Kiss och tidningen Poster - del 4

Ytterligare ett set nyproducerade Poster-special har sett dagens ljus. Ska vi vara petiga är det "Super-Poster", men det är av akademiskt intresse. Den här gången koncentrerar sig tidningarna på bandets  film "Kiss meets the Phantom of the park" och i vanlig ordning får vi ett omslag för varje medlem och en gruppbild. Fem olika omslag alltså och det producerades totalt 75 set.

Jag har inte bläddrat i någon av tidningarna så jag vet inte om insidan skiljer sig åt eller om det bara är omslagen, men av bilderna på omslagen att döma så skiljer sig affischerna åt en del.

Uncle Acid, Vol. 1. Äntligen på officiell vinyl!

Äntligen har Kevin Starrs, mannen bakom den länge så mystiska pseudonymen "Uncle Acid", tagit sitt förnuft tillfånga, lyssnat på vad fansen vill ha och tagit sig tid att fixa till en ordentlig återutgivning av bandets debutplatta, finurligt nog titulerad "Vol. 1".

Snyggt omslag. Romantiskt. Sensuellt.
En nackdel är att alla skivorna, eller snarare omslagen, är inplastade.
Man måste alltså sprätta upp dem för att få reda på färgen på skivan.

Ursprungligen släpptes skivan i endast 30 exemplar på CD-r, vilka tog sin lilla tid att sälja. Helt sjukt om man tänker på det idag, men samtidigt kanske inte så märkligt eftersom bandet "slog igenom" - i brist på ett bättre uttryck - först en tid efter att andra plattan hade släppts. 

Som, vid det här laget uttjatad, kuriosa kan även nämnas Black Sabbath släppte sin debutskiva fredagen den 13:e februari 1970. Exakt på dagen 40 år senare, alltså fredagen den 13:e februari 2010 för er som är för bakfulla för att räkna ut det själv, släppte Uncle Acid and the Deadbeats denna, sin debutskiva. 

En CD-r i 30 exemplar alltså. Den sålde som sagt inte slut speciellt fort, men efter ett tag så var alla trettio exemplaren borta.

Arctic green die-hard, med screenprinted poster och häfte i LP-storlek.

Sedan dess har skivan inte gått att få tag på.

Visst, den har funnits på Youtube. Visst, den har gått att ladda hem via diverse kanaler. Visst, den har funnits på skumma piratutgivna CD. Visst, den har funnits på något som ska likna en japansk bildskiva och säkert på några andra sätt också.

Men officiellt är detta den första återutgåvan och det är deras bolag Rise Above Records som står för utgivningen.

Cornflour blue die-hard, med...ähh, se bilden ovan.

Det betyder att skivan släpps i ca 2000 olika varianter. Eller i alla fall fyra. Eller sex. Eller sju. Lite beroende på hur man räknar. Trots allt var det färre utgåvor än jag befarade på förhand.

Det släpps fyra "vanliga" utgåvor:

De screentryckta posters som medföljer kan till en början se förvillande lika ut...

Violet sparkle vinyl, exklusiv utgåva för oberoende amerikanska affärer och distributörer, 1000 ex.

Solid purple vinyl, för övriga amerikanska affärer och distributörer, 2000 ex.

Cherry red vinyl och Solid white vinyl, säljs lite överallt. 2000 ex vardera.

...men en titt på baksidan avslöjar vilken som hör hemma med vilken skiva.
"Family & friends"-utgåvan i 100 exemplar har ytterligare en variant, då med svart baksida.

Utöver detta så släpptes även två die-hard-utgåvor, exklusivt via Rise Aboves egen sida:

Cornflour blue vinyl och Alpine green vinyl. Båda med screenprinted poster. 200 ex vardera.

Och sen ytterligare en die-hard-utgåva. En "Friends and family-utgåva" eller som jag föredrar - en "die-hard deluxe" i 100 exemplar. Denna är på svart vinyl med vit etikett där etiketten har handskriven titel och ligger i ett svart innekonvolut handnumrerat 1-100 av mr Acid himself - Kevin Starrs. Det medföljer även en 1-sidig 7" vinylsingel samt en screenprinted poster.

Det grämer mig fortfarande att jag missade den! Jag hade den i varukorgen, men när jag skulle betala så hade den försvunnit! Aldrig får man vara riktigt glad!

Häftet har texter till alla låtarna...

Skivan i sig är inte så mycket att säga om. En samling bra låtar där "Dead eyes of London" och "Vampire circus" sticker ut lite extra. I övrigt en stabil platta med, under omständigheterna, ett helt ok ljud. Det är meningen att det ska låta lite B-igt och det förhöjer bara intrycket av musiken.

Rent estetiskt förmedlar omslaget ganska bra både vad man kan förvänta sig och vad man får. Nämligen hårdrock som den hade låtit om den varit soundtrack till många av de slabbiga skräckfilmer som kom på 70- och tidigt 80-tal.

...samt flera av originaltexterna i faksimil. En trevlig detalj. 

I det medföljande häftet, som är i LP-storlek, får vi samtliga texter till låtarna, faksimiler av originaltexterna och lite matnyttig, kortfattad text om bandet, inspelningen och släppen (både originalsläppet och den här återutgåvan). Snyggt!

Kiss - The Originals bootleg box.

Kärlek vid första ögonkastet har jag alltid avfärdat som rent humbug. Något som sluga filmmakare har uppfunnit på för att sälja in filmer till lättlurade tonårstjejer eller nyskilda småbarnsmammor på uppstuds. Budskapet är tydligt: "Ge inte upp, rätt vad det är så dyker den där specielle upp och då vet du direkt att det är en keeper".

Den här gången måste jag dock medge att så fort jag såg den nya bootlegboxen "The Originals" med Kiss, så visste jag att den där speciella utgåvan hade dykt upp och att jag aldrig kommer att skiljas från den. Den är smått magisk!

Boxen med allt sitt gudomliga innehåll.

Bara en sån sak som att den heter "The Originals" får det ju att vattnas i munnen på en Kiss-samlare.

Vad vi har att göra med här är dock ingen fulkopia eller återutgåva av den ursprungliga trippel-LP:n. Inte alls. Boxen rör sig dock hela tiden i utkanten av originalutgåvan. 

Ett exempel på detta är underrubriken. Då originalutgåvan innehöll bandets tre första plattor så var underrubriken "The albums that touched off a rock & roll explosion". Här är den ändrad till "The tours that touched of a rock and roll explosion". 

Ja, "of" har skaparna här felaktigt skrivit med bara ett "f" och de har skrivit "and" istället för att använda &-tecknet, men nu ska vi inte haka upp oss på sådana detaljer.
Även om jag måste erkänna att det stör lite...

Vad vi får är en alldeles underbar box. 

Tre bildskivor som är inspelade under turnéerna för respektive skiva som fanns med i originalutgåvan. Eller kanske inte riktigt. Den första skivan i den här boxen är inspelad på klubben Coventry 1973, alltså innan första skivan släpptes. Men låtarna var ju med på första skivan allihop, så vi låter det passera, tycker jag. 

Vi får en folder med tre posters i olika storlekar, vilka samtliga är reproduktioner från posters och flyers från de aktuella spelningarna. Underbart!

Reproduktioner, möjligen i naturlig originalstorlek, av de tre konsertaffischerna/flyers från de konserter som ingår i boxen. 

Ligger i en fin folder av hårdpapp.

Vi får ett kuvert innehållandes sex ark, som i sin tur innehåller sex små bilder på medlemmarna. Även det en blink till originalutgåvan, där vi förvisso bara fick ett ark, men ändå.

Ett Kiss Army-kuvert med sex ark med sex bilder på varje. 

Till sist har vi boken. Eller ska jag skriva BOKEN? En koloss i LP-format på 76 sidor som innehåller massor av sällsynta bilder från den aktuella perioden (1973-75). Jag ska inte säga att alla är opublicerade för det vet jag inte. Jag kan dock säga att jag har följt Kiss sedan 1981 och köpt massvis med böcker och sett bilder på nätet, men de flesta av bilderna i den här boken har jag inte sett tidigare. Ett monster!

BOKEN!

Och alltihop ligger alltså paketerat i en kraftig box i två delar. 

Den håller sig som sagt i utkanten av ursprungsutgåvan, vilket blir som tydligast när det gäller bilderna som används. 

Själva omslagsbilden är förmodligen tagen bara någon sekund före eller efter bilden som sedermera användes.

Detsamma gäller bilderna på skivorna, där den första (Coventry, Queens, New York, 1973-12-22) är ytterligare en outtake från fotosessionen till första skivan. Den andra (Winterland Ballrom, San Francisco, 1975-01-31) är en outtake från fotosessionen till "Hotter than hell". Kan ni gissa vad den tredje skivan (Civic Center, Providence, 1975-08-03) har för bild? Just det, en outtake från fotosessionen till "Dressed to kill"!

Framsidorna av de tre bildskivorna. Outtakes från samma fototillfällen som originalbilderna.

Även baksidorna följer samma mönster, alltså att de i stort sett ser ut som originalutgåvorna, fast med andra bilder. Jag gillar att man varit konsekvent och på samma sätt som "Dressed to kill" har negativet till omslagsbilden på baksidan, så har skivan här negativet till den alternativa bilden på framsidan. Fyndigt. Det hade varit lätt att falla för frestelsen att lägga in en annan bild.

Baksidorna.

Bildskivorna ligger i plastfickor och pappomslag med hål utskuret på framsidan så att själva skivan syns. Ett så kallat "die cut cover" för er som är intresserade av skivsamlar-terminologi. Alla tre omslagen är likadana.

Boxens stora behållning för min del, förutom det faktum att den bara är allmänt cool - är boken. Jag kan inte säga tillräckligt med positiva saker om den. Vilka bilder! Vilken papperskvalitet! Vilket uselt typsnitt! Hoppsan, det finns visst något negativt också. Ja, typsnittet är riktigt uselt. Nu är det förvisso knappt någon text, men då de skriver ut var bilden är tagen (vilket är de enda texterna i boken) så vill jag kunna läsa det. Det kan jag inte utan att verkligen sitta och i stort sett bokstavera orden bokstav för bokstav och sen gissa mig till något som låter rätt.

Från boken.

Nu när jag ändå är inne på något som kan uppfattas som en antydan till något negativt, så hade jag gärna sett att boken varit i färg. Precis som i mitt förra inlägg (om boken "Kiss Klassified") så lär det ju vara en kostnadsfråga, men några av det fåtal bilder jag tror mig ha sett tidigare har jag i alla fall för mig att jag tidigare sett i färg. 

Det är egentligen inte något som drar ner intrycket av boken. Nästan tvärtom faktiskt! Glöm att jag överhuvudtaget nämnde detta som något negativt! De svartvita bilderna ger en uppfattning om att det faktiskt var länge sen bilderna togs. En vintagekänsla. 

Ett annat uppslag ur boken och det där j*vla typsnittet stör mig. Det går ju inte att läsa!

Avslutningsvis kan nämnas att boxen endast är släppt i 100 exemplar. Detta står inte angivet någonstans, utan ni får helt enkelt lita på mitt ord.

På tal om 100, så var detta just inlägg nummer 100 på den här oansenliga bloggen. Det har bara tagit lite drygt sex år, vilket ger ett snitt på 16,66 inlägg per år. Ingen raketfart direkt, men mer metal än så kan det inte bli!

Kiss Klassified, ny bok.

De senaste åren har det kommit ett flertal riktigt bra böcker om Kiss från svenska författare. Jag tänker bland annat på "Den osminkande sanningen" (2014) av Carl Linnaeus och "Kiss i Sverige" (2013) av Johan Falk och Roney Lundell. 

Nu är det dags för nästa: "Kiss Klassified - War stories from a Kiss Army general".

Den största skillnaden mellan den här boken och de två jag nyss nämnde, är att denna är skriven på engelska. Jag har inga problem med det och förstår att man vill sälja boken till så många som möjligt (Gene Simmons har enligt uppgift köpt ett ex), men hade ändå föredragit om boken - eller åtminstone en första upplaga - hade utkommit på svenska. Det är väl en kostnadsfråga, men jag hade som sagt föredragit det.

Det första som slog mig när jag öppnade paketet när boken kom var att jag blev lite besviken på storleken. I förhandsinformationen hade vi blivit lovade en "coffee table book" och det är möjligt att jag har fel, men i min bok (höhö) så är det en bok som är större än vad denna är. Vi får en bok som är lika hög och obetydligt bredare än ett A4-papper. Lite besviken, som sagt.

Men att kvida över att boken är på engelska eller att den är mindre än jag trott är ingenting som som förringar det faktum att detta är en riktigt bra bok. Alla som förhandsbeställde via Bengans fick dessutom ett kort av boken signerat av de ansvariga, samt en poster.

Poster och signerat kort medföljde förhandsbeställningarna från "Bengans".

Vilka är då de ansvariga? 

Ja, först och främst har vi Johan Kihlberg, en välkänd figur i svenska Kisskretsar. De som är lite till åren komna minns kanske hans lite taffligt ihopkopierade, men med med kärlek skapad, fanklubb-tidning i början av 90-talet. 

Vi som är ännu äldre minns med glädje bland annat hans trevliga reportage från "Crazy nights"-turnén i USA som publicerades i det sista numret av den svenska fanklubb-tidningen "Kiss News".

Han var även ansvarig för att dra igång den nuvarande medlemstidningen "Destroyer" som - förvisso efter att han lämnat över skutan - utvecklats till en av världens bäst producerade fanklubb-tidningar. 

Bland mycket annat.

En av Johans vänner var - och är - fotografen Mats Vassfjord och det är i huvudsak hans bilder som pryder sidorna i denna bok. Boken innehåller över 750 aldrig tidigare publicerade bilder. En fröjd för ögat och en skatt för sinnet!

Avslutningsvis har vi Carl Linnaeus, även han välkänd i Kisskretsar med massor av reportage i Sveriges största hårdrockstidning, Sweden Rock Magazine, på sitt samvete. Ett par böcker har det också hunnit bli, bland annat den eminenta "Kiss - den osminkade sanningen" som härmed nämns för tredje gången! Det är Carl Linnaeus som tagit Johans berättelse och gjort den levande genom sitt träffsäkra sätt att skriva.

Hur är då själva boken? Ja, det är ett kraftpaket på lite drygt 330 sidor, helt i färg och med tjocka pärmar. Jag stör mig dock fortfarande en del på formatet, som jag hade förväntat mig skulle vara större. Typ som "Kiss i Sverige"-boken. Detta är dock rent kosmetiskt och egentligen inget att haka upp sig på. Innehållet är det som räknas och bokens stora plus är alla de tidigare opublicerade bilderna.

Måhända inte alltid av högsta tekniska klass eller med 100 % skärpa, men de förmedlar en livekänsla som är svår att inte ryckas med i. Jag ska inte säga att det "känns som om man var på plats", men det är i alla fall något åt det hållet. 

Tyvärr - och detta gäller både bilderna och texten - så fokuserar boken av förståeliga skäl på tiden från "Lick it up" och framåt eftersom Johan och Mats helt enkelt var för unga för att ha varit med tidigare. För mig personligen så är detta lite trist. Tiden mellan "Animalize" (1984) och "Revenge" (1992) är inget som intresserar mig nämnvärt i vanliga fall. 

Här blir den perioden lite intressantare tack vare medryckande texter ackompanjerat av ett vackert bildmaterial, men till syvende och sist så är min favoritera trots allt tiden fram till "Creatures of the night" (1982) och den perioden lyser i stort sett helt med sin frånvaro.

Boken handlar alltså om Johans liv och den Kiss-resa han befunnit så på sedan unga år.

Detta är en givetvis stor tillgång för boken, men paradoxalt nog även dess största svaghet. Det är förvisso intressant att få ta del av små privata minnesbilder, saker som hänt där Johan varit närvarande, Kiss-folk han fått träffa och "bakom-kulisserna"-berättelser som man inte hittar någon annanstans.

Författaren på Scen med Vinnie Vincent.

I längden kan jag dock inte undgå att tycka att det blir aningen tråkigt att följa samma person hela tiden. Intressanta anekdoter om att han skällde ut Ace Frehley eller spelade live med Vinnie Vincent, varvas med inte fullt så intressanta berättelser. Till exempel om hur det gick till att ge ut medlemstidningen till den svenska fanklubben i början av 90-talet. Totalt ointressant för oss utomstående, om ni frågar mig.

Men som sagt, boken har onekligen fler positiva kvalitéer än negativa sådana. Johans berättelse i stort (förutom ett fåtal snedsteg och urspårningar som den ovan) är riktigt intressant, Carls sätt att förmedla Johans historia och framförallt bilderna. 

Bokens pris är ca 400 kr, vilket jag kan tycka är en aning i överkant. 300 - 350 kr hade varit ett mer acceptabelt pris, men vad vet jag? Slår man ut det så blir det bara lite över en krona sidan, och tänker man så så är boken definitivt värd det.

7/10