Graveyard i Malmö, nja...

Kulturbolaget, Malmö, torsdag 15 november.

Ett tveeggat svärd är när man ska gå på konsert och inte känner till förbanden. Ska man chansa och gå dit och riskera att det bara är skit, eller ska man skita i det och riskera att missa något bra?
Det är svåra frågor som man tvingas ta ställning till som beslutsfattande vuxen.
Som tur är så lever vi i en tid då man inte behöver chansa eftersom youtube, myspace och andra sidor på förhand kan berätta för oss hur ett band låter.

Graveyard hade två förband med sig denna afton, nämligen Pyramido och Free Fall och jag bästämde mig efter några lyssningar för att hoppa över båda banden. Pyramido lät extremt segt och Free Fall lät för modernt. Tyvärr hade jag hittat fel Free Fall när jag sökte och det jag hade hört var ett grekiskt band som lät skit, så döm om min förvåning när jag anlände till KB precis lagom för att höra sångaren presentera bandets sista låt. Skumt, han pratade svenska och låten var bra! Lite störigt faktiskt. Det hade nästan varit bättre om låten varit kass. Då hade jag inte grämt mig så mycket...

Nåväl, Det var Graveyard jag kommit för att se och eftersom jag anlände så pass sent så hamnade jag långt bak i publiken. Inga bra bilder från konserten alltså. Detta var den femte gången jag såg bandet och tyvärr måste jag nog säga att det var den tråkigaste. Folk runt omkring jublade och efteråt var snacket lyriskt, men jag var nästan lite besviken. Jag tänkte att på en liten scen, på en liten klubb som KB, så borde bandet komma till sin fulla rätt, men som sagt så var det något av ett antiklimax.

Första gången jag såg bandet var på Muskelrock 2010 och då hade jag inte hört dem innan. En riktigt bra konsert var det. Andra gången var på lilla Mejeriet i Lund (där Spiders var förband för övrigt) och även denna gång var det mycket bra. Efter det har jag sett dem på två större spelställen, som förband till Iron Maiden på Ullevi 2011 och på Sweden Rock Festival 2012. Inte på någon av dessa två scener tyckte jag att bandet passade och därför hade jag sett fram emot att få återse bandet på en lite mindre klubbspelning igen. Kanske hade jag för höga förväntningar eller också är jag för dåligt inlyssnad på det nya materialet, jag vet inte.

 

Ljudet var dock riktigt bra, och jag gillade även ljuset som var mycket stämningsfullt, speciellt i de lugnare låtarna. Jag saknade basisten Rikard som vanligtvis brukar röja ordentligt på scen. Nu blev bandet statiskt och förvånansvärt...trist! Den inhyrde basisten stod på sin kant, gitarristen höll sig på sin kant och sångaren höll sig mestadels bakom micken. Det ska i ärlighetens namn sägas att sångaren rörde sig en del, men det är ändå inget bra betyg när trummisen nästan är den som syns mest. Det är bra betyg åt honom, men inte åt bandet. Växla kant med varandra, ta plats, gå fram till scenkanten, klappa igång publiken, rör er - gör nåt!

På det hela taget en besvikelse alltså, men möjligen är jag bortskämd efter Spiders och Huntress makalösa spelningar den senaste månaden.

Och nu är det mindre än en månad kvar till Ghost spännande spelning i Linköping...