Kiss - nya bootlegs, Japan 1978 & 1988, UK 1984

I somras, och läser du detta någon gånglångt in i framtiden så pratar jag alltså om sommaren 2025, släpptes första delen i en serie av fem. Det förstod jag inte då, utan jag köpte plattan mest för att den så fruktansvärt cool ut, med en argsint, ondsint och "det-har-slagit-slint"-bild av Gene på framsidan. 

Sedan gick det en eller kanske två månader innan det släpptes ytterligare två skivor med liknande omslag, fast med andra medlemmar och då sjönk även informationen om att det rörde sig om fem olika konserter in. Det hade förvisso följt med en flyer i skivan som upplyste om saken, men den hade jag inte läst så noga, utan jag hade utgått ifrån att det var samma konsert som släpptes med fem olika omslag. Som vanligt i Kissbootleg-världen.

Men det rör sig alltså om en hel serie av dubbel-LP, fem stycken, närmare bestämt. Alla fem spelningar i Budokan, Tokyo, från den 28:e, 29:e och 31:e mars, samt den 1:a och 2:a april 1978. Vi blev matade med informationen i OKEJ på 80-talet, eller var det i konkurrenten Rocket, att med dessa fem utsålda spelningar slog Kiss The Beatles tidigare publikrekord. Bara en sån sak!

De utvikta omslagen.
Extra plus för att medlemmarna sitter i samma ordning på alla fem utgåvorna.
Sånt mår jag bra i hjärnan av!

Nåväl, i början av december släpptes så de sista två delarna/konserterna i serien och den är alltså härmed komplett, vilket givetvis är skäl nog att tillfälligt (?) sparka igång bloggen igen! Jag är oerhört svag för den här typen av utgåvor och är säkert inte den ende med detta intresse. 

Skivorna släpptes, logiskt nog, i den ordning som konserterna en gång spelades, och alltså med en medlem per konsert plus en gruppbild för den femte spelningen. Ordningen är följande:

Släpp 1 (sommaren 2025)
1978-03-28: Gene

Släpp 2 (september/oktober 2025)

1978-03-29: Ace

1978-03-31: Paul

Släpp 3 (december 2025)
1978-04-01: Peter
1978-04-02: bandbild

Med varje skiva medföljer en poster på aktuell medlem (bandbild för femte delen), ett häfte på 16 sidor med bilder i färg från Japan 1978. Olika häften och bilder för varje utgåva. En poster med samma bild som respektive häftes framsida, samt en återskapad biljett från den aktuella spelningen. Till de fyra första delarna medföljde även en flyer med information om kommande utgåvor i serien. Troligen följde denna flyer med även i den femte och sista delen, men de förbannade bootlegmakarna har slarvat och missat att lägga med någon i min!

Skivorna kom i röd, blå eller gul "marbled" vinyl och 100 exemplar per färg. Dock måste jag här lägga in en brasklapp och dessutom något som stör mig alldeles oerhört!
Nämligen att jag av någon anledning fått Pauls del i serien på grön vinyl. GRÖN! Den färgen ska ju inte ens vara aktuell! Världens ände! Gudars skymning!

Om någon läser det här och eventuellt vill byta till sig min gröna Paul mot en gul, så hör av er!
epicus70@hotmail.com

I övrigt är omslagen är utvikbara (se bilder på utviken längre upp) och framsidan är försedd med någon slags "extratryck" som gör att vissa detaljer på omslaget blir glansigare. En cool effekt.

Den coola effkten på Genes omslag, där blodet blänker lite extra!

Ljudet på samtliga fem konserter är likvärdigt, vilket får mig att tro att det är samma person som spelat in alla. Det finns en legendarisk japan som spelade in massor av band i bra kvalitet, men jag kommer inte på hans namn just nu. Kanske är det hans inspelningar?

Samma coola effekt på Aces omslag. Inte lika coolt.
Kanske om de haft en bild med hans rykande gitarr och rökan hade varit glansig?
Det hade nog sett coolare ut.

Jag trodde först att det rörde sig om soundboardinspelningar, men det står inget om detta på de medföljande flyersarna, och det hade bootlegmakarna säkert varit snabba att påpeka om så varit fallet. Dessutom är publikljudet alldeles för påtagligt för att vara soundboards. Men riktigt bra publikinspelningar är det i alla fall. "Riktigt bra" med booktlegmått mätt alltså. 

På det hela taget en mycket välgjord serie släpp och konserter, bra kvalitet på både ljud och design. Lagom med extragrejer så att inte priset rakar i höjden.

Det har även kommit ut två åttiotalare på marknaden de senaste månaderna. Den första heter "Animal instinct" och är, som titeln kanske antyder, inspelad under "Animalize"-turnén 1984- Stafford i England är skådeplatsen och datumet är den tolfte oktober.  Tolv dagar innan jag själv såg bandet för första gången på Olympen i Lund. 

"Animal instinct", snyggt omslag och stor poster!

Möjligen är det av den anledningen som jag alltid varit lika extra förtjust i "Animalize"-turnén. Det är nostalgi för mig och jag köpte plattan nästan lika mycket för det tidstypiska omslaget som för musiken! Här har bootlegmakarna lyckats! En snygg bild av Paul på framsidan, en cool översiktsbild av scenen på baksidan samt fyra individuella bilder på medlemmarna från samma fotosession längst ner. Vackert!
Dessutom medföljer ett stort återtryck av den aktuella konsertaffischen. Ännu ett plus!

Även baksidan är estetiskt tilltalande för en 80-talsnostalgiker som undertecknad.

Vi får hela konserten på en 2-LP, och man kan välja mellan svart, gul, röd eller grön vinyl.
Tyvärr är väl ljudet bara sådär. Klart lyssningsvärt, men det märks att det är en publikinspelning från 80-talet, om jag säger så. Lite coolt att få "I've had enough (into the fire)" dock Kanske inte jätteovanlig för just denna turnén, men sett till bandets hela karriär är den en liten pärla och alltid kul att få höra live!

Till sist har vi en utgåva som jag egentligen inte tänkt köpa, men jag fick den för ett bra pris och då kunde jag inte låta bli.
Yoyogi Olympic Pool i Tokyo, den 24 april 1988 rör det sig om och den är ju intressant tack vare att de här började slänga in ett flertal gamla klassiker i setet igen, men överlag är detta den era i bandets historia som är minst intressant för mig.
Denna och i stort sett allt efter 1998...

En komplett konsert på 2-LP i antingen svart, röd, vit eller grå vinyl.

Ljudet är bra, men det hörs att det är en publikinspelning och inte en soundboard. Det medföljer även  folder på fyra sidor i LP-storlek. Återigen ett snyggt, om än lite fantasilöst, tidstypiskt omslag. Baksidan ser ut som den tidens taffliga bootlegomslag ofta gjorde, med småbilder mot vit bakgrund.

Det var allt för den här gången. Det kom även en stor deluxe-box i samma sändning, "Can-Am tour 1977, 2", men den har jag inte lyssnat på än. Här kommer dock en liten smygtitt så hörs vi igen när ni - och jag - minst anar det...

Kiss - Happy new year - ny, fet bootleg-box

"Happy new year". Vilken tråkig titel på en på många sätt väldigt intressant box. Nog för att de två konserterna i Sioux City och Rockford utspelades - och inspelades - runt nyår, den 30:e och 31:e december respektive, men jag tycker fortfarande att det är en tråkig titel. Varför inte döpa den till "Night of the creatures" eller något annat fantasifullt? Nej, det är nog lika tråkigt det förresten. Happy new year? Tja, varför inte?

Vad vi får är två kompletta soundboardinspelningar från den mytomspunna "10:th anniversary tour" eller helt enkelt "Creatures of the night tour". Turnén som skulle bli bandets återkomst till den högsta ligan med spelningar i hundra städer, men som aldrig riktigt ville lyfta och där det efter en tid stod klart för bandet att publiken faktiskt hade övergett dem. Att de var gårdagens nyheter! Detta trots att de hade sitt kanske starkaste album i ryggen. Eller åtminstone ett av de starkaste, och ett som låg helt rätt i tiden. Ändå svek publiken och turnén blev snarare en viskning än ett rop.

Men om detta visste vi inget när spelningarna i denna box genomfördes, ty då var bandet fortfarande hungriga och fulla av tilltro. Och förbannade! Nu skulle de visa alla tvivlare att de var ett hårt rockband igen. Ett hårdrocksband. Ja, ett metalband rent av! Ingen pop. Slut med disco och skum symfonirock. Vad vi får är den andra och tredje spelningen på turnén och dessa båda soundboardinspelningar läckte ut i samband den stora läckan sommaren 2022.

För att vara bootleg är ljudet bra, men för att vara soundboard är det bara ok, om ni förstår vad jag menar. Rockford är möjligen något bättre ljudmässigt, men givetvis är båda två bra nog för att riktigt njutbara. Rockford var förresten sista gången de spelade "Rock and roll hell" live på turnén. Bara en sådan sak.

De båda konserterna kommer över fyra LP och finns tillgänglig i antingen svart, lila eller blå vinyl. Alla färgerna är passande för tiden och designen och jag valde svart vinyl på min utgåva. I vanlig ordning får varje medlem vara omslagsgosse på var sin skiva där Pauls och Genes omslag går i lila respektive rött och där "de nya" medlemmarna, Eric och Vinnie, också får sina egna färger - orange och gult. Så som det sedan länge slagits fast i Kisskretsar att det ska vara.

Lite färre och tråkigare extragrejer än vad vi vant oss vid, tyvärr. Jag antar att det hårda ekonomiska klimatet slår hårt även mot tillverkare av icke-sanktionerade musikprodukter. Trist, men sant.
Vad vi får är en poster på en ilsken och blodspottande Gene. 

Vi får en knapp (badge) med "Creatures.."-motiv och ett anteckningsblock. Det sistnämnda är kanske inte direkt roligt, men ändå en lite udda grej som uppskattas. En liten vink åt pappersblocken som gavs ut som promo när det begav sig kanske?

Utöver detta har vi bara sex foton i hårdpapp. Märkligt nog är dessa med Ace och inte Vinnie. Eller ja, det kanske inte är så märkligt ändså, för vid den aktuella tiden så visste ju ingen, inte ens bandmedlemmarna själva, vem som faktiskt skulle spela på turnén. Så att återtrycka gamla bilder på Ace är ju logiskt och troget tiden som boxen vill återspegla, men jag kan ändå tycka att tillverkarna av den här boxen kunde valt promobilder med Vinnie.
Men det är jag, det.

Nåväl, givetvis har vi en sak kvar och det är boken! 76 sidor magi, precis som det ska vara. Massor av livebilder, bilder av konsertaffischer, outtakes, recensioner och en massa annat som får munnen att dregla och hjärtat att slå!

Återigen kan jag tycka att priset är i mastigaste laget, runt 2200 kr, men som min mormor alltid sa: "det är så dags att pissa till kvälls när halva natten har gått".
Öhh, det där citatet passade inte. Glöm det. Vad jag menade var: "Smakar det så kostar det".

KISS och tidningen Poster, del 7

I november dök det upp ett nytt set med Super Poster-tidningar. Eller ja, tidningar som kallar sig för Super Poster, men som givetvis är helt nytillverkade "hyllningar". De utger sig för att vara nummer 6, 1979, men det är mest för sakens skull.

Som vanligt får varje medlem ett eget omslag samt en tidning med en gruppbild, alltså fem olika tidningar totalt. Fast "olika" är en sanning med modifikation, ty det är endast omslaget som är annorlunda, d v s omslaget och sida två, samt baksidan och näst sist sidan. Allt övrigt innehåll är identiskt i alla tidningarna, till och med mittpostern.

Fantasilöst och tråkigt. Temat den här gången är "Dynasty", men de har mest lyckats hitta en massa meningslösa och intetsägande bilder, vilket i sig är en bedrift. Peter ser riktigt ointresserad och borta ut på flera av bilderna, bl a omslagsbilden han får.

Den svaga kronan gör att ett komplett set med  fem tidningar går loss på ca 1600 kr, vilket tidningarna, i ärlighetens namn, inte alls är värda.

Kiss, Alive! 1976. Ny, fet box!

Ännu en underbar bootlegbox med Kiss har anlänt. Den här gången är gången är det två spelningar från "Alive"-turnén som vädras och ges ut. Närmare bestämt Miami 21 mars 1976 och Philadelphia tre dagar senare. Ljudmässigt rör det sig om två bra publikinspelningar. Inte det bästa jag hört, men långt ifrån det värsta. Njutbart, helt klart.

Själva boxen har en outtake från den klassiska fotosessionen för "Alive", och den aktuella bilden är väldigt nära den officiella och kan inte ha tagits många sekunder innan eller efter nyss nämnda originalbild.

Lite dumt att baksidan av boxen listar turnéplanen och inte låtarna, eller ens vilka konserter, som ingår. Jag gillar informationen angående turnén, men på baksidan av en skiva eller en box så SKA det framgå vad boxen innehåller rent musikmässigt. Det är min åsikt. Kalla mig traditionalist eller fantasilös, men det står jag för.
Ja, såvida ni inte har något emot det förstås, för då ändrar jag mig givetvis direkt! Egen vilja är överskattat.

Bilden på baksidan är också lite speciell, då även den, precis som bilden på framsidan, är "nästan identisk" med bilden på originalskivan. Jag är lite osäker på om jag sett just denna tidigare, men helt vanlig är bilden inte. Roligt att de grävt fram den!

De två konserterna kommer utspridda över sammanlagt fyra bildskivor, en med varje medlem, som traditionen bjuder. Baksidorna av skivorna ser vid en snabb första anblick likadana ut, men skiljer sig åt såtillvida att det är olika bilder, men i övrigt går allt i samma design vilket ger en fin enhetskänsla. 

Även omslagen till skivorna fokuserar på just den enskilde medlemmen och har liknande baksidor, men här finns en kul liten detalj. Nämligen att första skivan från Miami och första skivan från Philadelphia har liknande design; två vertikala svartvita bildserier till höger och vänster samt en liggande färgbild från den aktuella "Alive"-sessionen, medan de skiva två från respektive spelning har två horisontella svartvita bildserier och en stående bild från samma session. 

Nu när jag ser vad jag skrivit så vet jag faktiskt inte om det verkligen är en så kul detalj. Mer bara en vanlig detalj, ganska långt ifrån att vara kul.

I övrigt innehåller boxen som vanligt lite extra lull-lull. Två reproduktioner av snygga turnéaffischer, samt fyra svartvita glasunderlägg och ett Kiss Army klistermärke.

Vidare har vi ett (tror jag) presskit med beskrivande text om bandet, ett blad i hårdpapp som gratulerar till att "Alive!" har sålt guld, ett promopapper från Casablanca med medlemmarna autografer och till sist en bild av de fyra handskrivna meddelanden från medlemmarna som fanns med i uppviket till originalskivan.

Det är samma lappar och samma meddelanden, men ändå inte en kopia rakt av, utan lapparna på den här bilden är tagna från auktionen där de fyra originallapparna auktionerades ut i april 2023 och slutade på $ 66 000. Kompletta med bruna åldersfläckar. Coolt att se!

Sen har vi givetvis den alltid lika hett emotsedda boken! 

Inte heller denna utgåva gör en besviken, även om det inte infinner sig någon riktig wow-känsla. Möjligen har man blivit bortskämd genom åren, för boken är ju definitivt inte dålig. Den är genomarbetad, har snygga bilder och texten är återgivningar recensioner från tiden. Mycket intressant egentligen, men som sagt så vill den där riktiga "wow"-känslan aldrig riktigt infinna sig.

Priset för en box ligger på runt 2200 kr (+ frakt), vilket till stor del kan skyllas på den svaga kronan vilken, jämfört med för några år sedan, tappat ca 30 % av värdet gentemot euron, och det är kännbart. Det är på gränsen att boxarna är värda sitt pris nu, men än så länge kan jag inte hålla mig ifrån dem!

KISS - Royal highnesses II, bootleg box

 Så var det dags igen. En ny, fet och välgjord box med Kiss har sett dagens ljus. Den här gången är det "Royal highnesses"-boxen, som kom för nåt år sen, som får en uppföljare. Logiskt nog har den döpts till "Royal Highnesses II". Jag struntade i att köpa den förra boxen eftersom jag tyckte att skivorna såg så tråkiga ut, utformade som gamla view master-skivor. Den här gången kunde jag dock inte låta bli.

Vi bjuds på två konserter i tämligen kass kvalitet, men som vanligt är så är det ju inte i första hand ljudet på inspelningarna - märkligt nog eftersom man i grunden gillar just musiken - utan utgåvan som sådan, lyxigheten, som man betalar för. För ordningens skull så kan jag väl berätta att två av skivorna (Ace och Paul) innehåller en publikinspelning från San Antonio Hemisfair Arena, 1979-10-19, medan den andra konserten (Peter och Gene) är från San Diego Sports Arena en dryg månad senare, 1979-11-29. Ljudet på båda är som sagt bedrövligt, men San Antonio är väl möjligen något bättre. Därmed inte sagt att det är bra!

Nåväl, bland innehållet i övrigt hittar vi en stor poster, en slags promo flat med bandets sju senaste skivsläpp (inklusive soloplattorna), en påse med fem vykort (en på varje medlem + en gruppbild) samt ytterligare en liten påse med tre plektrum.

Nästa roliga sak som medföljer är ett kuvert i hårdpapp. Detta innehåller de fyra medlemmarna som pappfigurer, eller "cut out paper dolls" som de kallas för här. Mer roliga är snygga faktiskt.

Till sist har vi så den obligatoriska 76-sidiga boken. Den brukar vanligen vara boxens höjdpunkt, och det är den väl även denna gång egentligen, men jag tycker nog att den känns mindre genomarbetad än vanligt. Kanske brändes allt krut på boken i föregående box? Med det sagt så finns här ju fortfarande en hel del roligt att läsa och se, bilden på Gene i vulkanlandskapet har jag till exempel inte sett innan, men på det hela taget så känns boken mest framstressad som något som "måste vara med" och utan den kärlek och möda som vanligtvis brukar genomsyrar den.

Mitt slutbetyg blir att detta nog är den svagaste boxen hittills. Dåligt ljud på inspelningarna och en halvintressant bok motsvarar inte priset den här gången. Rolig att ha, precis som alla dessa boxar, men absolut inget jag kommer att återvända till de närmaste åren.