Skivmässan i Solna.

Så var det återigen dags för den årliga trippen till Solna och skivmässan i Solnahallen. Fjärde året i rad för min egen del på septembermässan, men för första gången endast som besökare och inte säljare. En vän till mig hade bokat två bord så jag åkte med honom och efter att tillbringat hela fredagen i en bil på E4:an, följt av helvetiska köer i Stockholm med vägarbete och de obligatoriska felkörningarna så nådde vi äntligen vårt hotell. Efter en snabbdusch inleddes jakten på något att äta och vi hittade en pizzeria alldeles bakom hotellet som serverade de största pizzor jag sett! Mätta och belåtna försvann vi in på våra hotellrum och rätt vad det var så ringde min polare från sitt rum och lät stressad. "Vågar man verkligen ha skivorna i bilen? Tänk om det blir inbrott?". Till saken hör att vi fått parkering av hotellet i ett parkeringshus med lås och övervakning + att han backat in skåpbilen ända upp mot väggen så att dörrarna var omöjliga att öppna. Efter ett tag lugnade han sig och jag slappade lite framför TVn innan sömnen tog över.

Efter en stadig hotellfrukost bar det iväg mot mässan redan lite över sju på morgonen. Många säljare var redan på plats och höll på att ställa i ordning sina bord, medan andra körde fram och tillbaka med sina backar och lådor. Snäll som jag är så hjälpte jag min polare att komma tillrätta med sina backar innan jag försvann ut på jakt. Att komma in på mässan nästan tre timmar före officiell öppning har sina fördelar!

"Sveriges största skivmässa", säger en del, medan andra hävdar att sommarmässan i Hova, vilken jag personligen aldrig besökt, är större. Det får vara hur det vill med den saken, ty storleken har ju ingen betydelse utan det som räknas är hur många fynd man kan göra. Det här året blev det en del sådana faktiskt. Många säljare hade för omväxlings skull riktigt bra priser på sina plattor vilket resulterade i en glädjande tunn plånbok hos undertecknad!

Bland annat hade en tjej ett bord där hon sålde ut arvet efter sin far som ägt en skivaffär. Där fanns en del fynd att göra och själv handlade jag ett exemplar av Iron Maidens svåra dubbel-LP "The X-factor" i klar vinyl med poster. Hon hade fyra ex till, men även till fyndpriset 900 kr (som senare höjdes till en tusing jämnt) så nöjde jag mig där. Dock handlade jag mer av henne, som t ex bildskivorna "Thunderstruck" med AC/DC och "Animal" live med W.A.S.P. för 50 kr/st.

En säljare inledde med att 50 % på sina priser och fördelen med att komma in på mässan redan vid halv åtta, till skillnad mot ordinarie öppningstid 10:00, kommer här till sin största nytta. I lugn och ro kunde jag stå och plocka russinen ur den stora kakan. Förutom ett gäng vanliga LPs som alltid är välkomna i min vinylback, så kom jag över en massa gamla vinylbootlegs med bland annat Scorpions, Bon Jovi, Yngwie Malmsteen och Queenrÿche.

Några av fynden på mässan.

 



När mässan väl öppnade för allmänheten så var jag i stort sett redo att åka hem, men då återstod det sex timmar av planlöst irrande. Några få strandhugg som resulterade i köp, men de stora fyndens tid var över. Dock återkom en viss fyndchans ju närmare klockan 16:00 dagen led. Många som tidigare endast haft ordinarie priser satte nu upp skyltar med 50 %, så en viss jakt inleddes åter, men utan några direkta fynd.

Efter att ha hjälpt min polare att lasta ut så väntade återigen en sju timmar lång bilresa hemåt igen. Den här gången hade vi som sagt bokat varsitt hotellrum och det kom till nytta nu på hemfärden med relativt pigga sinnen som följd.

Första gången vi körde till Solna-mässan höll det på att sluta i ond bråd död, då vi körde dit på natten, sålde hela dagen och sen körde hem nästa kväll/natt. Flera gånger satt vi och somnade i bilen båda två och vaknade av smattrandet som blir när man kör över räfflorna i vägens ytterkant. Trötta som vi var så bara skrattade vi åt det och fortsatte köra. Det upprepades flera gånger och vi har i efterhand blivit ganska skrämda av det så nuförtiden är det alltid hotell som gäller!

 

 På det hela taget en mycket bra mässa för min del. Det var glädjande att se att det förhållandevis få säljare som kör det vanliga "kränga-massproducerade-tyska-bootlegs" eller de optimistiskt prissatta "sälja-Iron-Maiden-plattor-för 150 kr-styck". Visst fanns det en del sådana, men de var färre än vanligt. Gott om utrymme i gångarna var också mycket positivt, ja, nästan så att jag tyckte synd om säljarna som verkligen satt trångt mellan borden.

Tråkigt nog så verkar andelen säljare som säljer skivor i olika genrer och skick huller om buller i sina backar bara bli fler och fler. "Alla skivor 20 kr/st", "30 kr/st eller fyra för hundra" och liknande skyltar syntes överallt. Jag blir lika förbluffad varje gång över hur många som orkar stå där och bläddra i back efter back med skit i hopp att hitta något litet guldkorn.

Jag hoppas att den trenden avtar, men hyser inget större hopp därom.
Men så länge de övriga säljaren håller samma kvalitet som de gjorde här så har egentligen inget att invända.