BETA, Köpenhamn, 2013-11-07.
Så var det äntligen dags att återse det underskattade svenska bandet Year Of The Goat. Min första bekantskap med denna orkester var på Muskelrock-festivalen 2012 och de imponerade stort på mig. En vecka senare såg jag dem igen, denna gång på Sweden Rock Festival, men sedan dess har jag inte haft förmånen att bevittna någon av deras spelningar.
Inte förrän nu alltså. Platsen var ett mycket litet ställe i Köpenhamn som heter BETA och det låg i direkt anslutning till det mer kända, men inte så mycket större, Amager Bio. Tack vare Öresundsbron och Köpenhamns Metro är det mycket smidigt att ta sig dit från Sverige. Stig av Öresundståget vid Köpenhamns Lufthavn (Kastrup) och ta Metron till Amagerbro. Därefter är det bara fem minuters promenad till spelstället.
Själva stället var som sagt mycket litet men i tre etage minsann. Entréplan med bänkar och långa bord där man kunde sitta och chilla och relaxa om man kände för det, kanske med en öl i handen vilken kunde köpas en trappa upp där baren och själva konsertdelen låg. En trappa ner fanns det utrymme för garderob och i en soffa i ett hörn sålde bandet sin merchandise. Dagen till ära var det keyboardisten som satt där och även om jag var sjukt sugen på att köpa den feta utgåvan av "Angel´s Necropolis"-LP:n så lät jag bli. 450 danska kronor är lite väl mycket för en skiva som redan finns i samlingen. De hade även båda utgåvorna av singeln "This will be mine" - förstaupplagan med rött omslag och röd vinyl samt andraupplagan med blått dito - samt en flock T-shirt med priser från 100 - 180 kr. Några riktigt snygga!
Nu var vi ju inte där för att kolla in merchen utan för att kolla på bandet så vi gick upp till lokalen där banden spelade, vilken inte var mycket större än ett stort vardagsrum. Det gillas. Intimt och nära scenen var man är står.
Förband var det danska bandet Sea som jag aldrig hört förr. Vi hann se och höra två låtar, varav den ena hette "Ride on" och var mycket bra. Dock inte att förväxla med AC/DC-låten med samma namn. Vi stod längt bak i lokalen och publiken verkade bekant med bandet och var även aningen hemmablinda för det var nog mer folk när Sea spelade än när Year Of The Goat drog igång. Skumma danskar! Dock var det bra för det gjorde att vi kunde smyga oss ända fram till scenkanten!
Efter en kort paus efter att Sea spelat klart så var det så äntligen dags för Year Of The Goat att inta scenen. Inledande "Vermillion clouds" ekade i lokalen och lät mycket bra. Ljudet var nästintill perfekt. Å andra sidan så ska man inte kunna misslyckas med ljudet på ett så pass litet ställe, men det uppskattas ändå.
Tyvärr skrev jag inte ner vilka låtar som spelades, men det blev en konsert på drygt en timme. De jag minns på rak arm är "Circle of serpents", "Angel´s Necropolis", "For the king", "Of darkness", "This will be mine", "Spirits of fire" och "Voice of a dragon". Dock inte i den ordningen.
En riktigt, riktigt bra spelning var det och bandet låter mycket bättre live än på CD. Det är betydligt tyngre live, mer tryck och jävlar anamma än på den lite platta och mjuka CD:n.
Jag tycker helt klart att bandet förtjänar mer uppmärksamhet än de får för de har egentligen allt som krävs: starka låtar och väldigt stabila liveframträdanden som vittnar om många timmars slit i replokalen och många mil på vägarna. Det enda man kan önska är en lite mer rivig produktion till nästa platta. Jag ser redan fram emot den!
