Kiss - nya bootlegs, Japan 1978 & 1988, UK 1984

I somras, och läser du detta någon gånglångt in i framtiden så pratar jag alltså om sommaren 2025, släpptes första delen i en serie av fem. Det förstod jag inte då, utan jag köpte plattan mest för att den så fruktansvärt cool ut, med en argsint, ondsint och "det-har-slagit-slint"-bild av Gene på framsidan. 

Sedan gick det en eller kanske två månader innan det släpptes ytterligare två skivor med liknande omslag, fast med andra medlemmar och då sjönk även informationen om att det rörde sig om fem olika konserter in. Det hade förvisso följt med en flyer i skivan som upplyste om saken, men den hade jag inte läst så noga, utan jag hade utgått ifrån att det var samma konsert som släpptes med fem olika omslag. Som vanligt i Kissbootleg-världen.

Men det rör sig alltså om en hel serie av dubbel-LP, fem stycken, närmare bestämt. Alla fem spelningar i Budokan, Tokyo, från den 28:e, 29:e och 31:e mars, samt den 1:a och 2:a april 1978. Vi blev matade med informationen i OKEJ på 80-talet, eller var det i konkurrenten Rocket, att med dessa fem utsålda spelningar slog Kiss The Beatles tidigare publikrekord. Bara en sån sak!

De utvikta omslagen.
Extra plus för att medlemmarna sitter i samma ordning på alla fem utgåvorna.
Sånt mår jag bra i hjärnan av!

Nåväl, i början av december släpptes så de sista två delarna/konserterna i serien och den är alltså härmed komplett, vilket givetvis är skäl nog att tillfälligt (?) sparka igång bloggen igen! Jag är oerhört svag för den här typen av utgåvor och är säkert inte den ende med detta intresse. 

Skivorna släpptes, logiskt nog, i den ordning som konserterna en gång spelades, och alltså med en medlem per konsert plus en gruppbild för den femte spelningen. Ordningen är följande:

Släpp 1 (sommaren 2025)
1978-03-28: Gene

Släpp 2 (september/oktober 2025)

1978-03-29: Ace

1978-03-31: Paul

Släpp 3 (december 2025)
1978-04-01: Peter
1978-04-02: bandbild

Med varje skiva medföljer en poster på aktuell medlem (bandbild för femte delen), ett häfte på 16 sidor med bilder i färg från Japan 1978. Olika häften och bilder för varje utgåva. En poster med samma bild som respektive häftes framsida, samt en återskapad biljett från den aktuella spelningen. Till de fyra första delarna medföljde även en flyer med information om kommande utgåvor i serien. Troligen följde denna flyer med även i den femte och sista delen, men de förbannade bootlegmakarna har slarvat och missat att lägga med någon i min!

Skivorna kom i röd, blå eller gul "marbled" vinyl och 100 exemplar per färg. Dock måste jag här lägga in en brasklapp och dessutom något som stör mig alldeles oerhört!
Nämligen att jag av någon anledning fått Pauls del i serien på grön vinyl. GRÖN! Den färgen ska ju inte ens vara aktuell! Världens ände! Gudars skymning!

Om någon läser det här och eventuellt vill byta till sig min gröna Paul mot en gul, så hör av er!
epicus70@hotmail.com

I övrigt är omslagen är utvikbara (se bilder på utviken längre upp) och framsidan är försedd med någon slags "extratryck" som gör att vissa detaljer på omslaget blir glansigare. En cool effekt.

Den coola effkten på Genes omslag, där blodet blänker lite extra!

Ljudet på samtliga fem konserter är likvärdigt, vilket får mig att tro att det är samma person som spelat in alla. Det finns en legendarisk japan som spelade in massor av band i bra kvalitet, men jag kommer inte på hans namn just nu. Kanske är det hans inspelningar?

Samma coola effekt på Aces omslag. Inte lika coolt.
Kanske om de haft en bild med hans rykande gitarr och rökan hade varit glansig?
Det hade nog sett coolare ut.

Jag trodde först att det rörde sig om soundboardinspelningar, men det står inget om detta på de medföljande flyersarna, och det hade bootlegmakarna säkert varit snabba att påpeka om så varit fallet. Dessutom är publikljudet alldeles för påtagligt för att vara soundboards. Men riktigt bra publikinspelningar är det i alla fall. "Riktigt bra" med booktlegmått mätt alltså. 

På det hela taget en mycket välgjord serie släpp och konserter, bra kvalitet på både ljud och design. Lagom med extragrejer så att inte priset rakar i höjden.

Det har även kommit ut två åttiotalare på marknaden de senaste månaderna. Den första heter "Animal instinct" och är, som titeln kanske antyder, inspelad under "Animalize"-turnén 1984- Stafford i England är skådeplatsen och datumet är den tolfte oktober.  Tolv dagar innan jag själv såg bandet för första gången på Olympen i Lund. 

"Animal instinct", snyggt omslag och stor poster!

Möjligen är det av den anledningen som jag alltid varit lika extra förtjust i "Animalize"-turnén. Det är nostalgi för mig och jag köpte plattan nästan lika mycket för det tidstypiska omslaget som för musiken! Här har bootlegmakarna lyckats! En snygg bild av Paul på framsidan, en cool översiktsbild av scenen på baksidan samt fyra individuella bilder på medlemmarna från samma fotosession längst ner. Vackert!
Dessutom medföljer ett stort återtryck av den aktuella konsertaffischen. Ännu ett plus!

Även baksidan är estetiskt tilltalande för en 80-talsnostalgiker som undertecknad.

Vi får hela konserten på en 2-LP, och man kan välja mellan svart, gul, röd eller grön vinyl.
Tyvärr är väl ljudet bara sådär. Klart lyssningsvärt, men det märks att det är en publikinspelning från 80-talet, om jag säger så. Lite coolt att få "I've had enough (into the fire)" dock Kanske inte jätteovanlig för just denna turnén, men sett till bandets hela karriär är den en liten pärla och alltid kul att få höra live!

Till sist har vi en utgåva som jag egentligen inte tänkt köpa, men jag fick den för ett bra pris och då kunde jag inte låta bli.
Yoyogi Olympic Pool i Tokyo, den 24 april 1988 rör det sig om och den är ju intressant tack vare att de här började slänga in ett flertal gamla klassiker i setet igen, men överlag är detta den era i bandets historia som är minst intressant för mig.
Denna och i stort sett allt efter 1998...

En komplett konsert på 2-LP i antingen svart, röd, vit eller grå vinyl.

Ljudet är bra, men det hörs att det är en publikinspelning och inte en soundboard. Det medföljer även  folder på fyra sidor i LP-storlek. Återigen ett snyggt, om än lite fantasilöst, tidstypiskt omslag. Baksidan ser ut som den tidens taffliga bootlegomslag ofta gjorde, med småbilder mot vit bakgrund.

Det var allt för den här gången. Det kom även en stor deluxe-box i samma sändning, "Can-Am tour 1977, 2", men den har jag inte lyssnat på än. Här kommer dock en liten smygtitt så hörs vi igen när ni - och jag - minst anar det...

W.A.S.P.-boxen, hur ser man skillnad på 1:a och 2:a utgåvan?

När W.A.S.P.-boxen "The 7 savage 1984-1992" släpptes för ett par år sen blev den tydligen, sin häftiga prislapp till trots, en stor försäljningssuccé. 

Ja, så stor var i sanning efterfrågan att en ny upplaga trycktes upp och gavs ut några månader senare.

På forum och trådar på Facebook kommer det ibland nya frågor om hur man ser skillnad på de båda utgåvorna. Jag brukar svara när jag ser det, men om någon missat det så kommer en snabb jämförelse här. 

FÖRSTA UPPLAGAN     -     ANDRA UPPLAGAN

Som ni ser så är det inga problem att se skillnad på utgåvorna när de ligger intill varandra.
Första upplagan har röd text på texten på klistermärket uppe till vänster.
Röd box och röd text = första upplagan.
Röd box men inte röd text = andra upplagan.

Ett annat sätt att se skillnad är att det står "Limited edition" på första upplagan, på andra upplagan nämns inget om någon begränsad utgåva. 
Andra upplagan har heller inte något medföljande numrerat certifikat i form av en sågklinga som medföljde i första upplagan.

Det enklaste sättet att se skillnad, och detta vill jag med emfas betone, är dock att det på andra upplagan står "2:nd edition" på klistermärket längst ner...

Nåväl, nu när det är avklarat så är det en annan sak som jag störde mig på och som grämde mig angående reklambilderna som släpptes i samband med boxen.
Nämligen att "The last command" och "Inside the electric circus" har hamnat på fel plats inbördes.
Så här ser den officiella bilden ut:

Javisst! Ni ser ju själva! "Inside the electric circus" FÖRE "The last command"! Det ser ju inte klokt ut!
Även detta försökte jag åtgärda efter bästa förmåga och lade således ut följande bild i några W.A.S.P.-grupper på Facebook.

Ja, jag öppnade helt sonika mitt eget exemplar och sedan försökte jag, efter bästa förmåga och i möjligaste mån, efterlikna den officiella bilden, fast nu med skivorna i RÄTT kronologisk ordning.
Bortsett från en mörkare bakgrund så tycker jag att jag lyckades ganska bra, om jag får säga det själv.

Sinnesfrid, o ljuva sinnesfrid!

Kiss - Happy new year - ny, fet bootleg-box

"Happy new year". Vilken tråkig titel på en på många sätt väldigt intressant box. Nog för att de två konserterna i Sioux City och Rockford utspelades - och inspelades - runt nyår, den 30:e och 31:e december respektive, men jag tycker fortfarande att det är en tråkig titel. Varför inte döpa den till "Night of the creatures" eller något annat fantasifullt? Nej, det är nog lika tråkigt det förresten. Happy new year? Tja, varför inte?

Vad vi får är två kompletta soundboardinspelningar från den mytomspunna "10:th anniversary tour" eller helt enkelt "Creatures of the night tour". Turnén som skulle bli bandets återkomst till den högsta ligan med spelningar i hundra städer, men som aldrig riktigt ville lyfta och där det efter en tid stod klart för bandet att publiken faktiskt hade övergett dem. Att de var gårdagens nyheter! Detta trots att de hade sitt kanske starkaste album i ryggen. Eller åtminstone ett av de starkaste, och ett som låg helt rätt i tiden. Ändå svek publiken och turnén blev snarare en viskning än ett rop.

Men om detta visste vi inget när spelningarna i denna box genomfördes, ty då var bandet fortfarande hungriga och fulla av tilltro. Och förbannade! Nu skulle de visa alla tvivlare att de var ett hårt rockband igen. Ett hårdrocksband. Ja, ett metalband rent av! Ingen pop. Slut med disco och skum symfonirock. Vad vi får är den andra och tredje spelningen på turnén och dessa båda soundboardinspelningar läckte ut i samband den stora läckan sommaren 2022.

För att vara bootleg är ljudet bra, men för att vara soundboard är det bara ok, om ni förstår vad jag menar. Rockford är möjligen något bättre ljudmässigt, men givetvis är båda två bra nog för att riktigt njutbara. Rockford var förresten sista gången de spelade "Rock and roll hell" live på turnén. Bara en sådan sak.

De båda konserterna kommer över fyra LP och finns tillgänglig i antingen svart, lila eller blå vinyl. Alla färgerna är passande för tiden och designen och jag valde svart vinyl på min utgåva. I vanlig ordning får varje medlem vara omslagsgosse på var sin skiva där Pauls och Genes omslag går i lila respektive rött och där "de nya" medlemmarna, Eric och Vinnie, också får sina egna färger - orange och gult. Så som det sedan länge slagits fast i Kisskretsar att det ska vara.

Lite färre och tråkigare extragrejer än vad vi vant oss vid, tyvärr. Jag antar att det hårda ekonomiska klimatet slår hårt även mot tillverkare av icke-sanktionerade musikprodukter. Trist, men sant.
Vad vi får är en poster på en ilsken och blodspottande Gene. 

Vi får en knapp (badge) med "Creatures.."-motiv och ett anteckningsblock. Det sistnämnda är kanske inte direkt roligt, men ändå en lite udda grej som uppskattas. En liten vink åt pappersblocken som gavs ut som promo när det begav sig kanske?

Utöver detta har vi bara sex foton i hårdpapp. Märkligt nog är dessa med Ace och inte Vinnie. Eller ja, det kanske inte är så märkligt ändså, för vid den aktuella tiden så visste ju ingen, inte ens bandmedlemmarna själva, vem som faktiskt skulle spela på turnén. Så att återtrycka gamla bilder på Ace är ju logiskt och troget tiden som boxen vill återspegla, men jag kan ändå tycka att tillverkarna av den här boxen kunde valt promobilder med Vinnie.
Men det är jag, det.

Nåväl, givetvis har vi en sak kvar och det är boken! 76 sidor magi, precis som det ska vara. Massor av livebilder, bilder av konsertaffischer, outtakes, recensioner och en massa annat som får munnen att dregla och hjärtat att slå!

Återigen kan jag tycka att priset är i mastigaste laget, runt 2200 kr, men som min mormor alltid sa: "det är så dags att pissa till kvälls när halva natten har gått".
Öhh, det där citatet passade inte. Glöm det. Vad jag menade var: "Smakar det så kostar det".

KISS och tidningen Poster, del 7

I november dök det upp ett nytt set med Super Poster-tidningar. Eller ja, tidningar som kallar sig för Super Poster, men som givetvis är helt nytillverkade "hyllningar". De utger sig för att vara nummer 6, 1979, men det är mest för sakens skull.

Som vanligt får varje medlem ett eget omslag samt en tidning med en gruppbild, alltså fem olika tidningar totalt. Fast "olika" är en sanning med modifikation, ty det är endast omslaget som är annorlunda, d v s omslaget och sida två, samt baksidan och näst sist sidan. Allt övrigt innehåll är identiskt i alla tidningarna, till och med mittpostern.

Fantasilöst och tråkigt. Temat den här gången är "Dynasty", men de har mest lyckats hitta en massa meningslösa och intetsägande bilder, vilket i sig är en bedrift. Peter ser riktigt ointresserad och borta ut på flera av bilderna, bl a omslagsbilden han får.

Den svaga kronan gör att ett komplett set med  fem tidningar går loss på ca 1600 kr, vilket tidningarna, i ärlighetens namn, inte alls är värda.

Kiss, Alive! 1976. Ny, fet box!

Ännu en underbar bootlegbox med Kiss har anlänt. Den här gången är gången är det två spelningar från "Alive"-turnén som vädras och ges ut. Närmare bestämt Miami 21 mars 1976 och Philadelphia tre dagar senare. Ljudmässigt rör det sig om två bra publikinspelningar. Inte det bästa jag hört, men långt ifrån det värsta. Njutbart, helt klart.

Själva boxen har en outtake från den klassiska fotosessionen för "Alive", och den aktuella bilden är väldigt nära den officiella och kan inte ha tagits många sekunder innan eller efter nyss nämnda originalbild.

Lite dumt att baksidan av boxen listar turnéplanen och inte låtarna, eller ens vilka konserter, som ingår. Jag gillar informationen angående turnén, men på baksidan av en skiva eller en box så SKA det framgå vad boxen innehåller rent musikmässigt. Det är min åsikt. Kalla mig traditionalist eller fantasilös, men det står jag för.
Ja, såvida ni inte har något emot det förstås, för då ändrar jag mig givetvis direkt! Egen vilja är överskattat.

Bilden på baksidan är också lite speciell, då även den, precis som bilden på framsidan, är "nästan identisk" med bilden på originalskivan. Jag är lite osäker på om jag sett just denna tidigare, men helt vanlig är bilden inte. Roligt att de grävt fram den!

De två konserterna kommer utspridda över sammanlagt fyra bildskivor, en med varje medlem, som traditionen bjuder. Baksidorna av skivorna ser vid en snabb första anblick likadana ut, men skiljer sig åt såtillvida att det är olika bilder, men i övrigt går allt i samma design vilket ger en fin enhetskänsla. 

Även omslagen till skivorna fokuserar på just den enskilde medlemmen och har liknande baksidor, men här finns en kul liten detalj. Nämligen att första skivan från Miami och första skivan från Philadelphia har liknande design; två vertikala svartvita bildserier till höger och vänster samt en liggande färgbild från den aktuella "Alive"-sessionen, medan de skiva två från respektive spelning har två horisontella svartvita bildserier och en stående bild från samma session. 

Nu när jag ser vad jag skrivit så vet jag faktiskt inte om det verkligen är en så kul detalj. Mer bara en vanlig detalj, ganska långt ifrån att vara kul.

I övrigt innehåller boxen som vanligt lite extra lull-lull. Två reproduktioner av snygga turnéaffischer, samt fyra svartvita glasunderlägg och ett Kiss Army klistermärke.

Vidare har vi ett (tror jag) presskit med beskrivande text om bandet, ett blad i hårdpapp som gratulerar till att "Alive!" har sålt guld, ett promopapper från Casablanca med medlemmarna autografer och till sist en bild av de fyra handskrivna meddelanden från medlemmarna som fanns med i uppviket till originalskivan.

Det är samma lappar och samma meddelanden, men ändå inte en kopia rakt av, utan lapparna på den här bilden är tagna från auktionen där de fyra originallapparna auktionerades ut i april 2023 och slutade på $ 66 000. Kompletta med bruna åldersfläckar. Coolt att se!

Sen har vi givetvis den alltid lika hett emotsedda boken! 

Inte heller denna utgåva gör en besviken, även om det inte infinner sig någon riktig wow-känsla. Möjligen har man blivit bortskämd genom åren, för boken är ju definitivt inte dålig. Den är genomarbetad, har snygga bilder och texten är återgivningar recensioner från tiden. Mycket intressant egentligen, men som sagt så vill den där riktiga "wow"-känslan aldrig riktigt infinna sig.

Priset för en box ligger på runt 2200 kr (+ frakt), vilket till stor del kan skyllas på den svaga kronan vilken, jämfört med för några år sedan, tappat ca 30 % av värdet gentemot euron, och det är kännbart. Det är på gränsen att boxarna är värda sitt pris nu, men än så länge kan jag inte hålla mig ifrån dem!

W.A.S.P. -box, The 7 savage 1984-1992

Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan den här boxen skulle komma. Ratt, Mötley Crüe och Skid Row är bara några exempel på band som fått sina klassiska plattor återutgivna i snygga boxar, och nu har alltså turen kommit till W.A.S.P.. "The 7 savage 1984-1992" hater den och släpps i 2000 exemplar.

Boxen består av gruppens sex första skivor (varav en dubbel-LP) + en LP med B-sidor. Åtta skivor totalt. Dessutom medföljer några bonussaker av vilka den 60-sidiga boken är mest intressant. Jag har dock vissa problem med boxen som helhet och det första problemet är att skivorna redan finns återutgivna på vinyl och dessutom är inte speciellt svåra att hitta.

Undantaget är förstås skivan med B-sidor som är ett unikt släpp för denna box.

Med en saftig prislapp på ca 3400 kronor så tycker jag att man kan förvänta sig mer, och mitt allra största problem med boxen och dess innehåll är faktiskt inte musikrelaterat utan rör den medföljande boken. Den hade kunnat göras så oändligt mycket bättre än vad som nu blivit fallet. Jag tycker i ärlighetens namn att den är direkt tråkig. Fantasilös. Dessutom med flertal stav- och faktafel, vilket är oförlåtligt i ett officiellt premiumsläpp som detta.

Men vi börjar med skivorna som i allt väsentligt är direkt kopierade från originalsläppen, även innerkonvoluten. Att man håller sig nära originalen uppskattas. En rolig liten detalj är att insidan av omslagen är svarta men med vitt tryck från just den skivan. 

Den första skivan är en sådan odiskutabel klassiker i min värld att jag för min del gärna hade sett ett släpp med fokus enbart på den eran. Tänk er ett släpp med första skivan, "Animal"-tolvan återsläppt på silvervinyl eller annan tidigare icke existerande färg. "Lyceum"-videons ljudspår på en dubbel-LP, demos från bandets tidiga år, DVD med nämnda "Lyceum"-konsert, poster-replikas av bandets tidiga konsertannonser och skivreklam och avrunda alltihop med en tjock bok med bilder och intervjuer av alla inblandade. Vilken våt dröm det hade varit!

Men nu har jag sedan länge tappat tråden...

Det enda jag har invända mot skivorna är att jag tycker att "The crimson idol" någon gång kunde få släppas i ett maffigt gatefold-omslag. Jag vet inte om det skett tidigare då jag - och nu skäms jag lite - aldig ägt en originalutgåva av plattan på vinyl, trots att den är en av mina alla tiders favoritskivor. De utgåvor jag har sett, inklusive den i den här boxen, har samtliga kommit i tråkiga icke utvikbara omslag.

Men det är petitesser, för musiken är ju enastående och det är ju faktiskt den som till syvende och sist är det som räknas.

I boxen medföljer även en replika av en tidig promofolder, ett certifikat med boxens nummer (mitt är nummer 1010, av totalt 2000) samt en poster på Blackie.

 

Och så då boken.

Här borde jag egentligen skriva "boken" följt av en ledsen smiley, men jag vägrar inkorporera emojis i denna allvarstyngda samt seriösa blogg! Någon måtta på lättsinnigheterna får det vara!
Men boken är ett tämligen sorgligt kapitel. Den kunde varit så bra, men ja...

Vi får en bok på 60 sidor vilken till stor del schabblas bort fullständigt!
Det märks direkt i början av boken då första uppslaget endast består av boxens titel samt blodstänk.

Nästa uppslag består av en helsida med oläslig text (kameran gör texten betydligt mer läslig än den är i verkligheten) samt en helsida med en bild av Blackie. Tycker ni er känna igen bilden så beror det på att det är samma bild som vi även fick som poster. Fantasifullt värre!

Slutet av boken är om möjligt ännu mer fantasilös. Det näst sista uppslaget består av samma blodstänkta design + lite text om personerna som ansvarat för projektet. Det sista uppslaget är likadant, fast nu helt utan text. Det är totalt tre uppslag, sex sidor - tio procent av boken! - med samma blodstänkta design utan någon egentlig funktion.

Definiera "ironi":

När man klagar över fantasilösa bilder som tar upp plats i boken,
samtidigt som man låter samma bilder ta upp plats på bloggen...

Det är dock inte det värsta, utan det är att varje skiva presenteras med en bild av framsidan PÅ EN HEL SIDA i boken. Ja men, vi HAR ju redan alla skivomslagen på de medföljande skivorna! Är det verkligen nödvändigt att ta upp ÄNNU MER plats i boken genom att bara återge framsidorna? 

Som om inte detta vore nog så återges även baksidorna av respektive skiva, men då dessa endast upptar 25 % av en sida så kan jag till viss mån köpa det, även om det fortfarande känns riktigt onödigt.

Detta betyder att YTTERLIGARE sex helsidor försvinner ur boken bara på grund av samma framsidor som vi redan har på skivorna + en och en halv sida till om räknar in baksidorna! 
Dessutom slutar texten på flera ställen halvvägs, eller knappt halvvägs, på sidorna, varpå det bara finns en tom yta under. DÄR hade de kunnat lägga in skivomslaget om de nu måste, men allra helst nån opublicerad livebild eller studioplåtning.

I slutet av boken finner vi även ett uppslag med en genomgång av skivorna med information om vilka låtar som finns på varje skiva, vem som producerat, vem som spelar och så vidare. Det vill säga den typ av information som redan finns på skivornas omslag eller innersleeves! Givetvis är framsidorna på skivorna med en gång till. För säkerhets skull. Om vi missat hur de ser ut...

Utöver dessa uppenbara design- och layoutmissar, så återfinns det en del rena faktafel i boken. Som att Blackie skulle ha skrivit "Mississippi queen" eller att textraden i refrängen till "Inside the electric circus" lyder "Welcome, I bid your welcome", när det i själv verket ska vara "Welcome, I bid you welcome".

Småfel, javisst, men ack så irriterande. Det finns flera liknande irritationsmoment, men detta är vad jag kommer på just nu.
Och som sagt, i en officiellt släppt premiumutgåva borde man ha korrekturläsare som upptäckt detta.

En sak som dock är RIKTIGT bra med boken, och det ska skaparna ha beröm för, är att den är tryckt på ett material som verkar omöjligt att få fingeravtryck på! Annars är det ju vanligt att hur försiktigt man än bläddrar så blir det avtryck från ens rena-men-ändå-tillräckligt-flottiga-för-att-lämna-fula-avtryck-fingrar. Här syns ingenting, vare sig på omslaget eller inne i boken. Och när jag upptäckte det så försökte jag verkligen att trycka dit mina fingrar, men det syntes inget. 
En klen tröst, men ändock en tröst.

Så boken drar tyvärr ner helhetsintrycket av boxen som helhet något, men slutbetyget hamnar trots det på en stabil 8/10.

Nu hoppas jag på en box med plattorna som kom efter "The crimson idol". Eller ännu hellre, två boxar. Flera av dessa skivor har aldrig getts ut officiellt på vinyl så det vore en kulturgärning av rang om så skedde.
Nu tror jag inte att det är möjligt på grund av rättighetsstrul, men hoppas kan man ju alltid.