Premiär för undertecknad var det igår! Första gången jag besökte Moriska Paviljongen i Malmö och det skulle till Spiders för att jag skulle ta mig dit. Stället öppnade klockan 22.00 men Spiders skulle inte stå på scen förrän två timmar senare i något som hette "Spegelsalen". Nu blev det dock ännu senare och inte förrän kvart i ett rev dom loss den magiska "Hang man".
Precis så här ska en rockkonsert vara. Man kommer in i lokalen och det står ett trumset på den lilla scenen. Sen kommer bandmedlemmarna in och de bär själva sina instrument, hälsar på publiken genom handskakningar och kramar, pluggar in och drar igång! Helt underbart okonstlat och en "back-to-basics"-känsla som är svår att värja sig emot.
Återigen slår det mig hur liten sångerskan Ann-Sofie är, det ser nästan ut som ett barn som förirrat sig upp på scen! Detta är dock innan hon börjat sjunga för hon besitter en magisk strupe och man förundras över att så stora toner kan komma ur en så liten kropp. Hon sjunger, väser och skriker om vartannat och kastar dessutom in lite tamburin, munspel och maracas emellanåt. Enastående! Samma sak med övriga medlemmar, där gitarristen John är den som först drar blickarna till sig genom sitt introriff till första låten, nyss nämnda "Hang man", men det är när trummorna börjar ett sekunder in i låten som man verkligen märker vilket tryck det är i den här orkestern!
Trummisen Ricard Harryson är en riktig best bakom sina pukor. Han har en Truckers-keps på sig och höjer sällan blicken, men jävlar vilket bombardemang han bjuder på. Basisten Matteo är alltid pålitlig och inlevelsefull där han pumpar ut basslinga efter basslinga och mot slutet av konserten går han ner på knä och rockar loss ordentligt. Nämnde gitarrist tar emellanåt steget fram förbi monitorerna på den lilla scenen och låter fingrarna flyga över gitarrhalsen i ett snabbt solo och - den tyvärr ganska fåhövdade - publiken kommer riktigt nära och en tjej headbangar så håret slår mot gitarren. John bara ler och spelar vidare.
Avslutningen med bland annat "Gracious man" och "Fraction" var precis lika magisk som inledningen.
Det enda jag kan klaga liiiite, liiiiiite på är spelningens längd som var knappt en timme. Å andra sidan så var det en sjukt bra timme och det är ju som bekant bättre att sluta medan publiken önskar mer, än att spela vidare och se att folk går. Så jag är kluven. Jag ville se mer, men vet ju samtidigt att bandet gör rätt.
Efter konserten drog jag mig som alltid mot merchansidebordet och där fanns förvisso en riktigt snygg T-shirt, men tyvärr inte i någon storlek som passat mig. Hade jag köpt en T-shirt där så hade jag möjligen kunnat använda den som ryggmärke! Så jag köpte ingenting, vilket jag ångrar lite ändå, dels för att den var jävligt snygg och dels för att jag tycker om att gynna banden som spelar.
Tyvärr var det inte så mycket folk på spelningen, vilket troligen kan förklaras med att Danko Jones spelade på KB samma kväll. Att Spiders dessutom inte är ett vardagsnamn bland rockpubliken - ÄN - är en annan förklaring. Vi som var där kan om några år säga att "jag minns när jag såg Spiders på den lilla scenen på Moriskan inför knappt tresiffrig publik". Det ska bli kul att säga...
Efter att ha stått en halv meter ifrån högtalaren under 45 minuters riktigt bra DJ-skrän och sen ytterligare en timme av underbar konsert, så ringde det betänkligt och oroväckande i mitt ena öra efteråt. Jag märkte det redan under konserten, men valet var ju att antingen gå längre bort eller stå kvar och riskera problem med hörseln för all framtid. Givetvis stod jag kvar. Är det någon konsert man ska få tinnitus på så är det på Spiders! Högre betyg än så kan man inte ge!
Kan även passa på att dela med mig av ett tillägg i Spiders-samlingen. Denna gång i form av en singel i röd vinyl med låtarna "Nothing like you/Long gone". Det är samma omslag och låtar som på den vanliga, svarta vinylen, men ändå med en del skillnader.
Vinylen är alltså röd istället för svart och omslaget är av ett hårdare, brunt papp. "Bronze cover" som skivbolaget valt att kalla det. Det runda klistermärket följer med även i denna utgåva, men är identiskt med den vanliga utgåvan.
Singeln släpptes aldrig till affärerna och upplagan var på endast 50 exemplar. Omslagsmålaren Alan Forbes, som även gjort en del arbeten till bland annat Ghost och Graveyard, har signerat på baksidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar