Igår var en bra dag. Efter att ha lovat mig själv sortera, kasta och städa ute i förrådet så släpade jag igår ner två tunga lådor därifrån och in i lägenheten. Jag har hela tiden utgått ifrån att de lådor som jag har i förrådet mestadels innehåller serietidningar och jag har dragit mig för att börja på projektet att släpa ner allihop, gå igenom dem, fotografera och sätta ut på Tradera. Det har känts som ett hopplöst åtagande utan slut!
Men igår tog jag alltså mig själv uti den symboliska kragen och bar - under stort besvär samt mycket pustande och flåsande - ner tvenne lådor med märkbar vikt. När jag öppnade den första lådan blev jag riktigt glad! Där låg alla mina gamla Kerrang!-tidningar som jag slaviskt köpte varje vecka från runt 1982/83 nånting till 1986 ungefär. Alla prydligt inslagna i plast och bevarade i riktigt bra skick. Inte en komplett uppsättning, men kanske till 80 % komplett!
I början av 00-talet fanns det en svensk auktionssida som hette iBazar. Är det någon som minns den? Ja, det är egentligen helt oviktigt om ni minns den eller ej, utan faktum är att den fanns och där köpte jag en stor samling Kerrang! med nummer från åren som jag själv inte längre köpte tidningen, alltså från 1986/87 ungefär och fram till början av 90-talet. Vad jag hittade igår var alltså över 200 Kerrang!-tidningar, de flesta i riktigt bra skick.
Att de jag köpte via iBazar för ca 15 år sen skulle finnas någonstans visste jag, men att jag även skulle hitta "mina egna" tidningar i samma låda kom som en total överraskning. En rolig sådan!
Den observante läsaren minns kanske att jag några stycken upp här i texten nämnde att jag slutade köpa Kerrang! runt 1986. De av er som, likt katten, är nyfikna av er kanske undrar varför jag slutade köpa tidningen vid just den tidpunkten och det ska så gärna berätta. Det var helt enkelt så att den tyska tidningen Metal Hammer, som kommit ut med sitt första nummer i Tyskland redan 1984, nu även hade börjat ges ut på engelska och så sakteliga började få distribution även på våra breddgrader i Norden.
Jag tyckte att Metal Hammer på alla sätt var överlägsen Kerrang! och började helt enkelt att köpa den istället. Tyvärr fanns den ännu inte att tillgå i staden där jag bodde och trots tjat och gnat hos den lokala Pressbyrån, där jag köpt Kerrang! under så många år, så fick jag vackert sätta mig på tåget varannan vecka för att åka till Pressbyrån i grannstaden där Metal Hammer salufördes. De extra utgifterna i form av tågresor gjorde att jag fick lägga ner mina inköp av Kerrang vilket alltså skedde i samma veva som Metal Hammer introducerades här - i mitten av 1986.
De tidningar du ser på bilden ovan köptes även de i samma veva och av samma säljare som Kerrang!, alltså på iBazar i början av 00-talet. 2001 tror jag, men är inte helt säker. Jag hade själv en komplett samling av Metal Hammer från nr. 1-1986 (på tyska) fram till början av 1992. Från mitten av 1986 kom alltså tidningen ut på engelska vilket gjorde att jag kunde förstå vad jag läste, förutom att kolla på alla coola bilder och få tips om nya grupper!
Under alla dessa år satte jag mig alltså troget på tåget varannan vecka bara för att köpa senaste numret av Metal Hammer. Det är egentligen sjukt när jag tänker tillbaka, men på något sätt önskar jag att jag hade kvar samma passion. Det har jag väl kanske på sätt och vis fortfarande, men det är inte samma sak att prenumerera på tidningar som vuxen, som det var att som tonåring spara och göra uppoffringar och trotsa väder och vind. "Idag är det torsdag och då har nya numret av Metal Hammer kommit. Skit i att det ösregnar, cykla till stationen, åk till Lund och köp den! Skydda den mot regnet när du cyklar hem!". Ungefär så kunde resonemanget gå i min hjärna. Som sagt, samma passion idag kanske, men inte riktigt samma offervilja.
Tyvärr så dog intresset för att köpa Metal Hammer och andra musiktidningar ungefär samtidigt som grungen slog igenom och "det svarta årtiondet" började. Alla mina gamla tidningar, utom Kerrang! av någon anledning, klipptes sönder och kastades. ALLA! Förstå vilken saknad jag har efter dem idag! Det enda jag sparade var alla artiklar, annonser och posters med Kiss, Metallica och Guns´ Roses. Det ledde förvisso till en riktigt mastig samling urklipp med dessa grupper, framförallt med Kiss, men saknaden av alla tidningarna är stor. Än idag.
På resorna till Lund och ibland till Malmö så hände det förstås att tidningsaffärerna hade en hel del nya tidningar att erbjuda. Hurricane var en av dessa. Jag föll direkt för tidningen som med sina snygga bilder och relativt kortfattade texter egentligen inte var mycket att hänga i granen med dagens mått mätt, men som jag där och då tyckte var en av de bästa tidningarna jag sett!
Även en flock andra tidningar införskaffades på mer eller mindre regelbunden basis i slutet av 80-talet då min ekonomi blivit bättre i och med att jag fick ett arbete. Exempel på tidningar som jag brukade köpa är Rip, Hit Parader, Metal Muscle, Circus, Metal Madness, Hot Metal, Faces Rocks och en hel del andra som jag tyvärr inte kommer ihåg namnen på. Även dessa föll offer för saxen och kasserades när jag gjorde rent hus på 90-talet.
Från 1985 och framåt så hade jag blivit en alltmer inbiten skivköpare, men framförallt skivsamlare. Mycket av detta intresset hängde förstås ihop med den då nyss upptäckta skivaffären "Record Heaven" i Malmö, om vilken det säkert kommer ett inlägg på den här sidan så småningom!
Jag tyckte att den engelska tidningen "Record Collector" var för dyr och dessutom skrevs där väldigt sällan något om hårdrock, men när den svenska tidningen Vax dök upp 1989 så kunde jag inte låta bli att köpa den. Inget direkt revolutionerande på tidningshimlen, men bara det att det fanns en tidning om skivor, för skivsamlare i Sverige, på svenska, är ju ett faktum som i alla fall tål att nämnas i sammanhanget.
I augusti 1990 dök det upp en ny svensk tidning med det ganska usla namnet "Heavy Mental". Att den var svensk och skrev om en musik som man annars bara fann i utländska tidningar, gjorde att den var värd ett köp. Kom ihåg att hårdrock vid den här tidpunkten var paria hos kvällstidningarna och det närmaste man kom hårdrock var när någon seriös musik-förståsigpåare i antingen kvällstidningarna (Hej, Olle Berggren på Kvällsposten, Måns Ivarsson och Mats Olsson på Expressen) eller Slitz (som då var en musiktidning) gjorde sig lustiga över den. Vi får heller inte glömma musiktidningen "Schlager" i sammanhanget...
Så när första numret av av den nya tidningen Heavy Mental kom ut så köpte man den, även om den hade Rolling Stones på omslaget, och de har aldrig varit några favoriter hos undertecknad. Tidningen var mer eller mindre en renodlad hårdrockstidning, eller åtminstone utvecklades den till det ganska omgående. Det var en ganska tunn tidning, men innehållet var bra och välskrivet och tidningen har sin plats i den svenska hårdrockshistorien som den första brett distribuerade och regelbundet utkommande hårdrockstidningen i landet. Backstage får ursäkta. All heder åt tidningen för det!
23 nummer hann Heavy Mental komma ut med innan den gick i graven 1993, men saknaden mildrades av det faktum att tidningen Metal Zone kom ut med sitt första nummer i december samma år. Ännu en svensk hårdrockstidning och den här gången var det en riktig storsatsning! 84 sidor i färg + posters och tidningen innehöll intervjuer och artiklar med de riktigt stora kanonerna på den tiden. Tyvärr låg satsningen på en hårdrockstidning helt fel i tiden då det under det dryga år den utkom (december 1993 - januari 1995) var helt ute med den typen av musik som var tidningens huvudinriktning.
Det var synd, för tidningen var riktigt bra och håller än idag för en jämförelse.
I ungefär samma veva som Metal Zone kom ut, alltså runt 1994-95, så utkom det även två nya, men sorgligt kortlivade, svenska filmtidningar. Nämligen "Shock" och "Magasin Defekt". Båda hade en likartad inriktning på skräck och action och båda var riktigt bra, även om jag nog måste säga att "Magasin Defekt" var min favorit med sina mer djuplodande artiklar och reportage.
Dessutom medföljde ett litet samlarkort med vare exemplar av tidningen. Coolt!
När jag tänker efter så var de nog inte så lika trots allt. "Shock" var mer inriktad på skräck och "Magasin Defekt" vurmade som sagt mer för specifika företeelser inom filmen, som blaxploitation, "den svenska synden", japansk film och så vidare. Varje nummer hade ett ganska tydligt tema.
Gemensamt för båda tidningarna var dock att de skrev om filmer och genrer som man inte kunde hitta så mycket information om någon annanstans vid den här tidpunkten.
Tyvärr saknar jag nummer ett av Shock och om någon har den till salu så hör gärna av er!
En "tidning" som ni dock inte hittar någonstans är den legendariska och synnerligen sägenomsusade "The Metal Heroes". Den utkom i fem nummer i mitten av 80-talet och den existerar i endast ett exemplar av vardera nummer. Ja, detta var mitt försök att slå mig in i tidningsbranschen som fjorton- eller femtonåring och jag gjorde det genom att klippa ut bilder från Okej, Rocket, Kerrang, Metal Hammer och andra tidningar och sedan tejpa ihop till en egen.
Hahaha, så fullkomligt bedrövligt det ser ut!
Jag minns att jag till och med försökte sälja tidningarna till släkt och vänner när jag var klar med dem, men märkligt nog köpte ingen. Inte ens av sympati!
Ett trevligt tidsdokument över en svunnen passion är de dock.
Nyss nämnda Rocket ja. Det var en tidning som startades av bl a andra Anders Tengner. Tengner som tidigare skrivit för Okej, och ännu tidigare för Poster, lyckades tillsammans med Henrik Holm och Bengt Grönkvist skapa en tidning som inte bara på allvar utmanade Okej, utan även i mitt tycke med stora mått överträffade den. Tyvärr var Okes dominans för stor och mot vanans makt hos tidningsköpande ungdomar kunde Rocket tyvärr inte hävda sig. Efter 17 tidningar tvingades Rocket kapitulera.
Jag saknar nummer 11 och 12 från 1985 och nummer 1-1986. Hör av er om ni har dem och vill sälja!
Samma gäng som låg bakom Rocket, låg även bakom The Hammer, som kom ut nåt år före Rocket. Ett välgjort fanzine som kom ut med sitt första nummer 1983 och höll på i lite drygt ett år. Välskrivet och initierat, varvat med en bisarr humor, var kännetecknen för The Hammer.
Det utkom även en del andra fanzines på 80-talet, såsom Powerage, Heavy Metal Massacre och Monsters Of Rock, men samtliga dessa var av betydligt sämre kvalitet, även om passionen för det de gjorde och kärleken till musiken kraftigt bidrog till att göra även dessa alster läsvärda.
"Charmiga", är ett bra ord!
Ett fanzine från början av 00-talet värt att nämna är Hallowed. Fem nummer hann det bli, alla inom loppet av ett år, innan orken och tiden tröt. Läsvärd!
I avdelningen fanzines får vi heller inte glömma bort "Bright Eyes", tidningen som hann utkomma med 12 nummer innan folket bakom Sweden Rock Festival hörde av sig om ett samarbete. De ville ha en produkt som gjorde deras varumärke synligt och aktuellt även under de månader av året som festivalen låg i träda. Lösningen blev att lägga ner "Bright Eyes" och i stället starta "Sweden Rock Magazine" och hur det gick vet vi ju alla...
Nu i efterhand inser jag att det här inlägget, som från början skulle bli ett kort inlägg om min glädje över mitt eget förrådsfynd, växt sig betydligt längre än så. Nåja, det får väl vara så då. En sista liten överraskning dök dock upp i en av lådorna som jag bar ner; ett nummer av "Metalized" - på svenska!
Danmarks stolthet och storhet inom hårdrockspress, utgiven sedan 1987, försökte sig 1999, eller möjligen 2000 (det står inget årtal någonstans) på att slå sig in på den svenska hårdrocksmarknaden.
Lite märkligt att de inte lyckades, för vid den tiden fanns det bara Close-Up och Bright Eyes för oss som törstade efter hårdrock. Den sistnämnda dessutom fortfarande mer eller mindre på fanzinestadiet.
Nåväl, här är det enda numret, vad jag vet, som kom ut på svenska!
Nu ska jag sortera klart och sen blir det till att bära ner fler lådor! Förhoppningsvis kan även någon av dem innehålla något som får mig att gå loss liknande det här! I så fall kan ni räkna mer fler glädjeinlägg...
