2014 - The final chapter!

Tänkte skriva ett sista inlägg med "bästa-lista" från 2014, nämligen konserter.
Precis som med skivor så har det varit ett mycket bra år för konserter med många riktigt, riktigt bra spelningar. De små klubbspelningarna är som vanligt överlägsna stora arenaspelningar och faktum är att jag inte besökte en enda "stor" spelning under hela 2014. En dag på Sweden Rock Festival var det närmaste jag kom en "stor konsert" förra året och det räknas knappast.

Men snabbt över till konserterna nu! Jag skriver inget längre om banden eller konserterna eftersom de flesta redan är recenserade ändå. Det här är bara en lista jag vill få ut ur systemet så att jag kan gå vidare sen...

1. WOLF - Societen, Varberg, 20 december.

Årets sista konsert blev också den bästa. Eller sista och sista förresten - Sister Sin spelade ju efter Wolf, så rent teoretiskt var detta årets näst sista konsert för min del. Detta är dock av akademiskt intresse, ty sällan har väl en konsert varit så emotsedd och samtidigt överträffat alla förväntningar. 

*********************************************************************************

2. IN SOLITUDE, Babel, Malmö, 2 oktober.

En kulen höstdag är det skönt att värma sig med In Solitudes smäckra toner. De vinner vinner tävlingen "mest headbangande band" med hästlängder. De måste proppa i sig kopiösa mängder med Treo både före och efter sina spelningar.

*********************************************************************************

3. BLOOD CEREMONY, Loppen, Köpenhamn, 16 maj.

Utan tvekan årets stora positiva överraskning. Jag har hade hört deras skivor och tyckt de var ganska bra. Inga mästerverk, men bra. En del riktigt bra låtar till och med. Men om sanningen ska fram besökte jag konserten först och främst för ännu en chans att se Spiders som var förband. Men järnspikar, live lyfte låtarna till nya höjder. Ett extra plus också för den fullkomligt galne trummisen!

*********************************************************************************

 

4. UNCLE ACID AND THE DEADBEATS, Babel, Malmö, 26 mars.

Hett emotsedda av en månghövdad publik och de gjorde ingen besviken. Nu gick jag i och för sig inte runt och frågade alla om det var någon som var besviken, men de jag pratade med - och de jag hörde prata om konserten - var riktigt nöjda. Det var jag också. 

*********************************************************************************

5. SPIDERS, Babel, Malmö, 6 december.

Spiders måste vara ett av Sveriges bästa liveband för närvarande! Sångerskan Ann-Sofie Hoyles har alltid haft en bra röst, men på senare tid har hon dessutom växt ut till en betydligt mer bekväm frontfigur än för några år sen. Tyvärr saknas basisten Matteo, som med sin inlevelse och svängiga stil bidrog starkt till liveupplevelsen. Ersättaren Olle Griphammar är inte riktigt på den nivån än, men det kommer säkert.

*********************************************************************************

6. SISTER SIN, Societen, Varberg, 20 december.

Den enda som kan utmana herrarna i In Solitude i headbanging är damen i Sister Sin. Som jag skrev i recensionen av konserten så headbangar hon nästintill konstant den tid hon inte sjunger. Övriga medlemmar gör sitt bästa för att hänga med, men hamnar hopplöst i skymundan av energiknippet vid mikrofonen.

*********************************************************************************

7. DEAD LORD, Loppen, Köpenhamn, 21 augusti.

Ett band som fullkomligt utstrålar spelglädje (där kom det) och trivsel på scen. Hakim Krim och hans manskap gör ingen besviken när de fläskar på med sin härligt Thin Lizzy-inspirerade hårdrock.

*********************************************************************************

MADAM X - Sweden Stage, Sweden Rock Festival, 6 juni.

Det får bli en utomhusspelning också här på listan. Inte för att det är just en utomhusspelning, utan för att den var så fruktansvärt bra. Jag såg fram emot att få se de gamla hjältarna för första gången och det var med skräckblandad förtjusning jag ställde mig framför scenen. Många är banden som med sin storhetstid 30 år bakom sig som återförenats tack vare feta kontrakt och sånt blir sällan bra. Madam X visade inga som helst sådana tendenser. Tvärtom! De tyckte själv att spelningen blev så lyckad att återföreningen höll i sig och någon gång under 2015 kommer de med sin första platta sedan "We reserve the right" (1984) som förresten spelades i sin helhet.

*********************************************************************************

Sådärja, det var det hela när det gäller konserter. Jag kan väl i och för sig tillägga ett par observationer.

1. Många spelningar på Babel i Malmö och Loppen i Köpenhamn, men nästan inga av intresse för min del på anrika gamla KB. En av få konserter jag hade biljett till på KB (Gamma Ray / Rhapsody Of Fire) ställdes in på grund av Kais halsproblem.

2. Det var ovanligt många lyckade huvudband/förband-kombos i år. Dead Lord hade Noctum som öppnade för sig, Sister Sin och Wolf delade för- och huvudband under två kvällar, Blood Ceremony hade med sig Spiders på Loppen, In Solitude hade med sig överraskningsbandet Beastmilk och till och med på Sweden Rock spelade två av mina på förhand mest emotsedda band bara med någon timmes mellanrum - Madam X och Powerwolf!

Den kombo som jag såg fram mest emot blev dock aldrig av - The Oath skulle ha varit förband åt Uncle Acid, men de splittrades som bekant innan. Mycket surt att ha missat dem!

3. 2014 blev första året sen 2010 som jag inte såg Ghost en enda gång. Det var nära att jag skulle hinna till Liseberg och se deras sista spelning innan uppehållet, men jag orkade helt enkelt inte efter en lång dags färd hem från skivmässan i Solna som varit samma dag.

4. Jag vill ännu en gång passa på att pusha lite extra för det relativt nya skånska bandet Royal Ruckus. Det blev ett flertal konserter med dem även 2014 och roligast av allt var nog att de släppte sin musik på fysiska skivor i år. Två stycken, närmare bestämt och fantasifullt döpta till "Royal Ruckus 1" och "Royal Ruckus 2". Det rör sig om silverpressade skivor i enkla pappfodral i en total upplaga om 100 ex vardera och de är mycket väl värda att köpa. Såvitt jag vet säljs de endast på bandets spelningar.

Nu lovar jag att släppa 2014 för att medelst högburet hufvud med synnerligen bestämda steg marschera raka vägen in i 2015!

Royal Ruckus + Uncle Acid

Igår var det dags att se Royal Ruckus igen och jag måste säga att även om jag tyckte de var bra när jag såg dem första gången för ett år sen, så har de växt oerhört på bara ett år! En massa nya låtar som samtliga håller hög klass, medlemmarna har växt ut och samtliga utstrålar säkerhet och självförtroende på scen vilket fått till följd att även spelningarna i sig blivit bättre. Ett oerhört kompetent band som jag verkligen hoppas slår igenom för en bredare publik.

Nu har de dessutom släppt sin musik på fysiska skivor, fantasifullt döpta till "1" och "2". Varje CD innehåller fem låtar och båda två är lika bra. De säljs på bandets spelningar, men skynda er att köpa - skivorna är nämligen begränsade till 100 individuellt handnumrerade exemplar!

Här är ett klipp som jag spelade in på deras spelning på Rock n Roll-föreningen i Lund i går kväll.

För ungefär en månad sen trillade det även in lite godis från våra vänner i Uncle Acis and the Deadbeats. Tre posters och några T-shirts hade postmannen med sig den gången.

Båda postrarna ovan är ca 60 x 90 cm och tryckta på glansigt papper.

Framsidan...

...och baksidan av denna poster (ca 37 x 53 cm) är båda riktigt snygga, klassiska Uncle-motiv. Tryckta på tjockt papper.

Samtliga posters finns tillgängliga i Uncle Acids webshop.

Årets skivor 2013

2013 var ett år då det släpptes många skivor som höll hög kvalitet - mycket hög till och med.
Detta visas med all tydlighet i listan nedan där den "sämsta" skivan har betyg 7/10 och hela tre plattor ligger på nio i betyg. Bara små nyanser skiljer dem åt och det säger en del om hur jämnt och svårt det har varit att gradera plattorna inbördes.

Nåväl, årets skivor. Här är min personliga topp-10:

1. IN SOLITUDE - Sister (9/10)

När jag hörde Ghosts nya platta i april så var jag övertygad om att det skulle vara årets skiva, men så kom Uppsalas stoltheter In Solitude och slog sina maskerade Linköpingskolleger på fingrarna med en skiva som är proppfull av medryckande riff och starka melodier. De av er som tyckte att deras förra skiva "The world, the flesh, the devil" från 2011 var ett mästerverk, kommer inte att bli besvikna på den här uppföljaren. Plattans bästa låt tycker jag är "A buried sun" och om ni kollar på den här livevideon så lyssna vid 4:03 då årets bästa riff kommer. Ett stycke musik som hemsöker en gång på gång och som är omöjligt att bli kvitt!

2. GHOST - Infestissumam (9/10)

Samma betygspoäng som ettan på listan, och nio av tio är ju verkligen inte dåligt. Som helhet tycker jag att skivan är helt i klass med den magiska debuten från 2010, dock med några få svagare spår såsom "Idolatrine" och den överdrivet repetitiva "Body and blood". Missförstå mig inte, jag tycker att båda låtarna är riktigt bra, men om man jämför dem med toppar som "Year zero" och framförallt "Ghuleh/Zombie queen", så ser man skillnaden. Sådana skillnader i kvalitet fanns inte på debuten vilket gör att "Infestissumam" framstår som aningen med ojämn. Dock med samma höga slutbetyg tack vare att topparna är högre.

3. HUNTRESS - Starbound Beast (9/10)

Ännu en platta med slutbetyg nio av tio, dock var detta den skiva som jag tvekade längst med om det skulle bli en åtta eller nia. När skivan släpptes tyckte jag direkt att Ghost fått en utmanare om titeln "Årets skiva" och "Starbound Beast" är förmodligen den platta som snurrat mest i CD-spelaren det gångna året. Lite mer tillrättalagd och "tillgänglig" än förra årets debutplatta "Spell Eater" (vilken för övrigt blev 2012 års bästa skiva enligt mig), men därmed inte sämre. Bara lite annorlunda. Med låtar som "Blood sisters", "Zenith" (cool video) och titelspåret visar man att det finns stor potential och talang i bandet. Något som kan behövas om man ska hålla tempot med en platta om året, som man sagt att man ska göra. Än mer imponerande eftersom bandet befunnit sig på turné nästan non-stop ända sedan någon månad innan debutplattan släpptes!

4. ENFORCER - Death By Fire (8/10)

En riktig heavy metal-platta! Så kan man enklast sammanfatta Enforcers tredje fullängdare och allt är givetvis som det ska. Det som skiljer den här skivan från bandets tidigare plattor är att allt låter bättre. Det är bättre producerat, låtarna är bättre  och sången är bättre. Allt har tagit ett kliv i helt rätt riktning, utan att förlora råheten och energin. Den ungdomliga entusiasmen lyser också fortfarande igenom. Enforcer tycker att det är förbannat kul att spela heavy metal och det märks! Spana in "Mesmerized by fire"!

5. BORROWED TIME - Borrowed Time (8/10)

Ett okänt och relativt nytt band från Detroit som låter mer NWOBHM än många av de band som faktiskt var aktiva då! Förhållandevis välproducerat och riktigt bra låtar. Tyvärr gör sångarens begränsningar att betyget stannar vid en åtta, men annars hade det kunnat bli ännu högre. Skivans stora behållning är utan tvekan gitarrspelet och flera av solona på plattan tillhör årets bästa, mest välspelade och njutbara.

6. DEAD LORD - Goodbye Repentance (8/10)

Skivan hade nästan lika gärna kunnat heta "A tribute to Thin Lizzy without Thin Lizzy songs". Sjukt bra, välspelat och kompetent - och väldigt Lizzy-inspirerat. Som stor Thin Lizzy-fan passar detta mig perfekt och i ärlighetens namn ska det säga att det inte är enbart en Thin Lizzy rip-off. Frontmannen Hakim Krim har en egen sångstil och det är främst i gitarrspelet och harmonierna som arvet efter Thin Lizzy gör sig påmint. Jag märker att jag nu skrivit "Thin Lizzy" hela sju gånger i den här korta recensionen. Ett gott tecken!

7. SKOGEN BRINNER - 1st (7/10)

Den första skivan på listan som rider på den rådande retro-vågen med tung 70-tals bluesrock. Bortsett från en låt framförs alla låtarna på svenska, vilket känns som ett kul och annorlunda grepp. "Pundarvarning" är väl förmodligen bandets mest kända låt än så länge - mest beroende på att den släpptes som singel långt innan albumet kom och för att den ju fortfarande är riktigt bra - men finns det någon rättvisa i världen kommer även resten av låtarna att hamna i folks medvetande. De är minst lika bra och tunga!
"Vägen till förvirring" är en riktigt udda fågel och jag vet inte om det är en kärlekssång eller anti-kärlekssång, jag vet bara att jag gillar den!

8. HORISONT - Time Warriors (7/10)

Efter den lyckade debuten "Två sidor av horisonten" blev jag lite besviken på uppföljaren "Second assault", men med tredje given "Time warriors" är man tillbaka på banan igen! Satt länge och velade om jag skulle ge en sjua eller en åtta i betyg, för såpass bra tycker jag (nästan) att skivan är. Om Skogen Brinner står för den lite släpiga 70-talsrocken, så står Horisont för mer upptempo. Inte helt olikt Graveyard och det är ju ett betyg så gott som något! Öppningsspåret "Writing on the wall" är ganska representativ för skivan som helhet, även om jag personligen tycker att avslutande "All things must come to an end, pts 1 & 2" är plattans bästa spår i all sin mäktighet.

9. UNCLE ACID AND THE DEADBEATS - Mind Control (7/10)

Det var väl redan på förhand dömt att misslyckas att följa upp en sådan platta som 2011 års "Blood lust", men Uncle Acid lyckas ändå förvånansvärt bra. Initialt var plattan en besvikelse, men den har växt under de månader som gått sen den släpptes. Huvudorsaken till min ursprungliga besvikelse var den dåliga produktionen och ett enerverande användande över över-dist för att skapa en 70-talsdoftande ljudbild. Det lyckas man förvisso med, men det blir alltså lite enerverande i längden. Dock skall det sägas att när man kommit över den första lätta irritationen så finns här kvalitéer som är lätta att missa vid en första genomlyssning. Har du dissat plattan på grund av ljudet efter bara en genomlyssning så är mitt råd att ge den några chanser till.
Som vanligt när det gäller Uncle Acid är det estetiska i en klass för sig, vare sig det gäller T-shirts, posters, omslag eller, som i detta fallet, en musikvideo.

10. RHAPSODY OF FIRE - Dark Wings Of Steel (7/10)

Plats nummer tio var den svåraste platsen på listan att bestämma då det fanns så många fler band som jag ville ha in. Exempelvis Orchid, Vidunder, Screamer och Spiritual Beggars. Till slut föll valet på mina gamla hjältar i Rhapsody Of Fire, mycket förmodligen beroende på att de är just gamla hjältar. Även om bandet idag till stora delar är ett annat än det jag föll för 1997 - inte ens namnet är ju längre detsamma - så visar de med sin senaste platta att de trots allt fortfarande är kapabla att få ur sig skivor som de på intet sätt behöver skämmas över. Ja, bortsett från titlarna då förstås. Och texterna förmodligen, men de har jag inte vågat läsa än av rädsla för att bli generad.
Rhapsody OF Fire anno 2013 är inte längre originella och jag vet inte om de strävar efter att vara det heller, men i framförallt de lugna låtarna "Angel of light", "My sacrifice" och "Custode fi pace" visar bandet att de fortfarande är relevanta som låtskrivare.

Uncle Acid, "Blood Lust" nu som bildskiva!

Fan, vad snygg den är!
Jag skulle rentav vilja gå så långt som att med bestämdhet hävda att är detta 2000-talets snyggaste skivomslag, möjligen i konkurrens med "Opus Eponymous" från Ghost.
Förutom att jag gillar själva bilden på skivan, så uppskattar jag att bolaget, Metal Blade i det här fallet, lagt ner lite tid på att även göra det utskurna omslaget lite intressant. Blodstänken höjer helhetsintrycket ännu en nivå.
Snyggt jobbat!

Årets skivor 2012

Ännu ett år är till ända och en hel drös med skivor har anlänt, precis som sig bör.
Hett efterlängtade debutplattor med Spiders, Luca Turilli´s Rhapsody och Year Of The Goat, blandat med nya skivor med etablerade band som Kiss, Europe, Accept med flera, i kombination med ett flertal riktigt lyckade återutgåvor, gör att 2012 definitivt inte kommer att skämmas för sig i historieböckerna.

Så vad passar väl bättre än att börja det nya året med att titta tillbaka på 2012 och lista de i mitt tycke bästa skivsläppen:

1. HUNTRESS - Spell Eater
Helt otippad som årets platta om ni frågat mig i mars eller april då jag inte ens hade hört talas om bandet. Speed, heavy, thrash - allt blandas och ut kommer Huntress med ett unikt sound. Lägg till detta Jill Janus mycket kompetenta och kraftfulla stämma och vi har en skiva som jag kommer att återvända till gång på gång. Betyg: 9/10.

2. LUCA TURILLI´S RHAPSODY - Ascending To Infinity
Tillsammans med Spiders den skiva som jag såg mest fram emot under hela året. Och visst levererar min gamle hjälte! Det är storslaget, pampigt, överdådigt och underbart! Som Rhapsody Of Fire med extra allt! Antingen älskar man det eller också hatar man det. Jag tillhör den första kategorin! Betyg: 9/10.

3. SPIDERS - Flash Point
Det var länge sen som jag sett fram emot en dubutskiva lika mycket som jag gjorde mot Spiders, och även här infriades de högt ställda förväntningarna. Den raka och röjiga 60/70-talsrocken sitter träffsäkert precis där den ska! Det enda jag kan tycka är tråkigt är speltiden, runt en halvtimme. Ett par låtar till hade inte skadat eller varför inte lägga med de fyra låtarna från debut-EP:n bara? Betyg: 8/10.

4. YEAR OF THE GOAT - Angels´ Necropolis
Räknar man Luca Turilli´s Rhapsody som en ny grupp så har vi alltså fyra debutplattor på de fyra första platserna på årsbästalistan. Hårdrocken mår bra!
Sedan jag såg Year Of The Goat live för första gången på Muskelrock i juni så har jag sett fram emot deras fullängdare med stigande förväntningar! Nu är den här och når upp till en fjärdeplats. Sjukt bra låtar förstås, klanderfritt framfört, men aningen för lättviktigt eller slätstruket för att på allvar kunna utmana om en plats på pallen. Betyg: 7/10.

5. SISTER SIN - Now And Forever
Hård och lite skränig glam metal med en vass kant. Så skulle jag vilja beskriva Sister Sins senaste giv. En flummig beskrivning möjligen, men låtarna är långt ifrån flummiga. Liv Jagrell besitter en makalös stämma och en attityd som ger låtarna en nödvändig hårdhet. Betyg: 7/10.

6. ACCEPT - Stalingrad
Det låter likadant som på föregångaren "Blood Of The Nations", vilket är ett mycket bra betyg. Enda skillnaden är att vi blev tagna på sängen av den skivan och "Stalingrad" får nu dras med upprepningsstämpel istället för överraskningsmoment, vilket en del tycker är negativt. Låtarna i sig är dock lika bra och betyget blir därför högt! Betyg: 7/10.

7. STRIKER - Armed To the Teeth
En rejäl överraskning för mig när jag chansköpte deras skiva nångång i somras. Klassisk heavy metal som dessutom är bra producerad. Det brukar inte var fallet när okända band släpper hårdrocksplattor som doftar 80-tal. Betyg: 7/10.

8. ORDEN OGAN - To The End
Ännu en chansning som gick hem! Klassisk power metal med snabba gitarrsolon, dubbeltramp och maffiga körer. Dock saknas den annars obligatoriska höga falsettsången. Det gör det hela mer intressant! Betyg: 7/10.

9. EUROPE - Bag Of Bones
I slutet av 2012 firade Europe att det var 30 år sedan de vann Rock-SM. Det kommande året firar de 30 år igen, då deras debut släpptes 1983. Fortfarande är veteranerna kapabla att klämma ur sig skivor på hög nivå, vilket de bevisade med sitt förra släpp "Last Look At Eden" och fortsätter med nu. Den här skivan är möjligen lite mindre tillgänglig för den breda massan, men här finns ett helt knippe bra låtar! Betyg: 7/10.

10. EXISTANCE - Existance
Ännu en debutplatta på topplistan. Stora likheter med Striker (på sjunde plats) men med skillnaden att detta inte på långa vägar är lika välproducerat. Låtarna finns här, entusiasmen likaså. Betyg: 6/10.

Hedersomnämnande bör gå till följande som var med i beräkningen för att ta sig in på listan:
Bible Of The Devil, Gin Lady, Gold, Graveyard, H.e.a.t., Katana, Kiss.

Skivor utgivna 2012 värda att uppmärksammas

ÅTERUTGÅVOR
Under året har det även kommit ett antal återutgåvor av skiftande kvalitet. De fem bästa i mitt tycke är följande:
JUDAS PRIEST - Screaming For Vengeance. CD återutgiven med en live-DVD från Us-festivalen 1983. En riktigt bra konsert är det och skivan vet vi sedan gammalt är en klassiker!
TWISTED SISTER - Under The Blade. Samma som ovan. CD-skivan släpps ihop med en live-DVD från samma tidsepok. Ett vinnande koncept. Den här gången är det bandets uppträdande på Readingfestivalen som skickas med.
IRON MAIDEN - Picture Disc Collection. Ja, vad säger man? Inget nytt material, men tanken att ge ut de åtta första skivorna som bildskivor i utvikbara omslag och samla allt i en snygg box, som dessutom är väldigt begränsad, får det att vattnas i munnen hos alla hårdrockare!
UNCLE ACID AND THE DEADBEATS - Blood Lust. Jag tillhör en av de 50 st lyckligt lottade som har första upplagan av deras LP, men en sådan klassiker förtjänar givetvis att släppas så att alla som vill kan ha den!
CIRITH UNGOL - Frost And Fire. En återutgåva av en återutgåva av en återutgåva. Originalplattan gavs ut 1981, ett nytryck gavs ut som bildskiva 2005 och här är en ny upplaga! Bildskiva den här gången också och inte är det mindre snyggt heller! 500 ex.
*********************************************************************************
KISS - Destroyer. Hade kunnat bli riktigt bra om man släppt med lite outgivna låtar, demos eller annat smått och gott. Nu blev det bara i stort sett samma skiva i ett nyproducerat omslag som ska föreställa skissen som Ken Kelly ursprungligen gjorde. Svagt, Kiss.

Uncle Acid!

Det är alltid lika roligt att komma hem och se att det ligger en avi bland reklamen och räkningarna. Den här gången var det en hel flock T-shirts med Uncle Acid + en poster i begränsad handnumrerad upplaga (70 ex), där till och med tuben som postern kom i är numrerad! Sjukt snygg! Allt beställt från bandets officiella "acidcoven".
Dessutom hade jag nöjet att mailväxla lite grann med Ygor Lugosi som har ett härligt sätt att prata om sig själv i tredje person med stor humor och distans.

Årets skivor 2011!

Så var 2011 slut och vad kan väl passa bättre att inleda det nya året med än en titt i backspegeln? Sett ur ett skivsläppsperspektiv så var det ett helt ok år. Det släpptes en hel del skivor som var riktigt bra, men den där riktiga fullpoängaren (som Ghosts "Opus eponymous" året innan) fick vi inte. Recensioner för skivorna har publicerats tidigare i år vid respektive skivas släpp, och detta är alltså bara en liten lista över mina personliga favoriter från skivåret 2011, med några korta ord om varje.

1. Powerwolf – Blood of the saints (DE) Kristna varulvar med en egen kyrkorgel kan aldrig vara fel. Medryckande, storslaget och episkt på samma gång – enastående!

 
2. Uncle Acid and the Deadbeats – Blood lust (GB) Årets retroskiva kommer från England. Doftar så mycket 70-tal att James Last himself blir avundsjuk!

3. Portrait – Crimen laesae majestatis divinae (SE) Årets i särklass sämsta titel. Mycket bra sångare, även om jag i ärlighetens namn hade väldigt svårt för hans röst de första genomlyssningarna. Han växer, och rösten passar utmärkt till den förträffliga musiken, som är förstklassig! Årets svenska platta!

Det är oerhört svårt att skilja de tre översta plattorna åt!

4. Hammerfall – Infected (SE) Riktigt stark comeback efter några ganska svaga plattor.

5. Slingblade – The unpredicted death of Molly Black (SE) Överraskande riffstark och medryckande.

6. Wolf – Legions of bastards (SE) Liten kvalitetssänkning jämfört med föregående skivor, men fortfarande bra nog för en sjätteplats. Sveriges i särklass bästa band sett över de senaste 10-11 åren.

7. Rhapsody of fire– From chaos to eternity (IT) Senaste skivan med gamla hjältarna håller hög klass. Nu lämnar maestro Luca Turilli skeppet och bildar det fantasifullt döpta "Luca Turilli´s Rhapsody".

8. Symphony X – Iconoclast (US) Deras bästa sen 1998. Som vanligt extremt välspelat och genomtänkt.

9. In Solitude – The world. The flesh. The devil. (SE) Ytterligare ett svenskt band som låter som om de kom från England och året var 1980. Inte nytt, men mycket bra.Avslutande "On burning paths" är plattans höjdare!

10. Enbound – And she says gold (SE) Nytt hopp inom progressiv metal! En mycket lovande debut.

I morgon kommer en liten genomgång av ytterligare 8-10 skivor som nästan kvalade in på listan.