Kiss - Happy new year - ny, fet bootleg-box

"Happy new year". Vilken tråkig titel på en på många sätt väldigt intressant box. Nog för att de två konserterna i Sioux City och Rockford utspelades - och inspelades - runt nyår, den 30:e och 31:e december respektive, men jag tycker fortfarande att det är en tråkig titel. Varför inte döpa den till "Night of the creatures" eller något annat fantasifullt? Nej, det är nog lika tråkigt det förresten. Happy new year? Tja, varför inte?

Vad vi får är två kompletta soundboardinspelningar från den mytomspunna "10:th anniversary tour" eller helt enkelt "Creatures of the night tour". Turnén som skulle bli bandets återkomst till den högsta ligan med spelningar i hundra städer, men som aldrig riktigt ville lyfta och där det efter en tid stod klart för bandet att publiken faktiskt hade övergett dem. Att de var gårdagens nyheter! Detta trots att de hade sitt kanske starkaste album i ryggen. Eller åtminstone ett av de starkaste, och ett som låg helt rätt i tiden. Ändå svek publiken och turnén blev snarare en viskning än ett rop.

Men om detta visste vi inget när spelningarna i denna box genomfördes, ty då var bandet fortfarande hungriga och fulla av tilltro. Och förbannade! Nu skulle de visa alla tvivlare att de var ett hårt rockband igen. Ett hårdrocksband. Ja, ett metalband rent av! Ingen pop. Slut med disco och skum symfonirock. Vad vi får är den andra och tredje spelningen på turnén och dessa båda soundboardinspelningar läckte ut i samband den stora läckan sommaren 2022.

För att vara bootleg är ljudet bra, men för att vara soundboard är det bara ok, om ni förstår vad jag menar. Rockford är möjligen något bättre ljudmässigt, men givetvis är båda två bra nog för att riktigt njutbara. Rockford var förresten sista gången de spelade "Rock and roll hell" live på turnén. Bara en sådan sak.

De båda konserterna kommer över fyra LP och finns tillgänglig i antingen svart, lila eller blå vinyl. Alla färgerna är passande för tiden och designen och jag valde svart vinyl på min utgåva. I vanlig ordning får varje medlem vara omslagsgosse på var sin skiva där Pauls och Genes omslag går i lila respektive rött och där "de nya" medlemmarna, Eric och Vinnie, också får sina egna färger - orange och gult. Så som det sedan länge slagits fast i Kisskretsar att det ska vara.

Lite färre och tråkigare extragrejer än vad vi vant oss vid, tyvärr. Jag antar att det hårda ekonomiska klimatet slår hårt även mot tillverkare av icke-sanktionerade musikprodukter. Trist, men sant.
Vad vi får är en poster på en ilsken och blodspottande Gene. 

Vi får en knapp (badge) med "Creatures.."-motiv och ett anteckningsblock. Det sistnämnda är kanske inte direkt roligt, men ändå en lite udda grej som uppskattas. En liten vink åt pappersblocken som gavs ut som promo när det begav sig kanske?

Utöver detta har vi bara sex foton i hårdpapp. Märkligt nog är dessa med Ace och inte Vinnie. Eller ja, det kanske inte är så märkligt ändså, för vid den aktuella tiden så visste ju ingen, inte ens bandmedlemmarna själva, vem som faktiskt skulle spela på turnén. Så att återtrycka gamla bilder på Ace är ju logiskt och troget tiden som boxen vill återspegla, men jag kan ändå tycka att tillverkarna av den här boxen kunde valt promobilder med Vinnie.
Men det är jag, det.

Nåväl, givetvis har vi en sak kvar och det är boken! 76 sidor magi, precis som det ska vara. Massor av livebilder, bilder av konsertaffischer, outtakes, recensioner och en massa annat som får munnen att dregla och hjärtat att slå!

Återigen kan jag tycka att priset är i mastigaste laget, runt 2200 kr, men som min mormor alltid sa: "det är så dags att pissa till kvälls när halva natten har gått".
Öhh, det där citatet passade inte. Glöm det. Vad jag menade var: "Smakar det så kostar det".

KISS och tidningen Poster, del 7

I november dök det upp ett nytt set med Super Poster-tidningar. Eller ja, tidningar som kallar sig för Super Poster, men som givetvis är helt nytillverkade "hyllningar". De utger sig för att vara nummer 6, 1979, men det är mest för sakens skull.

Som vanligt får varje medlem ett eget omslag samt en tidning med en gruppbild, alltså fem olika tidningar totalt. Fast "olika" är en sanning med modifikation, ty det är endast omslaget som är annorlunda, d v s omslaget och sida två, samt baksidan och näst sist sidan. Allt övrigt innehåll är identiskt i alla tidningarna, till och med mittpostern.

Fantasilöst och tråkigt. Temat den här gången är "Dynasty", men de har mest lyckats hitta en massa meningslösa och intetsägande bilder, vilket i sig är en bedrift. Peter ser riktigt ointresserad och borta ut på flera av bilderna, bl a omslagsbilden han får.

Den svaga kronan gör att ett komplett set med  fem tidningar går loss på ca 1600 kr, vilket tidningarna, i ärlighetens namn, inte alls är värda.

Kiss, Alive! 1976. Ny, fet box!

Ännu en underbar bootlegbox med Kiss har anlänt. Den här gången är gången är det två spelningar från "Alive"-turnén som vädras och ges ut. Närmare bestämt Miami 21 mars 1976 och Philadelphia tre dagar senare. Ljudmässigt rör det sig om två bra publikinspelningar. Inte det bästa jag hört, men långt ifrån det värsta. Njutbart, helt klart.

Själva boxen har en outtake från den klassiska fotosessionen för "Alive", och den aktuella bilden är väldigt nära den officiella och kan inte ha tagits många sekunder innan eller efter nyss nämnda originalbild.

Lite dumt att baksidan av boxen listar turnéplanen och inte låtarna, eller ens vilka konserter, som ingår. Jag gillar informationen angående turnén, men på baksidan av en skiva eller en box så SKA det framgå vad boxen innehåller rent musikmässigt. Det är min åsikt. Kalla mig traditionalist eller fantasilös, men det står jag för.
Ja, såvida ni inte har något emot det förstås, för då ändrar jag mig givetvis direkt! Egen vilja är överskattat.

Bilden på baksidan är också lite speciell, då även den, precis som bilden på framsidan, är "nästan identisk" med bilden på originalskivan. Jag är lite osäker på om jag sett just denna tidigare, men helt vanlig är bilden inte. Roligt att de grävt fram den!

De två konserterna kommer utspridda över sammanlagt fyra bildskivor, en med varje medlem, som traditionen bjuder. Baksidorna av skivorna ser vid en snabb första anblick likadana ut, men skiljer sig åt såtillvida att det är olika bilder, men i övrigt går allt i samma design vilket ger en fin enhetskänsla. 

Även omslagen till skivorna fokuserar på just den enskilde medlemmen och har liknande baksidor, men här finns en kul liten detalj. Nämligen att första skivan från Miami och första skivan från Philadelphia har liknande design; två vertikala svartvita bildserier till höger och vänster samt en liggande färgbild från den aktuella "Alive"-sessionen, medan de skiva två från respektive spelning har två horisontella svartvita bildserier och en stående bild från samma session. 

Nu när jag ser vad jag skrivit så vet jag faktiskt inte om det verkligen är en så kul detalj. Mer bara en vanlig detalj, ganska långt ifrån att vara kul.

I övrigt innehåller boxen som vanligt lite extra lull-lull. Två reproduktioner av snygga turnéaffischer, samt fyra svartvita glasunderlägg och ett Kiss Army klistermärke.

Vidare har vi ett (tror jag) presskit med beskrivande text om bandet, ett blad i hårdpapp som gratulerar till att "Alive!" har sålt guld, ett promopapper från Casablanca med medlemmarna autografer och till sist en bild av de fyra handskrivna meddelanden från medlemmarna som fanns med i uppviket till originalskivan.

Det är samma lappar och samma meddelanden, men ändå inte en kopia rakt av, utan lapparna på den här bilden är tagna från auktionen där de fyra originallapparna auktionerades ut i april 2023 och slutade på $ 66 000. Kompletta med bruna åldersfläckar. Coolt att se!

Sen har vi givetvis den alltid lika hett emotsedda boken! 

Inte heller denna utgåva gör en besviken, även om det inte infinner sig någon riktig wow-känsla. Möjligen har man blivit bortskämd genom åren, för boken är ju definitivt inte dålig. Den är genomarbetad, har snygga bilder och texten är återgivningar recensioner från tiden. Mycket intressant egentligen, men som sagt så vill den där riktiga "wow"-känslan aldrig riktigt infinna sig.

Priset för en box ligger på runt 2200 kr (+ frakt), vilket till stor del kan skyllas på den svaga kronan vilken, jämfört med för några år sedan, tappat ca 30 % av värdet gentemot euron, och det är kännbart. Det är på gränsen att boxarna är värda sitt pris nu, men än så länge kan jag inte hålla mig ifrån dem!

W.A.S.P. -box, The 7 savage 1984-1992

Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan den här boxen skulle komma. Ratt, Mötley Crüe och Skid Row är bara några exempel på band som fått sina klassiska plattor återutgivna i snygga boxar, och nu har alltså turen kommit till W.A.S.P.. "The 7 savage 1984-1992" hater den och släpps i 2000 exemplar.

Boxen består av gruppens sex första skivor (varav en dubbel-LP) + en LP med B-sidor. Åtta skivor totalt. Dessutom medföljer några bonussaker av vilka den 60-sidiga boken är mest intressant. Jag har dock vissa problem med boxen som helhet och det första problemet är att skivorna redan finns återutgivna på vinyl och dessutom är inte speciellt svåra att hitta.

Undantaget är förstås skivan med B-sidor som är ett unikt släpp för denna box.

Med en saftig prislapp på ca 3400 kronor så tycker jag att man kan förvänta sig mer, och mitt allra största problem med boxen och dess innehåll är faktiskt inte musikrelaterat utan rör den medföljande boken. Den hade kunnat göras så oändligt mycket bättre än vad som nu blivit fallet. Jag tycker i ärlighetens namn att den är direkt tråkig. Fantasilös. Dessutom med flertal stav- och faktafel, vilket är oförlåtligt i ett officiellt premiumsläpp som detta.

Men vi börjar med skivorna som i allt väsentligt är direkt kopierade från originalsläppen, även innerkonvoluten. Att man håller sig nära originalen uppskattas. En rolig liten detalj är att insidan av omslagen är svarta men med vitt tryck från just den skivan. 

Den första skivan är en sådan odiskutabel klassiker i min värld att jag för min del gärna hade sett ett släpp med fokus enbart på den eran. Tänk er ett släpp med första skivan, "Animal"-tolvan återsläppt på silvervinyl eller annan tidigare icke existerande färg. "Lyceum"-videons ljudspår på en dubbel-LP, demos från bandets tidiga år, DVD med nämnda "Lyceum"-konsert, poster-replikas av bandets tidiga konsertannonser och skivreklam och avrunda alltihop med en tjock bok med bilder och intervjuer av alla inblandade. Vilken våt dröm det hade varit!

Men nu har jag sedan länge tappat tråden...

Det enda jag har invända mot skivorna är att jag tycker att "The crimson idol" någon gång kunde få släppas i ett maffigt gatefold-omslag. Jag vet inte om det skett tidigare då jag - och nu skäms jag lite - aldig ägt en originalutgåva av plattan på vinyl, trots att den är en av mina alla tiders favoritskivor. De utgåvor jag har sett, inklusive den i den här boxen, har samtliga kommit i tråkiga icke utvikbara omslag.

Men det är petitesser, för musiken är ju enastående och det är ju faktiskt den som till syvende och sist är det som räknas.

I boxen medföljer även en replika av en tidig promofolder, ett certifikat med boxens nummer (mitt är nummer 1010, av totalt 2000) samt en poster på Blackie.

 

Och så då boken.

Här borde jag egentligen skriva "boken" följt av en ledsen smiley, men jag vägrar inkorporera emojis i denna allvarstyngda samt seriösa blogg! Någon måtta på lättsinnigheterna får det vara!
Men boken är ett tämligen sorgligt kapitel. Den kunde varit så bra, men ja...

Vi får en bok på 60 sidor vilken till stor del schabblas bort fullständigt!
Det märks direkt i början av boken då första uppslaget endast består av boxens titel samt blodstänk.

Nästa uppslag består av en helsida med oläslig text (kameran gör texten betydligt mer läslig än den är i verkligheten) samt en helsida med en bild av Blackie. Tycker ni er känna igen bilden så beror det på att det är samma bild som vi även fick som poster. Fantasifullt värre!

Slutet av boken är om möjligt ännu mer fantasilös. Det näst sista uppslaget består av samma blodstänkta design + lite text om personerna som ansvarat för projektet. Det sista uppslaget är likadant, fast nu helt utan text. Det är totalt tre uppslag, sex sidor - tio procent av boken! - med samma blodstänkta design utan någon egentlig funktion.

Definiera "ironi":

När man klagar över fantasilösa bilder som tar upp plats i boken,
samtidigt som man låter samma bilder ta upp plats på bloggen...

Det är dock inte det värsta, utan det är att varje skiva presenteras med en bild av framsidan PÅ EN HEL SIDA i boken. Ja men, vi HAR ju redan alla skivomslagen på de medföljande skivorna! Är det verkligen nödvändigt att ta upp ÄNNU MER plats i boken genom att bara återge framsidorna? 

Som om inte detta vore nog så återges även baksidorna av respektive skiva, men då dessa endast upptar 25 % av en sida så kan jag till viss mån köpa det, även om det fortfarande känns riktigt onödigt.

Detta betyder att YTTERLIGARE sex helsidor försvinner ur boken bara på grund av samma framsidor som vi redan har på skivorna + en och en halv sida till om räknar in baksidorna! 
Dessutom slutar texten på flera ställen halvvägs, eller knappt halvvägs, på sidorna, varpå det bara finns en tom yta under. DÄR hade de kunnat lägga in skivomslaget om de nu måste, men allra helst nån opublicerad livebild eller studioplåtning.

I slutet av boken finner vi även ett uppslag med en genomgång av skivorna med information om vilka låtar som finns på varje skiva, vem som producerat, vem som spelar och så vidare. Det vill säga den typ av information som redan finns på skivornas omslag eller innersleeves! Givetvis är framsidorna på skivorna med en gång till. För säkerhets skull. Om vi missat hur de ser ut...

Utöver dessa uppenbara design- och layoutmissar, så återfinns det en del rena faktafel i boken. Som att Blackie skulle ha skrivit "Mississippi queen" eller att textraden i refrängen till "Inside the electric circus" lyder "Welcome, I bid your welcome", när det i själv verket ska vara "Welcome, I bid you welcome".

Småfel, javisst, men ack så irriterande. Det finns flera liknande irritationsmoment, men detta är vad jag kommer på just nu.
Och som sagt, i en officiellt släppt premiumutgåva borde man ha korrekturläsare som upptäckt detta.

En sak som dock är RIKTIGT bra med boken, och det ska skaparna ha beröm för, är att den är tryckt på ett material som verkar omöjligt att få fingeravtryck på! Annars är det ju vanligt att hur försiktigt man än bläddrar så blir det avtryck från ens rena-men-ändå-tillräckligt-flottiga-för-att-lämna-fula-avtryck-fingrar. Här syns ingenting, vare sig på omslaget eller inne i boken. Och när jag upptäckte det så försökte jag verkligen att trycka dit mina fingrar, men det syntes inget. 
En klen tröst, men ändock en tröst.

Så boken drar tyvärr ner helhetsintrycket av boxen som helhet något, men slutbetyget hamnar trots det på en stabil 8/10.

Nu hoppas jag på en box med plattorna som kom efter "The crimson idol". Eller ännu hellre, två boxar. Flera av dessa skivor har aldrig getts ut officiellt på vinyl så det vore en kulturgärning av rang om så skedde.
Nu tror jag inte att det är möjligt på grund av rättighetsstrul, men hoppas kan man ju alltid.

W.A.S.P. - bilder från första plattan (1984)

Bloggen är tillbaka!
Det var minsann inte igår. Inte i förrgår heller! Inte ens förra året! För att sammanfatta det hela så kan man säga att det var ett tag sen. Varför? Det har jag egentligen ingen aning om. Jag hade gärna kommit med klyschor som att "livet kom emellan" eller "livspusslet är svårt att lägga", men det stämmer inte, för jag har inte gjort något annat än vanligt. Tiden har gått bara!

Men så dök senaste numret av Sweden Rock Magazine upp i lådan för nån vecka sen, det med W.A.S.P. på omslaget, och inuti fanns det outtakes från fotosessionen till deras första skiva. Jag har alltid älskat omslagsbilden och genom åren har jag letat frenetiskt i tidningar och på nätet efter fler bilder. Det MÅSTE ju ha tagits fler bilder än bara den vi ser på skivans framsida.

Men det är svårt att hitta bilder från den tiden och jag har faktiskt bara hittat ynka tre stycken genom åren. Nämligen dessa. Det borde ju i alla rimlighet finnas fler, och om någon av er sitter på några andra bilder från omslagsplåtningen så hör gärna av er!
(Och med "bilder från omslagsplåtningen" så menar jag bilder där bandet befinner sig på, eller i närheten av, stenberget eller att man ser skelettet i bakgrunden).

Men så dök alltså Sweden Rock Magazine upp och då påmindes jag om att en kille vid namn Kevin Wallace hade lagt upp en del bilder som hans pappa tagit vid just det fototillfället. Pappans namn var/är Russell Wallace och all cred går alltså till honom och sonen Kevin. 

Bilderna är fotografier tagna av fotografier, alltså inte scannade och således inte någon hög kvalitet, men de är ändå klart intressanta att se, tycker jag. 

Är man omslagsstjärna så åker man givetvis med stil!

Bygget tar form.

-Nu är du ett snällt skelett och stannar där, annars jävlar...!

-Det där hörde ni inte mig säga! Är det förstått?

Nu är det bara bandet som fattas.

Chris och Randy leker med elden.

Nu börjar det likna nåt!

Dubbelexponering. Synd, för den bilden med Blackie till höger har vi inte sett innan.

Ben Rangel och Chris slappar i soffan efter en hård dag framför kameran.

Något annat som kom fram i ungefär samma veva var ett alternativt omslag till första plattan. Den här provtryckningen visar hur man lagt till en slags spindelvävseffekt. Något overkill enligt mig, men om detta hade blivit det slutliga omslaget så hade man ju inte vetat om något annat och därmed tyckt att det varit precis lika coolt som man tycker att det faktiskt blev.

Samma Kevin la även upp en del outtakes, främst individuella bilder på medlemmarna, från fotosessionerna för "The last command" och "Inside the electric circus", men dessa får vänta tills en annan gång.