Det var vad biljetten kostade när jag köpte den och hade den varit billigare så hade jag nog struntat i att köra de sex-sju milen enkel resa till Hässleholm. Jag kände mig trött och hängig och inte alls på humör, men eftersom jag betalat denna ansenliga summa så var jag för snål för att låta bli att åka. Så lite vresig och butter satte jag mig i bilen vid 20-tiden och var framme drygt en timme senare. Förbanden var jag inte intresserad av även om jag såg de tre sista låtarna med Crazy Lixx och faktiskt gillade vad jag såg och hörde. Inget mästerligt framförande eller revolutionerande låtar, men det funkade helt klart en kulen oktoberafton som denna.
Nu följde en sinneslöst lång väntan då allt tycktes klart för WASP att beträda scenen precis vilken sekund som helst. Den ena rockklassikern efter den andra spelades upp i den nersläckta hallen och den alltmer otåliga publiken jublade högt efter varje låts slut och hoppades på ett intro till konserten, bara för att i nästa sekund inse att en ny låt påbörjats.
Kanske var det något tekniskt strul som ställde till det, kanske satt Blackie och lassade eller kanske börjar gruppen så sent som möjligt för att på något skumt sätt försöka undkomma kritik för för kort speltid eftersom "dom spelade ju ändå till halv tolv". Riktigt dryg väntan var det i alla fall!
Men så - 22:23 enligt min mobilklocka - började sirener att tjuta och lampor blinka och en massa klipp från gamla klassiska WASP-låtar spelades upp. Och tro det eller ej, men rätt vad det var så stod minsann allas vår Gamle Svarten på scen med sitt manskap. Det är lika magiskt varje gång att se honom, jag blir glad som ett barn! Troligen beror denna barnsliga glädje på att WASP var det första band som jag upptäckte från starten och riktigt följde. När jag började lyssna på hårdrock 1981 så var Kiss redan stora, Iron Maiden och Judas Priest likaså, så när WASP kom så var de mina!
Med åren byggde jag upp en stor samling WASP-plattor som nog ett tag var en av de största i världen, eller som i alla fall innehöll flest antal extrema rariteter, men som jag tragiskt nog sålde alltför billigt strax innan internet slog igenom. Nej nej, jag är inte alls bitter över det...
Men nu ska vi inte älta gammalt skit utan bara glädjas över konserten som var riktigt bra! Jag fick höra flera av mina favoriter med gruppen, bland annat "The torture never stops" (även om den bara var en del i ett medley), "The headless children" och - framförallt - "The great misconceptions of me". Den sistanämnda låten har varit en favorit ända sedan "The crimson idol" släpptes. Jag tycker att just den skivan är Blackies och bandets bästa och alla låtarna är höjdare där den avslutande "The great misconceptions of me" är som en "best of"-summering av hela plattan.
Jag höll även på att spricka av lycka när jag hörde de lugna tonerna till "Sleeping (in the fire)", men tyvärr övergick den i "Forever free" efter bara en vers. Liveversionen från Lyceum i London 1984, den med det förlängda gitarrsolot, ligger på en konstant topp tio placering över alla tiders favoritlåtar!
Trumsolot ackompanjerades av videos och ljud av vrålande bilar. Definitivt ingen hit, men när "Heaven´s hung in black" drar igång glöms sådant bort. En av mina favoritlåtar (verkar som jag har många sådana när det gäller WASP) från 2000-talet och den framfördes klanderfritt! I avslutande "Blind in Texas" fick vi även se det gamla mikrofonstativet som Blackie hade med sig på turnéerna i slutet av 90-talet. Ganska coolt faktiskt! Sorry för kvalitén på den sista bilen. Vet inte vad som hände.
På det hela taget en mycket bra konsert som dock kunde ha varit längre. På förhand hade ju en tvåtimmarskonsert utlovats vilken skulle bestå av tre partier:
Den första delen skulle vara ett entimmesparti med låtar från de fyra första plattorna.
Den andra delen skulle vara en 25-minuters miniversion av "The crimson idol".
Din tredje delen skulle bestå av material från den nya studioskivan + gammla klassiker.
Som framgår av setlisten nedan så var det väl i stort sett bara mellanpartiet som fick godkänt när det gäller det på förhand utlovade programmet.
Det har även under senare turnéer med bandet riktats skarp kritik mot förinspelad sång, men det har jag ingen förståelse för. Jag vet inte heller riktigt vad som menas med "förinspelad sång". Om det är Blackies leadsång som avses så mimar han antingen prickfritt eller också är det bakgrundssång och harmonier som avses och då har jag egentligen inga problem med det. Vad jag kunde se så sjöng Blackie när han skulle och det har han gjort på de senaste turnéerna också.
Spelstället Qpoolen var en ny bekantskap för mig, men det visade sig vara ett riktigt bra ställe för konserter. Jag gick åt fel håll när jag parkerat och i byggnaden ligger även ett inomhusbad, därav det klämkäcka namnet, men efter att ha strukit runt ett tag så fick jag syn på två långhåriga killar som jag helt enkelt förutsatte hade samma mål som jag och följde helt enkelt dem. Ingen scanning av biljetter vid insläppet så jag hade kunnat skriva ut en hel flock till vänner och bekanta också. Tål att tänkas på tills nästa eventuella konsert på det stället...
Jag är på det hela taget nöjd med spelningen, bortsett då möjligen från att den kunde varit längre. Men med tanke på att jag från början inte ens hade tänkt köra dit så ska jag inte sitta här och klaga. Jag får tacka det höga biljettpriset för att jag ändå trots allt kom iväg och fick se WASP ännu en gång!
SETLIST
On your knees (medley)
The torture never stops (medley)
The real me (medley, men det mesta av låten spelades)
L.O.V.E. machine
Wild child
Sleeping (in the fire) (endast första versen) / Forever free (solot + avslutningen)
The headless children
I wanna be somebody
"The crimson idol" miniversion:
The titanic overture
The crimson idol medley (Invisible boy-I am one-The gypsy meets the boy)
The idol
The great misconceptions of me
Kortare paus då reklam för "Metal memories" med Spinal Tap visades! Dessutom kom mikrofonstativet "Elvis" in på scen...
Drum solo
Heaven's hung in black
Blind in Texas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar