Record Heaven - Sveriges bästa skivaffär på 80-talet!

PROLOG.

Record Heaven.
Aldrig har väl ett namn på en butik varit mer passande än detta. Skivhimlen.
Här fanns det skivor som jag aldrig sett men direkt då jag såg dem visste att jag måste ha.
Som hårdrockare hade man egentligen inget annat val än att utvecklas från passiv lyssnare till aktiv samlare om man besökte denna Malmöaffär på 80-talet. Det var en utveckling och förvandling av sig själv och sin person som man inte visste att man behövde men som man gladeligen ställde upp på. 

Record Heaven - vilken underbar logga!

Bara namnet får det att vattnas i munnen på mig än idag. Skivaffären som hade alla skivor som man inte ens visste existerade. Flera av de skivor som jag såg i den affären har jag fortfarande - än idag - inte ens sett bilder på hur mycket jag än söker på google, eBay, discogs och popsike.
Här följer min egen historia om skivaffären Record Heaven.

Min egen relation till affären började någon gång våren 1985 och är starkt kopplad till bandet WASP, som jag var helt såld på vid den aktuella tidpunkten och som släppt sin debutplatta på hösten året innan. Strax efter att LPn hade släppts, låt oss säga att vi befinner oss någon gång i oktober 1984, så såg jag singeln med "I wanna be somebody" i bokaffären "Bokman" i köpcentret Obs! utanför Malmö och köpte den för 19 kr. Helt sjukt att man minns sådant egentligen, men det sitter tatuerat i hjärnan på nåt sätt.

Någon månad senare, i skivavdelningen på varuhuset Tempo i Lund, hittade jag ännu en WASP-skiva - och den var märklig. Den låg i en plastficka och hade bilder på både fram- och baksida och var formad efter bandets logo.  Två låtar och priset var 39 spänn. En sådan skiva, som jag senare tack vare Record Heaven, lärde mig var en bildskiva - eller picture disc, eller i detta fallet en shape - hade jag aldrig sett tidigare och den såg så cool och ovanlig ut - och eftersom jag gillade WASP - så köpte jag den och vintern 1984-85 satt jag i mitt pojkrum och var stolt över min WASP-samling som innehöll hela tre skivor!

Tidig vår 1985 och snön har smält bort (om det ens var någon det året) och jag och en polare tog tåget till Malmö. Själv brukade jag annars ta tåget till Lund varannan vecka för att det fanns en tidningsaffär där som sålde utländska tidningar. Det var titlar som Rip, Hit Parader, Circus, Metal Muscle och liknande som lockade. Senare, i början av 1986, blev det Metal Hammer som gällde och även om den var på tyska i början så köpte jag varje nummer slaviskt. Det gällde ju att hålla sig uppdaterad om nya band och skivor, även om det betydde att varenda krona jag fick tag i gick åt.

Klassisk och trevlig hårdrocksläsning á la 80-tal.

Men den här gången åkte jag alltså med en polare och målet var Malmö i stället för Lund. Jag minns egentligen inte varför vi åkte dit, men det var ju mer spännande än den lilla stad vi bodde plus att vi tyckte att vi började "kunna" Lund. I Malmö var allt nytt och vi hade så mycket att upptäcka. Sen fanns det dessutom en McDonald´s-restaurang i Malmö, vilket även lockade en del. En sådan fanns inte i vår lilla stad förrän 12-15 år senare.

Nu blir jag hungrig!

Så där gick vi runt och strosade. Utan mål och utan mening vad jag minns. Folk som är religiösa säger ofta att en högre makt styrt dem i avgörande skeden i deras liv och i just detta fallet så är jag nästan beredd att hålla med, ateist som jag är!

Nu blir jag nostalgisk!

För där, efter att ha inmundigat cheeseburgare på McDonald´s på Gustav Adolfs Torg, så traskar vi runt hörnet in på en liten gata som hette Engelbrektsgatan. Ett tjugotal meter in på gatan, på höger sida sett från vårt håll, låg en liten oansenlig skivaffär.

Och här måste jag skjuta in en sak till förresten; ni vet hur folk ofta säger att de minns exakt var de var när de fick höra att Olof Palme skjutits eller någon annan stor händelse inträffat. Än idag minns jag var jag befann mig första gången jag upptäckte Record Heaven.
Nämligen precis utanför...

Klassisk skivsamlarmark i Malmö - Record Heavens första lokal!

Nåväl, där stod vi i alla fall utanför en skivaffär  som åtminstone såg ganska oansenlig ut från utsidan, men eftersom den verkade vara inriktad mot hårdrock så gick vi in.

PANG!
Där och då förändrades livet.

Något överdrivet kanske, men åtminstone blev livet som skivköpare och musiklyssnare aldrig mer sig likt och den syn som mötte mig när jag kom in i affären glömmer jag aldrig!

Väggarna var fulla av skivomslag, det fanns hela rader på väggarna med enbart olika bildskivor, LP-skivor i färgad vinyl, udda utgåvor - saker som jag som 14-åring aldrig hade sett tidigare!
Jag kände igen banden och tyckte att jag hade ganska bra koll på vilka plattor de släppt, men de här skivorna hade jag aldrig sett!

Inga jätterariteter med dagens mått mätt, men sett med en fjortonårings ögon 1984 så var detta ouppnåeliga, mytiska och mystiska plattor!

Jag minns att jag gick fram till ett av skivställen och bläddrade lite bland skivorna samtidigt som jag försökte se opåverkad ut av alla nya synintryck på väggarna. Blicken vandrade hela tiden upp mot skivorna på väggarna och jag fick påminna mig själv om att kolla på skivorna jag bläddrade bland. Det funkade några sekunder sen vandrade blicken uppåt igen. 

Hela denna scen minns jag helt glasklart, ungefär på samma sätt som man minns var man var och vad man gjorde när man fick höra att Olof Palme blivit skjuten eller att Cliff Burton hade omkommit. 

Sådant intryck gjorde detta första möte med Record Heaven på mig! 

Vi pratar inte om en första träff med sin blivande fru, en högvinst på tipset eller ens ett långlivat husdjur - vi pratar om en skivaffär!
Ganska sjukt egentligen.

"L.O.V.E. Macgine" i två olika versioner. Spansk promosingel i unikt omslag.
Bland de första WASP-plattorna jag såg i affären. Däckad direkt!

Efter att ha bläddrat lite bland skivorna så tog jag mod till mig och gick fram till disken och frågade om de hade något med WASP. "Ja, vi har nog en del", svarade killen bakom disken och försvann iväg in på lagret. När han kom tillbaka hade han en hel låda full med singlar med sig! Nu var det förvisso inte WASP-singlar allihop, men där var säkert en 12-15 st. Saker jag aldrig sett eller visste vad det var. En "promo". Vad är det? En testpress? Singlar från Spanien med annorlunda omslag! Japanutgåvor?

Samma här. En japansk singel med helt annorlunda omslag. 

Exotiskt. Spännande.Mystiskt. Måste-köp!

Jag höll på att smälla av och i den stunden visste jag att detta skulle bli en dyr upptäckt.

Jag hade inga pengar över att köpa något för den där första gången, men jag fick en skivlista med mig i alla fall. "Strange kind of records" hette butikens lista där de hade med sina bästa plattor, sorterade efter grupp. 

De första listorna jag fick tag i. Vällästa men välbevarade och jag ser idag dessa som en del av min skivsamling, eller snarare musiksamling. 
Kul att bläddra i. Fram till och med nummer 15 kallades listorna "Strange kind of records".

Genom denna och senare listor lärde jag mig massor. Förkortningar, skickgraderingar, vilka utgåvor som svåra att hitta, värde och så vidare. Då detta var i mitten av 80-talet så hade marknaden för counterfeits, alltså skivor som tillverkats i syfte att lura köparna att det är en sällsynt originalplatta, ännu inte exploderat som det gjort de första 15 åren av 2000-talet. Såg man en platta i deras lista så kunde man vara säker på att det var en originalutgåva.

En annan sak som utmärkte Record Heavens listor vid den här tiden var att inte heller "vanliga" bootlegs fanns med. De kom med i slutet av 80-talet och framåt, men i början var det enbart originalplattor, 100 % officiella utgåvor. Det jag lärde mig då har jag nytta av än idag när det gäller att skilja original från återutgåvor.

Lista nummer 8 var den första listan jag fick tag i.
Adressen till radioprogrammet "Rockbox" längst upp till höger och summan 13010 skriven.
Det var totalsumman av alla skivor jag ville ha i listan...

Efter denna första kontakt satt jag hemma och lusläste deras skivlista. Den första jag fick tag på var nummer åtta och jag gick igenom den grundligt nästan varje dag och hittade nya skivor som jag verkligen ville ha. På framsidan av skivlistan kan man läsa talet 13010, vilket var den sammanlagda kostnaden för alla de skivor som jag hade strukit under och ville ha. Girig och ha-galen redan då!
Bortsett från WASP-plattorna så tror jag inte att jag köpte en enda av de andra skivorna jag strukit under, men drömma kan man ju alltid göra. 

Det är tråkigt att pengar alltid ska vara ett hinder för lyckan! :-)

Tittar man på framsidan av skivlistan så ser man att jag även skrivit upp (ner?) adressen till radioprogrammet "Rockbox". Detta underbara program som räddade så många tidiga lördagskvällar och som tipsade om massor av nya grupper. Grupper som man sen kunde snoka rätt på vid nästa besök på Record Heaven, dit jag åkte minst en gång i månaden under flera års tid.

Pågatåget. 
Detta fortskaffningsmedel slukade åtskilliga tusenlappar på 80-talet tack vare mina resor till Record Heaven

Ibland åkte jag dit även om jag inte hade pengar mer än till tågbiljetten.
Låt mig citera mig själv ur mitt tidigare inlägg här på bloggen om Kiss-samlingen "The Originals II":

"Detta ändrades dock en dag på våren 1988 då jag fick skivaffären Record Heavens senaste katalog hemskickad. Där stod "The Originals II" listad. Beskrivningen var kort och gott "The ultimate item" och priset 2500 kr. Utan att tveka satte jag mig på cykeln, tog tåget till Malmö och halvsprang till skivaffären för att hinna dit innan de stängde kl. 18. 

Inte för att köpa skivan, det hade jag inte råd med, utan endast för att få titta på den. Så där stod jag i flera minuter och bara tittade på skivan som jag drömt om och tänkt på dagligen i fyra-fem år, sen gick jag tillbaka till stationen och tog tåget hem igen. Än idag kan jag uppleva det ögonblicket när jag vill".

En av de mest mytomspunna skivorna någonsin: "The Originals II".
Idag är den ganska enkel att hitta, men så har det inte alltid varit (se länk ovan).

Oftast lades pengarna som sagt på WASP-plattor och med åren byggde jag upp en samling som troligen var den största i sitt slag, åtminstone sett ur en strikt vinylsynvinkel, men givetvis var det även många andra band som lockade. 

Under andra halvan av 80-talet svämmade marknaden över av massor av nya och intressanta band - och med dem följde givetvis även en massa coola skivsläpp. De nya banden bestod av exempelvis grupper som Guns n´ Roses, Dogs D´amour och Kingdom Come, vilka varvades med mer kända band som Iron Maiden, Judas Priest och Metallica. 

Var inte skivorna roligare förr?

Givetvis samlade jag inte på alla dessa band, men det kändes som att varje gång man besökte affären så hade något av ens favoritband släppt en ny skiva; en cool singel, en bildskiva, maxi med posteromslag eller något annat som jag var "tvungen" att ha. Och förutom den eller de nya skivorna att lyssna på så följde det ju med en eller ett par nya WASP-plattor som åkte rakt in i den växande samlingen.

Fler listor. Från och med nummer 16 bytte skivlistorna namn från "Strange kind of records" till det mer logiska "Record Heaven".

Till en början var listorna i det mindre formatet A5, vilket är som ett halvt A4, om det säger er något.

Vid detta laget hade jag känt till Record Heaven ett par år och även fått deras nya listor hemskickade, och bara för att visa hur totalt uppslukad jag var av skivsamlandet så kan jag bjuda på följande anekdot. 

Jag arbetade vid den aktuella tiden i en kiosk som låg på bekvämt gångavstånd - max 50 meter - från hemmet. Den cyklande brevbäraren stannade alltid till vid luckan på kiosken och lämnade posten och i och med det så visste jag att posten även hade kommit där hemma. Varje vardag i flera års tid bad jag om ett par minuters ledighet för att springa hem och kolla posten i hopp om att det låg en ny lista från Record Heaven på golvet!

Oftast blev jag ju besviken när det bara låg tråkiga kuvert med räkningar eller reklam i posthögen på golvet innanför dörren, men ibland såg jag att den senaste listan hade kommit och då kändes hela dagen genast mycket lättare!
Det låter säkert inte klokt, men det var en närmast religiös upplevelse när jag började bläddra i den nya listan. 

Från och med nummer 22 övergick listorna till det vanliga A4-formatet. I den första listan i det nya formatet följde det även med en lapp där Record Heaven sökte folk som skulle jobba där.
Hade jag varit några år äldre hade jag sökt direkt!

Rutinen såg ut som så att jag direkt bläddrade till avsnittet om WASP för att kolla om det fanns något nytt. Egentligen var detta onödigt eftersom ägaren av affären - Micke - hade ganska bra koll på vad jag hade och fick han hem något som han visste jag saknade så la han automatiskt undan det. Men jag började som sagt ändå med att kolla WASP-delen och sen Kiss. Kiss hade alltid en stor sektion och ibland kom det till och med egna listor med enbart skivor, tidningar och prylar med Kiss. Även Metallica, Guns n´ Roses, Deep Purple, Status Quo och en del andra band förärades ibland egna listor.

Genom åren kom det en hel del speciallistor, eller vissa fall bara enskilda papper, med inriktning på en enda grupp. Jag var mest intresserad av Kiss, men det kom även listor med Iron Maiden, Metallica, Guns n´ Roses, Status Quo, Thin Lizzy och en del andra.

Efter detta läste jag noggrant igenom i stort sett hela listan. De skivor som var dyra - oavsett vilken grupp det var - la jag alltid på minnet så att jag skulle känna igen dem om jag såg dem på nån skivmässa eller skivbörs. Än idag minns jag många, många av skivorna och vad de kostade. Till och med sättet som Record Heaven skrev ut information om skivorna på i form av skivbolag-land-år blev en standard som jag använder mig av än idag.

Hit flyttade Record Heaven efter några år. Tvärs över gatan från där de ursprungligen låg.

Efter nåt år så flyttade Record Heaven till större lokaler tvärs över gatan och vid ett tillfälle hade de julskyltat med bara Kiss-prylar. Återigen är det en syn som etsat sig fast! Det var saker man bara sett på bild tidigare, om man ens visste att de fanns. Leksaksgitarren, den radiostyrda bilen, skivspelaren, dockorna - allt! Hade det varit idag hade jag givetvis tagit en bild med mobilen, men tyvärr har jag inte en enda bild vare sig från det aktuella skyltfönstret eller affären överhuvudtaget. Lite trist faktiskt. 

Efter inte allt för länge - mitt minne är dåligt men jag skulle gissa att det var under två år - så flyttade Record Heaven tillbaka till den sida av gatan där de ursprungligen låg. 

Vägg i vägg med sin gamla lokal.

Det närmaste jag kommer är en bild från framsidan av en av deras skivkataloger och då är det en bild tagen framför när de flyttat tvärs över gatan igen - till ännu större lokaler!

Detta är tyvärr den enda bild jag har från Record Heaven.
Om du som läser har andra bilder av affären så hör av dig. 

Bilder från både insidan och utsidan är intressanta!

Sådär höll det på i flera års tid. Minst en gång i månaden blev det en tripp till Malmö och WASP-samlingen växte. 80-tal blev 90-tal och den sista biten i mitt WASP-pussel kom, åtminstone försvann en del av gnistan i mitt samlande, när jag hade fått tag i "Blind in Texas" som uncut bildskiva. Sedan tidigare hade jag båda utgåvorna av omöjliga "Animal" och när "Blind in Texas" äntligen trillade in i samlingen kände jag att luften lite grann gick ur mig när det gällde WASP-samlandet. Givetvis fanns det mer att jaga, men på något sätt var det de tre första bildskivorna som outskurna testpressar som visade sig ha varit mitt undermedvetna mål hela tiden.

När WASP-samlingen stod på sin topp. De två "Animal" + "Blind in Texas" som uncut.
Efter detta började det gå utför med samlingen.

Det ska dessutom sägas att hur märkligt - för att inte säga idiotiskt - det kan låta idag så tyckte jag att det började gå utför för WASP. Det hade förvisso börjat redan i och med deras "Inside the electric circus"-platta och inte blev det bättre av hafsverket "Live...in the raw". Det riktigt idiotiska är dock att jag även tyckte att "The headless children" var ganska kass, en platta som jag uppskattar väldigt mycket idag.

Listorna från Record Heaven fick givetvis följa med på utlandssemestrarna.

När sedan den högtravande och seriösa temaplattan "The Crimson idol" kom 1992 så gav jag upp. Idag håller jag den som en av ytterst få plattor som jag ger 10 i betyg, men där och då kändes bandet passé för min del och i kombination med en mer ansträngd privatekonomi och ett tråkigare musikaliskt klimat rent allmänt så trappades både samlandet av WASP och resorna till Record Heaven ner betänkligt.

Jag besökte fortfarande affären sporadiskt, även efter att de gjort sin sista flytt, denna gång till Själbogatan. 

Record Heavens sista anhalt som fysisk affär, denna gång på Själbodgatan.
Jag är säker på att affären låg till höger i en av ingångarna, men däremot är jag lite osäker på vilken ingång det egentligen var.

Jag tror att jag fått det rätt på bilden, men rätta mig gärna om jag har fel.

Förutom en allt sämre privatekonomi så tyckte jag att det var tråkigt att köpa musik på CD. Förr kunde jag köpa en LP eller en singel för att det fanns en tidigare osläppt låt på B-sidan eller för att LP-omslaget var häftigt, men den wow-faktorn infann sig aldrig när det gällde CD.

Dessutom hade som sagt "det mörka 90-talet" redan satt sin prägel på musiken som gick i en riktning som jag, med väldigt få undantag, inte alls uppskattade.

Besöken på Record Heaven blev allt mer sällsynta och de få gånger jag var där var det inte alls säkert att jag ens köpte något. Oftast hämtade jag bara den senaste skivlistan, men även där hade CD-mediet gjort sitt intåg och börjat bli alltmer dominerande. De gamla banden - favoriterna - splittrades eller gick på halvfart, inga nya skivor släpptes i samlarutgåvor och till sist slog Record Heaven igen dörrarna som fysisk butik och en era gick i graven.

Den sista skivan jag köpte där var dock en helt ok avslutning: nämligen "Best of the beast". Iron Maidens samlingsbox från 1996 med 4 LP och en tjock bok för 350 kr. 

Sista skivan som inhandlades på Record Heaven.
"Best of the beast" med Iron Maiden. Box med 4 LP + bok.
Stor anledning till hårdrockens återkomst.

En ganska passande skiva för övrigt. Dels för att Iron Maiden varit ständigt närvarande i alla listorna jag fått från Record Heaven genom åren och alltid varit ett favoritband för mig, men även för jag anser att det var just denna skiva som, tillsammans med Kiss återföreningsturné samma år, återigen banade väg för den nya våg av hårdrock som startade där och då.

Kiss återförening blev en monumental succé som bandet fortfarande idag - mer än 20 år senare - rider på, tråkigt nog, och Iron Maiden-samlingen blev även den en mycket stor försäljningssuccé som på allvar visade att folk fortfarande ville lyssna på annat än den nya metal som vi matades med i form av Marilyn Manson, KoRn, Slipknot och Limp Bizkit. Band som jag aldrig kunnat ta till mig.

Stor anledning till hårdrockens återkomst 2:
Kiss återförening och tre alldeles utmärkta debutplattor!

Året efter släppte Hammerfall sin debutskiva "Glory to the brave" - av många ansedda som startskottet och den direkta orsaken till att nya (och ett flertal gamla) band återigen vågade satsa på klassisk hårdrock. Även Rhapsody och Nightwish släppte sina debutskivor 1997 och mer rutinerade band som Iced Earth, Blind Guardian och Stratovarius började nå allt större framgångar. Till stor del givetvis helt enkelt för att de var bra allihop, men även mycket beroende på att folk fått upp ögonen och öronen för hårdrocken igen. 

I det sammanhanget kan betydelsen av framgångarna för Kiss återförening och Iron Maidens samling inte överskattas.

Men nu tappar jag tråden.

Efter att jag åkt in till Malmö nån gång 1996-97 och upptäckt att det låg en garnaffär (!) där Record Heaven tidigare legat så ringde jag numret som stod i senaste skivlistan och fick en ny adress som gick till en affär på Bergsgatan. Samma gata som den klassiska klubben Kulturbolaget ligger på för övrigt. 

 Record Heaven var tidigt ute på nätet. April 1995 är den här listan daterad till.

Det visade sig att adressen gick till en affär som hette S.M.F. och jag vet inte om de hade något samarbete med Record Heaven, men efter några år slog även den butiken igen och idag finns Record Heaven endast på internet, där de satsar på ett stort lager av lite mer obskyra band och artister.

Vill man ha senaste Iron Maiden eller Sabaton kan man med fördel söka sig till Ginza eller CDon, men letar man efter något östeuropeiskt band från 70-talet på CD så är Record Heaven definitivt platsen att besöka.

 
På sätt och vis håller de alltså fortfarande lågan brinnande för skivor som du inte hittar överallt.
Må de hålla på länge än!

EPILOG.

Efter att mitt samlande på WASP avstannat i början av 90-talet samt en allt sämre ekonomi så beslutade jag mig för att sälja samlingen i mitten av 90-talet. Japp, det var perfekt timing - för köparen. Just när den typen av hårdrock var som allra mest ute och bara ett eller ett par år innan internet slog igenom på bred front med eBay och allt vad det innebar. 

Det var då jag såg en annons i engelska tidningen "Record Collector" där en svensk samlare uppgav att han var intresserad av WASP-plattor. Jag svarade på annonsen och han köpte en stor del av samlingen. Alla godbitarna försvann förstås och jag tvingades dessutom sälja till ett pris som i många fall låg under vad jag själv hade gett. På en del skivor gick jag jämnt eller kanske med någon krona i vinst, men på det stora hela så förlorade jag  på affären.
Det kändes lite surt och än idag svider det när jag ser WASP-plattor byta ägare för astronomiska summor. 

Men sånt är livet och om 40 - 50 år så bör jag ha kommit över det på naturlig väg.

Ägaren och grundaren av Record Heaven heter Micke och han sålde så småningom sin skivaffär och satsade istället på att ta över en liten förlusttyngd festival i Blekinge.

Festivalen heter idag Sweden Rock Festival och är en av få festivaler här i landet som går med mångmiljonvinst varje år. 

Själv sålde han sitt intresse i festivalen runt 2008-09 nånting och drog sig tillbaka med sin ekonomiska framtid säkrad. Tror jag i alla fall. Givetvis med hårt arbete och säkert en del ekonomiskt risktagande genom åren, men ändå alltid med musiken som stark grund att stå på. 

Det finns ett skönt budskap för oss alla i en sådan livsresa.

Jag vet inte vad Micke sysslar med nuförtiden - om han sysslar med något alls - men man ser honom ibland smyga omkring på den stora skivmässan i Utrecht i Holland.

Jag antar att intresset för musik och skivor aldrig försvinner.

Jag vet att det aldrig gör det för min del i alla fall och det kan jag till stor del tacka Record Heaven för.

Tack, Record Heaven!

Jag har tidigare skrivit lite om Record Heaven när jag tagit upp Kiss "Originals II" (se ovan) samt inlägget om Leaf Hound. Kolla gärna de inläggen om ni är intresserade.