ett band som jag aldrig gillat och som inte gjorde något för att ändra
min uppfattning. Det bästa med deras spelning var strömavbrottet som gjorde att
de tystnade en stund. Enda anledningen till att jag stannade var för att jag ville se de två avslutande banden; Horisont och Ram.
HORISONT hade jag sett fram emot på förhand, och de
levererade som förväntat. Inget som sticker ut i minnet, vare sig positivt
eller negativt, men det kan också bero på att jag vid detta laget stod och
hoppade av kyla och höll på att hacka sönder bissingarna, trots att bandet spelade "inomhus" på dansbanan.
Som den sanne hjälte jag är så stod jag kvar tills RAM
började. Efter ett långt jävla intro som aldrig tycktes vilja ta slut, så insåg jag,
när bandet äntligen kom igång, att detta inte skulle hålla. Hela kroppen
skakade okontrollerbart och likt en hårt drabbad Parkinsonpatient hoppade jag
mot bilen och förbannade mig själv för att jag bara hade en T-shirt och en
sommarjacka på mig.
Fredagens vedermödor och motgångar faller dock snabbt i
glömska då den soliga lördagen vaskas upp i minnet! Utcheckning från hotellet skulle ske senast kl. 11 och det första bandet jag ville se började 18.00. Sju långa timmar att slå ihjäl alltså så vad gör man? Tja, eftersom jag redan var uttråkad så kunde jag ju lika gärna köra till Kronobergs slottsruin. Här är en bild av en trappa som går brant uppför för att sluta i en vägg. En metafor för livet i stort alltså; en meningslös resa i uppförsbacke för att komma fram till ett meningslöst mål.
Klockan sex på kvällen
spelade Spiders och det var det första bandet jag skulle se. Jag
anlände till området ca en halvtimme tidigare. På utomhusscenen spelade då ett
för mig helt okänt band: SIENA ROOT. Jag golvades direkt! Vilket band! 60- och
70-talsflum på hög nivå blandat med rock och hårdrock. Slutresultat: Riktigt
bra! Jag gick raka vägen till bandståndet och köpte en skiva med dom och fler
ska det bli! Tack för den bokningen, men trist för mig att jag missade halva
spelningen.
Sen kom bandet som jag sett mest fram emot att återse:
SPIDERS! Detta hade kunnat bli hela festivalens bästa spelning. Massor av nya,
bra låtar och hela bandet i toppform! Enda anledningen till att spelningen inte
blev festivalens höjdpunkt var strulet med basljudet. Förvisso inte bandets fel
och de gjorde sitt bästa för att tackla publiken ändå, men det blev ändå
störande avbrott hela tiden. Tråkigt, men som sagt inget som bandet kunde rå för och som
helhet var spelningen ändå lysande! När deras debutplatta kommer (dom jobbar på den) och musiken
blir mer spridbar är jag säker på att de kommer att bli lika stora som
Graveyard eller Ghost!
Ännu en tråkig paus på tre timmar innan nästa band jag ville
se (Enforcer) skulle stå på scen. Denna tid tänkte jag använda genom att sitta
och slappa i bilen och kanske sova lite då kudden på hotellet gjort att jag
knappt kunnat sova. "Kudde"? Vet inte varför man skulle kalla den för det
egentligen. Den var så luftig och tunn att det hade räckt om dom lagt ett
örngott där istället!
Nåväl, på väg tillbaka till bilen så stannade jag och
kollade lite bland försäljarnas utbud en stund extra. Och tur var väl det!
Holländska PICTURE började spela och vilken överraskning jag bjöds på! Den enda
låt jag hört med gruppen tidigare var en låt som var med på den gamla, klassiska samlingsplattan "Hardrock ´83" (som alla ägde förr i tiden tycktes det som) och den gillade jag inte
direkt. Men här! Live! Vilket band! Basisten spelade nere hos publiken och hela
bandet bjöd på sig själv. Jag stod kvar hela konserten och kunde inte gå, så
bra var det! Det blir helt klart till att ge detta band en ny chans! Gillar första bilden då man verkligen ser vilken liten scen det rör sig om, och hur trevligt det kan vara när vädrets makter ger sitt bifall.
Efter detta var det ju inte lönt att gå till bilen och
försöka sova, så jag traskade istället till dansrotundan där ännu ett för mig ganska
okänt band skulle spela: YEAR OF THE GOAT. Jag hade hört låten "Of darkness"
med dem tidigare och tyckt den var bra, så jag hoppades få höra den i alla
fall. Vilket jag också fick! Både den och en hel drös med andra topplåtar! Inte en enda dålig
låt! I förhållande till hur lite jag kände till bandet tidigare och hur bra jag
tyckte spelningen var så var detta utan tvekan festivalens bästa spelning! Jag
blev helt golvad! Nya inköp i shoppen! Ni som ska till SRF nästa helg – se dem
för helvete! De spelar på Rockklassiker-scenen på lördag 15.15. Jag kommer
definitivt att vara där!
Det lilla jag hört av POKOLGEP har inte alls varit bra, så jag passade på att spankulera iväg till bilen och lägga ifrån mig min lilla påse med inköp + att vila fossingarna ett tag genom att bara sitta. Lagom tillbaka till Pokolgeps näst sista låt, en lugn historia som var helt ok. Sista låten, som jag tror hette ”Rock n´ roll forever” inbjöd till allsång hos den förvånansvärt månghövdade publiken. Bandet verkade genuint rörda över mottagandet och tackade för stödet, säkert lite förvånade över bifallet. Som sagt har jag inte funnit detta band bra på platta, men live lät det betydligt bättre (vilket i regel är fallet med rockmusik), men för mig så är och förbli Omega det bästa band som Ungern har producerat.
ENFORCER hade redan börjat spela när jag anlände till
inomhusscenen på dansrotundan. Spelningen videofilmades med minst två kameror
och det kan ju vara roligt att få för fansen, men själv vet jag inte om det var
någon riktig höjdarspelning. Jag är för dåligt insatt i låtmaterialet för att
kunna avgöra det, men det lät lite "tunt" eller hur jag ska säga. Det hindrade
dock inte folk från att både stagediva och surfa på publiken, så jag antar att
folk var nöjda. Ett stort minus var dock det ständiga användandet av rök. Det
kommer kanske att se coolt ut på DVD så småningom, men för oss som stod lite
längre bak betydde röken att vi inte såg ett dugg av scenen eller folket på
den. Bilderna talar sitt tydliga språk!
Tyvärr blev detta den sista spelningen jag såg på årets Muskelrock. Den dåliga sömnen på hotellet började ta ut sin rätt plus tanken på att jag skulle köra hem de knappa tjugo milen mitt i natten. Jag ville inte vara helt borta bakom ratten så jag tog det smärtsamma, men moget övervägda samt många vuxenpoäng inbringande, beslutet att ge upp här. Ganska trist då jag sett fram emot både Manilla Road och The Devil´s Blood, men så fick det bli. Hej då, Tyrolen och Muskelrock!
Tröttheten kom dock till uttryck på vägen hem vilket resulterade i att jag missade en avfart och kom helt fel. En nätt omväg på tre-fyra mil mitt i natten utan en aning om var jag var.
En överblick över vad jag köpte. Ett par plattor saknas eftersom de ligger kvar ute i bilen. Samtliga, utom Dean Allen Foyd, inhandlades givetvis i bandens officiella försäljningsstånd och en del hade jag redan. Jag gillar dock att gynna banden, och skulle plattorna en dag bli värda något så kan man ju alltid sälja dom med förtjänst :-)
Nu blir det vila och uppladdning inför Sweden Rock Festival torsdag-fredag-lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar