Årets konserter 2012

Dags att lista årets fem bästa konserter. Jag hade ursprungligen tänkt göra en lista på tio, men det gick förvånansvärt trögt så jag nöjer mig med fem. Å andra sidan så är alla fem riktiga höjdare och det är svårt att skilja dem åt. Det politiskt korrekta vore egentligen att ge alla en delad förstaplats, men så riktigt så tråkig är jag inte.

1. SPIDERS, Moriska Paviljongen, Malmö, 20 oktober.
Det allra svåraste är att välja vem som ska vara etta och här väljer jag Spiders spelning på Moriskan i Malmö den 20 oktober. En extremt liten scen, bandet kommer in och går genom publiken och hälsar på och kramar de som vill. Publiken, som tyvärr är ganska fåhövdad, står ända framme vid scenkanten och det är en extremt intim konsert. Alla som är där är där för att de verkligen gillar bandet och det märks!

2. HUNTRESS, Mejeriet, Lund, 21 oktober.
Redan dagen efter spelade Huntress på Mejeriet i Lund som förband till Dragonforce. Även här var det väldigt lite folk framme vid scenen men bandet drog loss låtarna prickfritt och Jill Janus sjöng och skrek om vartannat. Precis som på skiva! Efteråt stod bandet själv och sålde merch och det är precis en sådan hängivenhet gentemot fansen som uppskattas av publiken. Eller i alla fall av mig.
Det är extremt svårt att välja en etta och en två av dessa två band faktiskt.

3. GHOST, Cupolen, Linköping, 15 december.
Årets enda Ghost-konsert för min del, men den var å andra sidan mycket speciell. Vi fick en ny Papa! Papa Emeritus I körde igenom hela den vanliga konserten innan han gav mikrofonen till Papa Emeritus II i en väl iscensatt överlämning. Den nye påven framförde sen den nya låten "Secular haze" och Abba-covern "I´m a marionette" som kommer att vara bonuslåt på den japanska utgåvan av den kommande skivan.
På bandets hemsida hade dessutom en mystisk nedräkning varit igång i flera dagar innan konserten och i den länga kön utanför pratades det mycket om just den nedräkningen. Jag älskar band som Spiders som bara går upp på scen och kör sitt race, men även när band som Ghost anstränger sig och gör lite extra för att öka spänningen och mystiken. Det behövs lite mystik i musikvärlden!

4. YEAR OF THE GOAT, Muskelrock, Blädinge, 2 juni.
Tycker egentligen inte om att ha med festivalspelningar på sådana här listor, men jag gör två undantag för platserna fyra och fem. Year Of The Goats spelning på Muskelrock slog mig nästan medvetslös. Så jävla bra! Jag citerar mig själv från recensionen i somras: "I förhållande till hur lite jag kände till bandet tidigare och hur bra jag tyckte spelningen var så var detta utan tvekan festivalens bästa spelning". Debutskivan "Angels´ Necropolis" lever inte riktigt upp till de högt ställda förväntningarna, men det beror som sagt till största delen på förväntningar som byggts upp under det halvår som gått sen jag blev mentalt knockad av bandet i somras. Inte på att skivan är dålig, för det är den långt ifrån!

5. SLINGBLADE, Muskelrock, Blädinge, 31 maj.
Det är en gåta för mig hur Slingblade kan vara så okända som de trots allt ändå är. De har släppt en av 2000-talets bästa debuter i mitt tycke och live håller de mer än väl! Vad ska mer till för att folk ska vakna? Fler spelningar förstås. Samma problem som med likaledes gravt underskattade Wolf - de gör helt enkelt för få spelningar! Jag förstår att det är tufft ekonomiskt, men jag blir bara så arg och upprörd och ledsen när talanglösa wannabees målas upp som "stjärnor" i program efter program på TV, när det finns riktiga talanger där ute som aldrig får det break de förtjänar.

Nåväl, det var en kort liten lista. Det hade förstås kunnat vara med fler band, exempelvis Screamer som var riktigt bra både på Muskelrock och som förband till Bullet i höstas. Steel Panther och Symphony X presterade toppspelningar på Sweden Rock Festival och det finns givetvis fler som varit bra, men som jag skrev tidigare så hade det mest blivit en massa festivalspelningar. Jag föredrar egna, "riktiga" konserter framför festivaluppträdanden. Gärna inomhus i små lokaler där känslan för musiken når fram mycket bättre än på exempelvi Ullevi eller långt bak i publikhavet på Sweden Rock.

Nu tar vi nya tag och blickar fram mot 2013. Än så länge har jag bara en konsert inbokad och klar, men det är inte vem som helst; Uncle Acid and the Deadbeats i London den 22 mars. En ren bonus att de har den nästan lika spännande gruppen Purson som förband den kvällen. Sjukt spännande!
Två dagar senare spelar även Ghost i London, men jag har inte köpt biljett till den spelningen än, men det kommer nog. Tre av mina absoluta favoritband inom loppet av två dagar! Det känns för bra för att vara sant!

Year Of The Goat - årets stilistiska fullträff!

Så här när året lider mot sitt slut så passar det förstås bra med att skriva ner en massa listor med årets olika händelser. Innan vi drar igång med listorna över årets skiva, årets konsert, årets festival och så vidare, så tänkte jag börja lite försiktigt med att utnämna årets förpackning, design, utförande - kalla det vad ni vill.

Sent omsider dök den så äntligen upp - den efterlängtade debutskivan med Year Of The Goat. Skivan heter "Angels´ Necropolis" och den släpptes i början av december. Om man varit snabb och beställt den innan den fjärde noivember så hade man fått den signerad av hela bandet, men tyvärr missade jag det vilket grämer mig något alldeles oerhört.

Dock ska man inte förringa de osignerade exemplaren av lyxutgåvan, eller "Lavish LP edition" som skivbolaget Van Records skrev om den numera utgångna utgåvan. Fan vad snabbt den sålde slut förresten. Undrar vad upplagan var...

Nåväl, eftersom jag fick tag i ett ex så bryr jag mig inte mer om det.
Innehållet är riktigt fint presenterat då det kommer i något som närmast kan liknas vid en mapp i svart hårdpapp med riktigt snyggt guldtryck på fram- och baksida. Inuti mappen hittar vi en massa godbitar.
Givetvis har vi själva grundbulten till alltihop - anledningen till att vi ens köpt detta - och jag pratar förstås om vinylen. Genomskinlig brun vinyl med svarta så kallade "speckles" eller "flammor". Mycket vackert! En CD-skiva med alla låtar följer också med i ett helt svart pappfodral.
Vi hittar ett klistermärke i ungefär samma storlek som en CD-framsida, en stor dubbelsidig poster samt ett utvikbart tryck i hård svart papp. Stiligt!
Det finns även ett häfte med låttexter och bilder som är identiskt med det som följer med i CD-utgåvan, dock är det värt att nämna att detta är i LP-storlek...
Öppnar vi själva mappen som allting kommer i så sitter det till höger en bild på en getskalle med några brinnande ljus i bakgrunden samt bandloggan överst. Till vänster i mappen sitter ett texthäfte fastlimmat. Samma texter och bilder som i det nyss nämnda häftet, men i ett annat utförande. Annan bakgrund, annan färg, annat tryck, annan storlek.
För att toppa av alltihop får vi hela härligheten serverad i en tygpåse med Year Of The Goat-tryck! Inte illa. Inte alls illa!

Det enda negativa jag kan komma på är att de båda häftena kunde ha varit olika. Alltså med olika innehåll. Som det är nu så får man samma häfte två gånger, låt gå för att det är olika utseende på dem, men ändå. Likaså tycker jag att det stora "lösa" häftet kunde ha innehållit lite fler bilder och/eller text jämfört med det vanliga CD-häftet. Plats finns ju...


Men detta är ändock petitesser i sammanhanget. Lyxutgåvan av Year Of The Goats debutalbum "Angels´ Necropolis" är en sjukt snygg och påkostad historia som, även om jag fick hosta upp med ungefär 300 kronor när jag köpte den från skivbolaget, är värd varenda krona!