Columbia/Sony 2014
Deluxe digibook dubbel-CD
Exclusive Nuclear Blast edition, 500 exemplar i blå vinyl, dubbel-LP
Därför var mina förväntningar höga när nu deras senaste giv "Redeemer of souls" äntligen ser dagens ljus. Redan omslaget lovar gott, med en ängel i flammor och metallbrynja. Hårdrocksmall 1A, javisst, men det som gör att det faller mig i ögonen är själva trycket. Både på deluxeutgåvan (digibook) och vinylutgåvan är omslaget tryckt på ett reflekterande underlag, vilket jag tycker ger en mycket skön effekt till omslaget och som bådar gott inför själva skivan.
Tyvärr infrias inte förväntningarna. Det är förvisso ett stabilt stycke hårdrock som herrarna har klämt ur sig, men här saknas all form av fantasi och man kör på i extremt säkra och inövade spår som man vet att man behärskar.
För att matcha Robs med åren alltmer kraftlösa pipa har man här valt att satsa mer på nerstämda gitarrer och tyngd, snarare än att fokusera på vad man gjort sig kända för och som är gruppens kännetecken - full fart och vrålande gitarrer, toppade med Halfords patenterade ljusa stämma.
Jag har full förståelse för att man inte kan kräva att Rob ska klara av samma toner han tog för 20-30 år sen i låtar som "Screaming for vengeance", "Freewheel burning" och "Painkiller", men för de sega gitarrerna och tråkiga trumspelet finns det inga ursäkter.
Detsamma gäller produktionen, vilken låter väldigt B-ig för ett band av Judas Priests klass.
Inte på ett enda ställe på skivan vågar man ta ut svängarna och gå utanför ramen. De bara mal på i 13 låtar som låter i stort sett likadant.
Det är inte direkt dåligt, men väldigt fantasilöst.
BETYG: 6/10
*********************************************************************************
EXISTANCE - Steel alive (FRA)
Mausoleum 2014, standard CD
Skivan är släppt på det klassiska belgiska bolaget "Mausoleum" och vem minns inte deras klassiska slogan från hundratals annonser i 1980-talets musiktidningar: "If it ain´t heavy - it ain´t om Mausoleum".
Jag läste en intervju med Doro i tidningen "Iron Fist" där hon sa att när Warlock skulle släppa sin första platta så valde de bolaget Mausoleum eftersom det var det bolaget som såg mest metal ut eftersom de hade två droppar blod under sin logo!
Men nog om Mausoleum, hur förvaltar Existance arvet från de klassiska band som släppt skivor på bolaget? Jodå, de gör det med bravur. Energin och spelglädjen finns där, likaså kunnandet i form av musicerande och låtskrivande.
De inledande 1:20 på första låten påminner om intromusiken på nån kultig 80-tals actionrulle. Jag kommer att tänka på Stallone-rullen "Cobra" när jag hör musiken, men vet inte varför. Sen brakar det loss och det är full fart i alla de 47 minuter som skivan varar. Ett exempel är den här videon. Enda undantaget är den lite lugnare "Burning angel" som mitt i skivan sänker tempot en aning.
Det här är precis lika fantasilöst som Judas Priest. Existance utger sig inte för att göra något nytt eller för att vara originella. Det behövs inte heller, så länge det de gör är bra. Och det är detta utan tvekan!
BETYG: 7/10
*********************************************************************************
THE DAGGER - The Dagger (SWE)
Century Media 2014
Standard CD
Exklusiv utgåva i silver vinyl, 100 exemplar, endast såld via Century Medias webstore
Exklusiv utgåva i orange vinyl, 100 exemplar, endast såld via High Roller Records
Bandmedlemmarna är gamla rävar ur black- och death-scenen och det är förvånande hur många musiker ur dessa extrema scener som verkar ha en soft spot för just melodiskt 70- och 80-tal. Ännu mer förvånande är hur många som faktiskt lyckas riktigt bra med sina nya tillfälliga (?) band! Vi hade ju Black Trip förra året som släppte ifrån sig en riktigt bra platta som ytterligare ett exempel.
Här är det forna medlemmar från band som Dismember, Nifelheim, Entombed och Grave för att nämna några, som 2009 gick ihop och bildade Dagger. 2013 släppte High Roller Records deras debutsingel i 1000 exemplar (300 i guld vinyl, 700 i svart). För att inte förväxlas med ett annat gammalt band med samma namn lade de till "The" och när debutplattan släpptes i maj 2014 så hette bandet alltså The Dagger.
Jag nämnde tidigare Rainbow som en tydlig influens. Detta är sant, men inte hela sanningen, för här märks också tydliga spår av Judas Priest och Iron Maiden och kanske framförallt Saxon. Kort sagt - det melodiska 70-talet hos Rainbow korsat med kraften och styrkan i NWOBHM. Kan det bli bättre? Ja, det kan det!
Även om det är en mycket bra skiva som vi får serverad, så finns det alltid saker som man retar sig på och som sticker ut som något som kunde gjorts bättre. På den här skivan skivan är det främst trumspelet, vilket är märkligt då det är den rutinerade trummisen och producenten Fred Estby som bär ansvaret.
Nu är det inget som jag retar mig på hela tiden, men just när det är dags för fills eller rolls (har ingen aning om vad det kallas) låter det nästan amatörmässigt. Ett exempel är 0:48 - 0:52 in i första låten (eller 1:05 - 1:09 i den här videon). Det låter hackigt och utan flyt.
Det må vara ett irritationsmoment emellanåt, men inget som drar ner betyget på det hela taget. I övrigt är skivan en ren njutning; bra sång, riktigt bra gitarrer, bra låtar och bra producerat.
BETYG: 8/10
*********************************************************************************
AMBUSH - Firestorm (SWE)
High Roller Records, 2014, standard CD
En sångare med en klassisk hårdrocksröst och dubbla gitarrer som ibland kör lite twinsolon är attribut som gör att jag faller direkt! Gamla hederliga "Accept-körer" är inte heller fel! Jag vet att jag tjatar om spelglädje, men enligt mig är det en av de viktigaste ingredienserna för att ett band överhuvudtaget ska vara intressant. Här finns spelglädje i överflöd. Bra producerat och kompetent framfört gör att betyget blir därefter!
Ett band att hålla ögonen på i framtiden!
BETYG: 8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar