Nya plattor. Äntligen!

Tre månader gammalt så har 2015 ännu så länge inte bjudit på några riktiga käftsmällar i skivväg. Fram tills nu, that is. Nu kommer det bra plattor i parti och minut tycks det och det känns kul att äntligen ha något konkret att skriva om!

BLUES PILLS - Live
Blues Pills är ett spännande, ganska nytt band som lät tala om sig första gången 2012, då deras debutskiva, EPn "Bliss", släpptes på 10" vinyl och gav mersmak. Två år senare kom deras självbetitlade debutplatta och den skivan letade sig minsann in på min personliga topp tio över 2014 års bästa skivor.
Ändå är det som liveband Blues Pills kommer mest till sin rätt. Låtarna förlängs ofta med längre gitarrpartier och en del inslag som nästan kan tolkas som att bandet bara jammar lite. Så är det förstås inte, men bandet - med den karismatiska sångerskan Elin Larsson i spetsen - ger ett tryggt och harmoniskt intryck på scen.

Blues Pills live på Babel i Malmö, 6 mars 2015

Sedan tidigare har de även släppt en live-EP och som bonus till deras debutplatta medföljde i digibook-utgåvan en live-DVD. Liveskivor är alltså inget nytt för Blues Pills och att det är just på scen som bandet trivs bäst framgår också av den nya skivan som heter kort och gott "Live" och är inspelad på den tyska festivalen Freak Valley Festival 2014.

I inledande "High class woman" känns dock hela bandet lite trevande, men det släpper snart och redan i andra låten "Ain´t no change" känns bandet igen med sina utdragna instrumentalpartier. Utdragna utan att bli enahanda är dock viktigt att poängtera. Det känns aldrig påtvingat eller som att de gör det bara för sakens egen skull, utan det är väl avvägt och känns helt naturligt.

Ett plus för att de kör "Bliss" med den svenska originaltexten. På debutplattan var texten på engelska och till och med titeln var utbytt och låten hette då "Jupiter". Här är ordningen dock återställd och det är mycket bra!
Till skivans övriga höjdpunkter måste nämnas "Devil man", som det är omöjligt att tröttna på. Elins solosång i början genererar ståpäls varje gång!

Blues Pills live på Babel i Malmö, 6 mars 2015

Möjligen börjar hypen kring bandet att lägga sig något, för hur ska man annars tolka det faktum att jag förbeställde skivan i guldvinyl redan i början av februari, men den finns fortfarande kvar i Nuclear Blasts sortiment. Vi pratar om en upplaga på 100 exemplar av just den guldfärgade och med förra årets hype intakt hade dessa 100 plattor varit slutsålda sedan länge.

"Live" låter som en naturlig korsning mellan bandets fantastiska livespelningar och debutplattan, som emellanåt trots allt har en del svårigheter att förmedla samma suveräna känsla i studion som de förmedlar live. Ett vanligt ok bland band att bära. Jag gav debuten 8/10 i betyg och där någonstans hamnar även "Live".
8/10

Som en liten parentes kan nämnas att jag såg bandet på Babel i Malmö den 6 mars, med Vidunder och det lokala Malmöbandet Magic Jove som förband.

Givetvis levererade Blues Pills som vanligt. Faktum är att efter bandets set var slut vägrade publiken att låta dem gå varpå Elin gick fram till micken och sa att de inte hade fler låtar. Publiken nöjde sig dock inte med detta utan stod kvar och klappade och stampade, varpå sångerskan återigen fick ta till orda och sa att de kanske kunde spela en låt en gång till. "Vilken vill ni höra?", undrade hon och efter en massa olika förslag bestämde hon sig för "Devil man". Sagt och gjort - basisten och gitarristen fick plugga in sina instrument igen och Elin påannonserade "Devil man". Dock verkade den franske gitarristen Dorian Sorriaux inte helt överens med henne och han drog istället igång med...med..med..bövlars! Nu har jag glömt vilket låt de spelade, men det var inte utlovade "Devil man" i alla fall.

ENFORCER - From Beyond. Röd vinyl, Nuclear Blast exklusiv utgåva, 100 exemplar.

BLUES PILLS - Live. Guld vinyl, Nuclear Blast exklusiv utgåva, 100 exemplar.

ENFORCER - From Beyond
Här har vi utan tvekan årets första riktiga käftsmäll! Jag tillhör den märkliga skara av folk som inte var speciellt imponerad av bandets två första plattor, men som däremot föll pladask för tredje given "Death by fire". Så till den mildra grad att jag hade den skivan på en fjärde plats över 2013 års bästa skivor, med betyget 8/10. Bandet hade ganska mycket att leva upp till med andra ord.

Om de går i land med det? Ja, det gör de. Tveklöst! Det här är heavy metal i dess renaste form. Så enkelt är det och mer behöver egentligen inte sägas.
Det är hårt och snabbt, men ändå melodiöst och med refränger och melodislingor som sätter sig fast i hjärnan direkt.

Titelspåret "From beyond" tycker jag nästan har något av Abba över sig. Just melodin i de två orden, inte låten som helhet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är mycket bra. Gitarrsolona i alla låtarna är väldigt genomarbetade och extremt väl utförda. Inte ens Iron Maiden anno 1980-88 hade kunnat göra det bättre och det är det bästa betyg jag kan ge! Avslutande "Mask of red death" har ett återkommande riff som vägrar flytta ut från huvudet.

Det känns märkligt att skriva det här redan nu, men här har vi en platta som på allvar kommer att vara med och slåss om titeln "Årets platta" när den tiden närmar sig.
Ska ni bara köpa en skiva första kvartalet så är mitt råd att lägga vantarna på Enforcer och "From beyond"! Ska ni köpa två skivor så köp den på både CD och vinyl!
8/10

EVERTALE - Of Dragons And Elves
Det händer ganska ofta att jag köper hårdrockstidningar på språk som jag inte förstår, just för att kunna få tips på band som man kanske inte annars får upp ögonen för. Okända Evertale är ett sådant band. Annonsen utlovade likheter med Blind Guardian och det var tillräckligt för att jag skulle nappa och jag beställde genast skivan från Ginza. Tyvärr beställde jag även lite annat som släpps senare vilket gör att jag även får vänta på Evertale. Som tur är så lever vi i ett tidevarv som tillåter att man kan..öhh.."få tag på" skivor även om man inte har dem. Jaja, jag laddade hem den, men eftersom jag redan köpt den så gör det inget. Min moral säger inget om det.

Jag har ingen fysisk skiva än, men här är i alla fall tidningsannonsen som fick mig intresserad. :-)

Hur låter det då? Nja, det beror på vilka krav man har. Går man in med inställningen att det är ett nytt Blind Guardian man ska få, så blir man lite besviken. I sina bästa stunder låter Evertale möjligen som ett band som försöker låta som Blind Guardian och som till viss mån lyckas med det. Det är storslaget, grandiost och episkt - vilket är tre ord som betyder samma sak så jag förstår inte varför jag använde alla tre - med mäktiga körer, en kompetent sångare, massor av dubbeltramp och sylvassa gitarrer. Det är dessutom välljudande och ytterst välproducerat.

Nu var det ju bara det här med att de  "i sina bästa stunder" låter som Blind Guardian. Den övriga tiden låter bandet som ett nytt - och ganska spännande - power metalband. Går man in i lyssnandet öppet och utan "det andra bandet" (jag vill inte skriva "Blind Guardian" fler gånger nu, men inser att jag ändå just gjorde det) som referensram så får man ett delvis nytt band. Då kan man även upptäcka lite lugnare, tyngre och rentav progressiva låtar som snarare för tankarna till Avantasia och Masterplan. Det svenska bandet Enbound är också ett band som dyker upp som jämförelse.

I en genre som det släppts mycket skit i så tillhör den här plattan utan tvekan den övre halvan. Kanske rentav den översta tredjedelen. Jag vill inte påstå att plattan hör till toppen inom power metal, men det är helt klart en spännande debut och ett spännande band värt att hålla ögonen på.
6,5/10