Huntress live - makalöst!

Huntress live på Mejeriet, Lund, 21 oktober 2012.

Den 21:a oktober fyller jag år och vad kan väl vara bättre än att ge sig själv två riktigt bra födelsedagspresenter! För det första så skulle jag se Huntress live för första gången och för det andra så slapp jag ha gäster och folk omkring mig på denna bemärkelsedag. Två flugor i en smäll alltså!

Huntress har med "Spell eater" släppt 2012 års bästa platta, möjligen i konkurrens med Luca Turilli´s Rhapsodys "Ascend to infinity", och att se dem live bara ett halvår efter att deras debutplatta släppts fick givetvis inte missas. Tyvärr var Huntress bara förband till Dragonforce, men med en ganska generös speltid så fanns det ändå tid till att spela nästan hela skivan.

Tyska gruppen Kissin´ Dynamite inledde och egentligen borde jag gilla dem. De har inlevelsen, de har utstrålningen och egentligen har de även låtarna, men ändå är det något som gör att jag inte fastnar för dem. Jag kan inte sätta tummen på det, men det känns som att bandet är en femtehandsgeneration av Skid Row eller Cinderella. Det har gjorts förr, och framförallt så har det gjorts bättre förr. Godkänt, men med minsta möjliga marginal.

 

 

Nästa band på scen var alltså Huntress och som de levererade! Prickfritt framfört och det märks att bandet varit på nästintill konstant turné sedan strax innan skivan släpptes. Vi pratar om ganska svårspelad musik men bandet är samspelt som få. Jill Janus är en makalös sångerska som sätter alla toner - både höga skrik och rena growl - lika klanderfritt som på skiva. Jag blir lyrisk!

 

På scen är hon dessutom den enda som som rör sig. Hon går fram till scenkanten och ömsom väser och skriker, ömsom viskar och sjunger samtidigt som hon spänner ögonen i en grabb i 14-15-årsåldern som generat tittar bort. När hon går vidare över scenen får killen en high-five av sin polare som står sidan om. Här har de fått något att prata om på skolgården nästa dag!

 

 

Förutom fröken Janus är det tyvärr bara basisten som visar tecken på att röra sig på scen. Möjligen i viss mån även gitarristen till höger från publikens sida sett. Trummisen vevar på och är en fröjd att höra men gitarristen till vänster ger ett sömnigt och ointresserat intryck. Visst, han gör sitt jobb bra, men lite inlevelse hade inte skadat! Sen kan det förvisso inte vara så kul att 95 % av publikens blickar är riktade mot Jill även när han kör sitt solo, men det får han lära sig leva med!

 

 

Detta är dock petitesser i sammanhanget då bandet framförde sin musik klanderfritt och med en frontkvinna som Jill Janus så behöver de övriga medlemmarna egentligen inte göra något väsen av sig.
Jag trodde att det skulle bli svårt att toppa Spiders spelning dagen innan, men frågan är om inte Huntress lyckades med det ändå. En stark kandidat till årets konsert. Åtminstone fram till den 15:e december...

 

Efter spelningen befann sig hela bandet, utom den nyss nämnde buttre gitarristen, bakom sitt merchandisebord och sålde för glatta livet. Själv köpte jag en turkos vinylutgåva för 200 kr till samlingen och fick den signerad av de fyra medlemmarna som masat sig ut. Jag grämer mig att inte alla fem signerade, ja så till den milda grad att jag med facit i hand nästan hellre velat ha den osignerad. Som plåster på såren så fick jag en kram av Jill och lycklig lallade jag iväg ut i den Lundska aftonen.
Huvudbandet Dragonforce struntade jag helt i.

 

 

 

Medurs, nerifrån vänster:

 

Guld vinyl, 100 ex, exklusiv Napalm Mailorder Edition

Orange vinyl, 100 ex, exklusiv Napalm Mailorder Edition

Röd vinyl, 100 ex, exklusiv Napalm Mailorder Edition

Grön vinyl, 100 ex, exklusiv Nuclear Blast Mailorder Edition

Turkos vinyl, 200 ex.