I mitt förra inlägg så skrev jag att tyckte att In Solitude var Sveriges bästa band och det tycker jag väl till viss del att de är.
MEN, de har trots allt bara släppt tre plattor, varav det bara är de två senaste som jag verkligen gillar. Ghost har bara släppt två plattor. På gränsen till mästerverk båda två förvisso, men fortfarande bara två plattor.
Wolf har släppt sju skivor varav den med lägst betyg fortfarande når upp till 7/10. Övriga plattor är åttor och nior och jag räknar hela deras katalog som ett måste i varje hårdrockares skivsamling.
Tyvärr har jag inte haft möjlighet att se dem live på några år nu och under tiden har förväntningarna vuxit sig skyhöga! I lördags, på Societen i Varberg, en ny bekantskap för mig för övrigt, var det så äntligen dags att återse bandet och de gjorde mig definitivt inte besviken, mina höga förväntningar till trots!
Dessvärre anlände jag aningen för tidigt då första bandet, lokala förmågorna Bleed For Me, inte ens hade börjat sin spelning. Jag hade räknat med att anlända lagom till dess att de var klara, men istället fick jag genomlida en hel konsert med musik som jag verkligen inte gillar. Deras 40 minuter kändes betydligt längre och jag började så smått fantisera om att hoppa ut från något fönster och landa på ansiktet. Efter att ha lyssnat på Bleed For Me räds jag inte döden.
Desto roligare blev det en halvtimme efter deras spelning, ty då skred i sanning Wolf in på scenen och drog igång med den magnifika öppningen "Overture in C shark" direkt följd av "Shark attack". Magiskt! Detta var första gången jag såg bandet med gitarristen Simon "Demon" Johansson och han skötte sig exemplariskt. Att ersätta en så pass viktig kugge och uppskattad medlem som föregångaren "Axeman" ju faktiskt var, är aldrig lätt, men han skötte sig med bravur och de små farhågor jag eventuellt haft före spelningen var som bortblåsta direkt.
Låtar från i stort sett hela karriären spelades, men givetvis med betoning på senaste plattan. Förutom de två redan nämnda låtarna spelades ytterligare fyra låtar från "Devil seed" och det enda jag har att anmärka på är avslutningen med "Killing floor". Inte min favorit på skivan och även om den lyfte live så hade jag hellre sett t ex "The dark passenger", som väl kanske i och för sig kan vara svår att få till sin rätt live.
Inte heller "Frozen" tycker jag gjorde något större intryck så den får också gärna bytas ut, gärna mot "River everlost" om man nu ska plocka låtar från senaste plattan.
Det spelades som sagt låtar från samtliga album utom debuten och extra kul tycker jag det var att publiken var med på noterna i gamla godingar som "Night stalker" och otippade "Venom", varav den sistnämnda spelades när de frågade publiken vad vi ville höra. Båda från andra plattan "Black Wings".
Medlemmarna såg som vanligt ut att ha sjukt roligt på scen och mest av allt framgår det av basisten Anders "Tornado" Modds ansiktsuttryck. Han ser genuint glad och lycklig ut hela konserten igenom. Övriga medlemmar försöker se coola och tuffa och hårda ut emellanåt, men Anders är ett stort leende hela konserten.
Längst bak sitter trummisen Richard "Raptor" Holmgren och prylar sina trummor med otäck precision. Han sliter som ett djur och ser nästan plågad ut. I en paus mellan ett par låtar fick vi höra att han tydligen lider av gallsten och att han fått tid för operation precis innan de här två spelningarna (bandet spelade i Örebro kvällen före) men att han avböjt för att "vi har för helvete två konserter att genomföra". Det är en inställning som ger full pott i respekt!
Tidigare nämnde Simon "Demon" Johansson skötte som sagt gitarruppdragen med den äran med sina ömsom utfall mot publiken, ömsom upphoppad på flanken men hela tiden med kontroll. Eller rättare sagt, nästan hela tiden. Vid ett tillfälle såg man hur han tappade balansen när han skulle backa tillbaka in mot scenen och höll på att ramma sångaren. Allt fortlöpte dock utan problem och avslutades med ett snett litet leende.
Sångaren ja. Och gitarristen, bandledaren, grundaren och ende kvarvarande originalmedlemmen: Niklas "Viper" Stålvind. Han har styrt sitt Wolf i snart 20 år i både med- och motgångar och aldrig sviktat. När band som Hammerfall och Sabaton tagit nästa kliv i karriären och blivit folkkära i folkhemmet och stora utomlands, så har Niklas aldrig vikt en tum från sin linje; detta är den musik han vill spela oavsett vilka trender som råder för tillfället. Underbart, eftersom detta också är den musik jag vill höra, oavsett vilka trender som råder!
Rent sångmässigt har han dessutom blivit starkare. Betydligt starkare till och med. Där man förr kunde störas en aning av hans ljusa och bitvis nästan pipiga röst, hörs idag ingenting. Bara en bra sångröst. Fortfarande hög förstås, det är ju hans stil, men inte alls lika pipigt och betydligt mer njutbart. Dessutom verkar han ha legat i hårdträning de senaste åren och detta säger jag med en 110% heterosexuell övertygelse - jävlar vilken kropp han fått! Extremt vältränad och detta märks även av all energi han utstrålar på scen.
På det hela taget en grym spelning, kan mycket väl vara årets bästa när konsertåret ska sammanfattas om nån vecka!
Tyvärr skrev jag inte ner vilka låtar som spelades, men här är i alla fall de som jag minns (dock ej i rätt ordning):
Overture in C shark
Shark attack
Shark attack
Skeleton woman
My demon
Frozen
Killing floor
Night stalker
Venom
Evil star
The bite
Speed on
Voodoo
Hail caesar
Skull crusher
Hmm, 14 låtar. Fan vet om det inte kan vara alla trots allt. Hör gärna av er om ni vet någon jag missat.
Innan Sister Sin skulle inta scenen (de turades om att "headlina" i Varberg och Örebro kvällen innan) så kom hela Wolf ut och minglade vid merchandise-bordet. Ett tag tänkte jag köpa en skiva och få den signerad, men jag känner mig alltid så dum vid sådana tillfällen. Hade jag varit 14 år hade det varit en annan sak, men jag är 44 år, fet och tunnhårig. Då kan - och ska - man inte bete sig som en fjortis. Det är en av väldigt få levnadsregler jag har!
Nåväl, ut på scen kommer Sister Sin med den karismatiska och extremt energiska sångerskan Liv Jagrell. Så fort hon inte sjunger så headbangar hon. Hårt dessutom!
Övriga medlemmar sköter sig fläckfritt, men de bleknar ändå i jämförelse med den färgstarka sångerskan. Att hon dessutom besitter en pipa som får de flesta andra att blekna gör ju inte heller saken sämre.
En sångerska, hur bra hon än må vara, är dock ingenting utan starka låtar och här kommer gitarristen Jimmy Hitula och trummisen Dave Sundberg in i bilden, då dessa båda herrar står för i stort sett all text och musik på bandets plattor. Kanske till och med allt, jag har inte orkat kolla upp det.
Jimmy skämmer hela tiden bort oss med klassiska hårdrocksposer med gitarren och manar hela tiden på publiken från högerkant (från scenen sett) att ösa mer!
På scenens vänsterkant finner vi den väldige basisten Andreas Strandh. Även han öser på hela tiden och precis som med Wolf så märker man att detta är ett band som trivs på scen. Längst bak på scen har vi Dave Sundberg som för dagen spelade på Wolfs trummor. Antingen det eller så missade man att byta skinn på bastrumman! Det gör inget, han behärskade situationen likafullt.
Bland kvällens höjdare hör att Sister Sin spelade alla de låtar som jag på förhand hade önskat att få höra. Från deras senaste skiva bjöds vi på bland annat "Chaos royale", "Sail North" och min personliga favorit "Desert queen". Från förra plattan hämtades "End of the line" och "Fight song" bland annat. De kan ha spelat fler låtar från respektive album, men dessa är de som jag har som favoriter och som jag la speciellt märke till. De framfördes dessutom klanderfritt!
När det gäller Sister Sin har jag tyvärr sämre koll på låttitlarna. Detta bottnar i sin tur i att när jag såg bandet första gången som förband till W.A.S.P. på Mejeriet i Lund 2007 så tyckte jag att de var riktigt bra och jag köpte deras debutplatta "Switchblade Serenades" direkt när den kom året efter. Tyvärr blev både den och uppföljaren "True Sound Of The Underground" något av små besvikelser för mig. Låtarna fastnade helt enkelt inte på ett sätt som de gör när man verkligen uppskattar en skiva.
Detta har dock ändrats totalt på bandets två senaste plattor "Now And Forever" och årets "Black Lotus" som båda två tillhör sina respektive års toppskivor, enligt mig.
Ännu en av årets bästa konserter, helt klart. Det blir en svår uppgift att rangordna så småningom...
De låtar som jag kommer ihåg är bland annat:
End of the line
Food for worms
Sail North
24/7
Chaos royale
Sound of the underground
Fight song
Desert queen
Efter konserten satte jag mig i min bil och skulle köra de 20 milen hem mitt i natten. Temperaturen visade på fem plusgrader och inga salt- eller sandbilar syntes till. Jag blossade på i 110-120 uppför och nerför Hallandsåsen och vidare söderut. När jag skulle svänga av motorvägen hamnade jag bakom en bil som bara körde i 60 km/t och jag satt och svor och blev irriterad, när det faktiskt var 90 på just den vägen. Eftersom jag inte känner till vägen så bra så blev jag dock bakom och det visade sig att han/hon skulle till och med svänga in på samma bostadsområde som jag tre mil senare!
Här hände det dock något kusligt, ty bilen framför blinkade som man ska och började svänga som man ska. Till min stora förvåning fortsatte han/hon dock rakt fram i sakta gemak, fortfarande blinkande att han skulle svänga. Han körde in på fel sida om refugen vilket jag tyckte var riktigt märkligt. "Är han inte nykter", tänkte jag, men inget i hans tidigare körning hade haft något avvikande beteende.
Allt detta hände ju på några sekunder och när jag själv skulle göra samma sväng förstod jag vad som hänt. Trots helt nya vinterdäck så svängde bilen inte! Den bara kasade sakta i sidled och ett tag var jag rädd för att åka rakt in i refugen, men jag klarade mig. Efter ett tag fick däcken grepp och jag körde sakta in på min parkering. Det var glashalt trots att temperaturen fortfarande visade fem plusgrader!
Lite skakis blev jag faktiskt när jag tänkte på vad som hade kunnat hända om jag beslutat mig för att köra förbi när han framför bara körde i 60 km/t. Kanske hade jag suttit här och skrivit detta ändå. Kanske hade jag legat i en sjukhussal med slangar och blöja. Kanske hade jag suttit runt ett träd nånstans och släktingarna suttit och filat på vad som skulle stå i annonsen.
Och vem som ska ärva mina skivor!
God jul och gott nytt år på er!
