Wolf - Devil seed

Äntligen är Wolfs nya platta "Devil seed" här! Årets mest emotsedda skiva för egen del då Wolf tillhör skiktet av 4-5 band som jag håller absolut högst! Se tidigare genomgång här.
Lever den då upp till mina högt ställda förväntningar? Nja, egentligen inte. Vad som gör att jag tvekar är att jag jämför den med bandets tidigare plattor och för var och en av de fem första skivorna så tog gruppen ytterligare ett steg och blev bättre och bättre ända tills deras - i mitt tycke - bästa platta "Ravenous" (2009).

Den därpå följande "Legion of bastards" (2011) var en riktigt bra skiva, men jämfört med föregående var den en liten tillbakagång och det är samma med den nu aktuella "Devil seed". Den ligger i klass med föregående platta, vilket är en mycket hög nivå och mer än de flesta andra band kommer upp i, men jämfört med sviten från "Black wings" (2002) fram till nyss nämnda "Ravenous" når den inte riktigt ända fram.

Men nu ska ni inte bli avskräckta, för som jag skrev; det är endast i jämförelse med sig själv och sin egen standard som jag är lite, lite besviken. Jämfört med de flesta andra band kommer Wolf ändå upp med en platta som står med både huvud och axlar högre än konkurrenterna.
Gemensamt för alla låtarna är de starka riffen, alltifrån inledande instrumentala "Overture in C shark" till "I am pain", "Skeleton woman" och avslutande "Killing floor".
Huvudfiffet i "The dark passenger" har något av arabisk musik över sig och det hemsöker en långt efter att skivan är slut. Originellt och mycket bra!

De mest klassiska och typiska "Wolf-låtarna" är utan tvekan "Shark attack", "My demon", "Back from the grave" och avslutande "Killing floor". Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men just i dessa låtarna känner jag igen något av det som gjorde att jag en gång fastnade för bandet.

Köper du digipak-utgåvan av skivan får du dessutom två bonuslåtar i form av två covers; den första är Judas Priest-låten "Rocka rolla", som jag personligen inte får ut något av (sorry guys) medan den andra är en cover av sorgligt bortglömda bandet Q5:s "Missing in action". Låten i sig är aningen repetitiv för att jag ska hjula eller gå i spinn, men den duger som just bonus. En kul grej. Vilket egentligen även Rocka rolla" är, men här är det först och främst min aversion gentemot låten i sig som hindrar mig från att uppskatta den. Har alltid avskytt den låten!

På det hela taget är "Devil seed" ett mycket starkt album med hårdrockmått mätt och en skiva som med all säkerhet hamnar på topp tio när året så småningom ska sammanfattas. Jämfört med Wolfs tidigare plattor hamnar det dock utanför prispallen.
BETYG: 8/10

LP i grön vinyl, exklusiv utgåva såld via Nuclear Blast, 100 exemplar.

Finns även i röd samt svart vinyl.

Digipak CD. Standardutgåvan har visst ett rött omslag istället för grönt så den kommer också att införskaffas samt införlivas i Wolf-samlingen.