Halvårsrapport - del 1.

2014 har kommit halvvägs och jag tänkte sparka igång den här stackars undernärda bloggen med några recensioner av de plattor som är värda att nämna hittills i år. Det har varit ett riktigt bra år för gammal, hederlig hårdrock och heavy metal än så länge.
Nästa halvår ser också ut att bli riktigt bra, med nya plattor från framförallt Wolf, Hammerfall och (kanske) Huntress. Det är vi ju alla sjukt spända på, eller hur?

Vi börjar med trion HEAVY TIGER som med sin debutplatta "Saigon kiss" har åstadkommit en rock n´roll-platta värd namnet! Bandet bildades i Stockholm 2010 och tre år senare släppte det lilla spanska bolaget Ghost Highway bandets första singel. Denna singel är idag lite knepig att få tag på.

Heavy Tiger 7" vinylsingel, "Talk of the town" + 3.

Ghost Highway Recordings

100 ex svart vinyl.
100 ex gul vinyl, endast såld via postorder. 

100 ex röd vinyl, endast såld på konserter.

200 ex vit vinyl, återutgåva.

Långt ifrån heavy metal och definitivt inte hårdrock. Möjligen hård rock, om ni förstår vad jag menar. Tänk 50 % The Runaways, 50 % The Donnas och 25 % tidiga AC/DC. Nej, matematik är inte min starka sida, men detta låter ändå riktigt bra. Möjligen lite enahanda i längden vilket INTE är ett bra betyg när skivan klockar in på ynkliga 28 minuter. Men jag föredrar att se de positiva sidorna hos bandet som är långt fler än de negativa. Min initiala reaktion när jag först hörde plattan var att "detta var bra" och den känslan håller i sig än. Inte "jättebra" eller "superbra", utan kort och gott "bra". En platta att återkomma till.
Titelspåret står ut som plattans bästa, en riktigt bra låt!

BETYG: 6,5/10

Heavy Tiger - Saigon kiss LP + CD

High Roller Records

150 ex genomskinlig röd vinyl

350 ex svart vinyl

300 ex vit vinyl med rött splatter (andra upplagan)

*********************************************************************************

Vi går vidare med ett annat nytt och spännande band - mystiska THE OATH. Bandet släppte en tokhypad singel på det lilla oberoende bolaget High Roller Records som snabbt sålde slut. En andra upplaga släpptes - som sålde slut lika fort den!
Tyvärr har jag själv bara den andra pressningen, men jag tycker att den här bilden på förstaupplagan + signerad är sjukt snygg!

The Oath 7" vinyl singel: "Night child / Black rainbow"

High Roller records

150 ex guld vinyl

350 ex svart vinyl

350 ex silver vinyl (andra upplagan)

Ett fåtal egna spelningar på mindre klubbar i Tyskland genomfördes, en förbandsturné (återigen i Tyskland) till det mäktiga Ghost avverkades samt ett framträdande på deras nya skivbolag Rise Above Records 25-årsfest i London blev det innan det vankades skivinspelning av debutplattan. Lagom till skivan skulle släppas skulle bandet även åka med som förband på Uncle Acids Europaturné.

The Oath, live på C-Club, Berlin 2013-11-22

Bild från Crystalmafia.

Rise Above Records, som bl a har just Ghost och Uncle Acid på sitt samvete, släppte bandets självbetitlade album i slutet av mars, men något stod inte rätt till. Bandet hoppade av sin turné med Uncle Acid och senare avbokades även spelningar på Muskelrock och Sweden Rock Festival. Jag skrev på bandets facebooksida och undrade om de fortfarande fanns, men inlägget togs bort omedelbart och inget svar kom. Inte förrän ett par månader senare, då det blev officiellt: The Oath hade upphört att existera! De hade spruckit innan första skivan ens var släppt, men inte velat gå ut med det förrän lite senare, då det ju inte är optimalt ur marknadsföringssynpunkt att lansera en skiva med ett band som inte finns!

The Oath - The Oath, CD med slipcase.

Som tur är så hann bandet i alla fall spela in och släppa sin debutskiva innan de sprack. Eller "band" förresten, det bestod egentligen endast av gitarristen Linnéa Olsson och sångerskan Johanna Sadonis, vilka hade mötts i Berlin där de båda bor och de kom fram till att de både delade musiksmak och dessutom hade ambitionen att bilda ett band. De båda stod för både text och musik och det är en synnerligen välsmakande anrättning de har kokat ihop.

The Oath, live på C-Club, Berlin 2013-11-22

Bild från Total Utfrysning Photography

Den genomgående stämningen på skivan är dov, mörk och lite dyster, men musiken i sig är långt ifrån dyster. Redan i det starka öppningsspåret "All must die" sätts tonen för hela plattan. Massor av träffsäkra melodier kännetecknar hela skivan, starka och lite aviga riff som påminner en aning om In Solitude. Henrik Palm från just In Solitude har för övrigt varit med på ett hörn och bidragit med några solon.
Sin vana trogen släppte Rise Above plattan i en mängd olika färger och bl a i två "die-hard"-utgåvor:

The Oath - The Oath, 2 die-hard vinylutgåvor

100 ex i klar vinyl, foto, singel i klar vinyl och tygmärke med guldtråd och vit bakgrund.

200 ex i svart vinyl, foto, singel i svart vinyl och tygmärke med guldtråd och svart bakgrund.

Det är en bättre produktion på den här fullängdaren än det var på deras debutsingel, men samtidigt har lite av råheten försvunnit. Den avskalade charmen på singeln lyfte konstigt nog låtarna, vilket fick dem att framstå som ösigare.
Men missförstå mig inte. Detta är en av det första halvårets bästa plattor och när året så småningom ska summeras kommer den troligen att hamna ganska högt både som "årets debut" men även som "årets skiva".

The Oath, live på C-Club, Berlin 2013-11-22
Bild från Crystalmafia.

En modern variant av Leaf Hound (som jag skrivit om tidigare) har The Oath vissa förutsättningar att bli. Bandet spelade inte så mycket live, de släppte en skiva när de redan hade splittrats och de gav få intervjuer under sin aktiva tid. Till och med i vår moderna tid där liveinspelningar med mobila HD-kameror är vardagsmat även för de mest obskyra banden, lyser The Oath med sin frånvaro. Några skakiga klipp med dåligt ljud är allt vi har att minnas dem med!
Rest in peace, The Oath!

BETYG: 8/10