Kiss - nya bootlegs, Japan 1978 & 1988, UK 1984

I somras, och läser du detta någon gånglångt in i framtiden så pratar jag alltså om sommaren 2025, släpptes första delen i en serie av fem. Det förstod jag inte då, utan jag köpte plattan mest för att den så fruktansvärt cool ut, med en argsint, ondsint och "det-har-slagit-slint"-bild av Gene på framsidan. 

Sedan gick det en eller kanske två månader innan det släpptes ytterligare två skivor med liknande omslag, fast med andra medlemmar och då sjönk även informationen om att det rörde sig om fem olika konserter in. Det hade förvisso följt med en flyer i skivan som upplyste om saken, men den hade jag inte läst så noga, utan jag hade utgått ifrån att det var samma konsert som släpptes med fem olika omslag. Som vanligt i Kissbootleg-världen.

Men det rör sig alltså om en hel serie av dubbel-LP, fem stycken, närmare bestämt. Alla fem spelningar i Budokan, Tokyo, från den 28:e, 29:e och 31:e mars, samt den 1:a och 2:a april 1978. Vi blev matade med informationen i OKEJ på 80-talet, eller var det i konkurrenten Rocket, att med dessa fem utsålda spelningar slog Kiss The Beatles tidigare publikrekord. Bara en sån sak!

De utvikta omslagen.
Extra plus för att medlemmarna sitter i samma ordning på alla fem utgåvorna.
Sånt mår jag bra i hjärnan av!

Nåväl, i början av december släpptes så de sista två delarna/konserterna i serien och den är alltså härmed komplett, vilket givetvis är skäl nog att tillfälligt (?) sparka igång bloggen igen! Jag är oerhört svag för den här typen av utgåvor och är säkert inte den ende med detta intresse. 

Skivorna släpptes, logiskt nog, i den ordning som konserterna en gång spelades, och alltså med en medlem per konsert plus en gruppbild för den femte spelningen. Ordningen är följande:

Släpp 1 (sommaren 2025)
1978-03-28: Gene

Släpp 2 (september/oktober 2025)

1978-03-29: Ace

1978-03-31: Paul

Släpp 3 (december 2025)
1978-04-01: Peter
1978-04-02: bandbild

Med varje skiva medföljer en poster på aktuell medlem (bandbild för femte delen), ett häfte på 16 sidor med bilder i färg från Japan 1978. Olika häften och bilder för varje utgåva. En poster med samma bild som respektive häftes framsida, samt en återskapad biljett från den aktuella spelningen. Till de fyra första delarna medföljde även en flyer med information om kommande utgåvor i serien. Troligen följde denna flyer med även i den femte och sista delen, men de förbannade bootlegmakarna har slarvat och missat att lägga med någon i min!

Skivorna kom i röd, blå eller gul "marbled" vinyl och 100 exemplar per färg. Dock måste jag här lägga in en brasklapp och dessutom något som stör mig alldeles oerhört!
Nämligen att jag av någon anledning fått Pauls del i serien på grön vinyl. GRÖN! Den färgen ska ju inte ens vara aktuell! Världens ände! Gudars skymning!

Om någon läser det här och eventuellt vill byta till sig min gröna Paul mot en gul, så hör av er!
epicus70@hotmail.com

I övrigt är omslagen är utvikbara (se bilder på utviken längre upp) och framsidan är försedd med någon slags "extratryck" som gör att vissa detaljer på omslaget blir glansigare. En cool effekt.

Den coola effkten på Genes omslag, där blodet blänker lite extra!

Ljudet på samtliga fem konserter är likvärdigt, vilket får mig att tro att det är samma person som spelat in alla. Det finns en legendarisk japan som spelade in massor av band i bra kvalitet, men jag kommer inte på hans namn just nu. Kanske är det hans inspelningar?

Samma coola effekt på Aces omslag. Inte lika coolt.
Kanske om de haft en bild med hans rykande gitarr och rökan hade varit glansig?
Det hade nog sett coolare ut.

Jag trodde först att det rörde sig om soundboardinspelningar, men det står inget om detta på de medföljande flyersarna, och det hade bootlegmakarna säkert varit snabba att påpeka om så varit fallet. Dessutom är publikljudet alldeles för påtagligt för att vara soundboards. Men riktigt bra publikinspelningar är det i alla fall. "Riktigt bra" med booktlegmått mätt alltså. 

På det hela taget en mycket välgjord serie släpp och konserter, bra kvalitet på både ljud och design. Lagom med extragrejer så att inte priset rakar i höjden.

Det har även kommit ut två åttiotalare på marknaden de senaste månaderna. Den första heter "Animal instinct" och är, som titeln kanske antyder, inspelad under "Animalize"-turnén 1984- Stafford i England är skådeplatsen och datumet är den tolfte oktober.  Tolv dagar innan jag själv såg bandet för första gången på Olympen i Lund. 

"Animal instinct", snyggt omslag och stor poster!

Möjligen är det av den anledningen som jag alltid varit lika extra förtjust i "Animalize"-turnén. Det är nostalgi för mig och jag köpte plattan nästan lika mycket för det tidstypiska omslaget som för musiken! Här har bootlegmakarna lyckats! En snygg bild av Paul på framsidan, en cool översiktsbild av scenen på baksidan samt fyra individuella bilder på medlemmarna från samma fotosession längst ner. Vackert!
Dessutom medföljer ett stort återtryck av den aktuella konsertaffischen. Ännu ett plus!

Även baksidan är estetiskt tilltalande för en 80-talsnostalgiker som undertecknad.

Vi får hela konserten på en 2-LP, och man kan välja mellan svart, gul, röd eller grön vinyl.
Tyvärr är väl ljudet bara sådär. Klart lyssningsvärt, men det märks att det är en publikinspelning från 80-talet, om jag säger så. Lite coolt att få "I've had enough (into the fire)" dock Kanske inte jätteovanlig för just denna turnén, men sett till bandets hela karriär är den en liten pärla och alltid kul att få höra live!

Till sist har vi en utgåva som jag egentligen inte tänkt köpa, men jag fick den för ett bra pris och då kunde jag inte låta bli.
Yoyogi Olympic Pool i Tokyo, den 24 april 1988 rör det sig om och den är ju intressant tack vare att de här började slänga in ett flertal gamla klassiker i setet igen, men överlag är detta den era i bandets historia som är minst intressant för mig.
Denna och i stort sett allt efter 1998...

En komplett konsert på 2-LP i antingen svart, röd, vit eller grå vinyl.

Ljudet är bra, men det hörs att det är en publikinspelning och inte en soundboard. Det medföljer även  folder på fyra sidor i LP-storlek. Återigen ett snyggt, om än lite fantasilöst, tidstypiskt omslag. Baksidan ser ut som den tidens taffliga bootlegomslag ofta gjorde, med småbilder mot vit bakgrund.

Det var allt för den här gången. Det kom även en stor deluxe-box i samma sändning, "Can-Am tour 1977, 2", men den har jag inte lyssnat på än. Här kommer dock en liten smygtitt så hörs vi igen när ni - och jag - minst anar det...

Kiss - Happy new year - ny, fet bootleg-box

"Happy new year". Vilken tråkig titel på en på många sätt väldigt intressant box. Nog för att de två konserterna i Sioux City och Rockford utspelades - och inspelades - runt nyår, den 30:e och 31:e december respektive, men jag tycker fortfarande att det är en tråkig titel. Varför inte döpa den till "Night of the creatures" eller något annat fantasifullt? Nej, det är nog lika tråkigt det förresten. Happy new year? Tja, varför inte?

Vad vi får är två kompletta soundboardinspelningar från den mytomspunna "10:th anniversary tour" eller helt enkelt "Creatures of the night tour". Turnén som skulle bli bandets återkomst till den högsta ligan med spelningar i hundra städer, men som aldrig riktigt ville lyfta och där det efter en tid stod klart för bandet att publiken faktiskt hade övergett dem. Att de var gårdagens nyheter! Detta trots att de hade sitt kanske starkaste album i ryggen. Eller åtminstone ett av de starkaste, och ett som låg helt rätt i tiden. Ändå svek publiken och turnén blev snarare en viskning än ett rop.

Men om detta visste vi inget när spelningarna i denna box genomfördes, ty då var bandet fortfarande hungriga och fulla av tilltro. Och förbannade! Nu skulle de visa alla tvivlare att de var ett hårt rockband igen. Ett hårdrocksband. Ja, ett metalband rent av! Ingen pop. Slut med disco och skum symfonirock. Vad vi får är den andra och tredje spelningen på turnén och dessa båda soundboardinspelningar läckte ut i samband den stora läckan sommaren 2022.

För att vara bootleg är ljudet bra, men för att vara soundboard är det bara ok, om ni förstår vad jag menar. Rockford är möjligen något bättre ljudmässigt, men givetvis är båda två bra nog för att riktigt njutbara. Rockford var förresten sista gången de spelade "Rock and roll hell" live på turnén. Bara en sådan sak.

De båda konserterna kommer över fyra LP och finns tillgänglig i antingen svart, lila eller blå vinyl. Alla färgerna är passande för tiden och designen och jag valde svart vinyl på min utgåva. I vanlig ordning får varje medlem vara omslagsgosse på var sin skiva där Pauls och Genes omslag går i lila respektive rött och där "de nya" medlemmarna, Eric och Vinnie, också får sina egna färger - orange och gult. Så som det sedan länge slagits fast i Kisskretsar att det ska vara.

Lite färre och tråkigare extragrejer än vad vi vant oss vid, tyvärr. Jag antar att det hårda ekonomiska klimatet slår hårt även mot tillverkare av icke-sanktionerade musikprodukter. Trist, men sant.
Vad vi får är en poster på en ilsken och blodspottande Gene. 

Vi får en knapp (badge) med "Creatures.."-motiv och ett anteckningsblock. Det sistnämnda är kanske inte direkt roligt, men ändå en lite udda grej som uppskattas. En liten vink åt pappersblocken som gavs ut som promo när det begav sig kanske?

Utöver detta har vi bara sex foton i hårdpapp. Märkligt nog är dessa med Ace och inte Vinnie. Eller ja, det kanske inte är så märkligt ändså, för vid den aktuella tiden så visste ju ingen, inte ens bandmedlemmarna själva, vem som faktiskt skulle spela på turnén. Så att återtrycka gamla bilder på Ace är ju logiskt och troget tiden som boxen vill återspegla, men jag kan ändå tycka att tillverkarna av den här boxen kunde valt promobilder med Vinnie.
Men det är jag, det.

Nåväl, givetvis har vi en sak kvar och det är boken! 76 sidor magi, precis som det ska vara. Massor av livebilder, bilder av konsertaffischer, outtakes, recensioner och en massa annat som får munnen att dregla och hjärtat att slå!

Återigen kan jag tycka att priset är i mastigaste laget, runt 2200 kr, men som min mormor alltid sa: "det är så dags att pissa till kvälls när halva natten har gått".
Öhh, det där citatet passade inte. Glöm det. Vad jag menade var: "Smakar det så kostar det".

Kiss, Alive! 1976. Ny, fet box!

Ännu en underbar bootlegbox med Kiss har anlänt. Den här gången är gången är det två spelningar från "Alive"-turnén som vädras och ges ut. Närmare bestämt Miami 21 mars 1976 och Philadelphia tre dagar senare. Ljudmässigt rör det sig om två bra publikinspelningar. Inte det bästa jag hört, men långt ifrån det värsta. Njutbart, helt klart.

Själva boxen har en outtake från den klassiska fotosessionen för "Alive", och den aktuella bilden är väldigt nära den officiella och kan inte ha tagits många sekunder innan eller efter nyss nämnda originalbild.

Lite dumt att baksidan av boxen listar turnéplanen och inte låtarna, eller ens vilka konserter, som ingår. Jag gillar informationen angående turnén, men på baksidan av en skiva eller en box så SKA det framgå vad boxen innehåller rent musikmässigt. Det är min åsikt. Kalla mig traditionalist eller fantasilös, men det står jag för.
Ja, såvida ni inte har något emot det förstås, för då ändrar jag mig givetvis direkt! Egen vilja är överskattat.

Bilden på baksidan är också lite speciell, då även den, precis som bilden på framsidan, är "nästan identisk" med bilden på originalskivan. Jag är lite osäker på om jag sett just denna tidigare, men helt vanlig är bilden inte. Roligt att de grävt fram den!

De två konserterna kommer utspridda över sammanlagt fyra bildskivor, en med varje medlem, som traditionen bjuder. Baksidorna av skivorna ser vid en snabb första anblick likadana ut, men skiljer sig åt såtillvida att det är olika bilder, men i övrigt går allt i samma design vilket ger en fin enhetskänsla. 

Även omslagen till skivorna fokuserar på just den enskilde medlemmen och har liknande baksidor, men här finns en kul liten detalj. Nämligen att första skivan från Miami och första skivan från Philadelphia har liknande design; två vertikala svartvita bildserier till höger och vänster samt en liggande färgbild från den aktuella "Alive"-sessionen, medan de skiva två från respektive spelning har två horisontella svartvita bildserier och en stående bild från samma session. 

Nu när jag ser vad jag skrivit så vet jag faktiskt inte om det verkligen är en så kul detalj. Mer bara en vanlig detalj, ganska långt ifrån att vara kul.

I övrigt innehåller boxen som vanligt lite extra lull-lull. Två reproduktioner av snygga turnéaffischer, samt fyra svartvita glasunderlägg och ett Kiss Army klistermärke.

Vidare har vi ett (tror jag) presskit med beskrivande text om bandet, ett blad i hårdpapp som gratulerar till att "Alive!" har sålt guld, ett promopapper från Casablanca med medlemmarna autografer och till sist en bild av de fyra handskrivna meddelanden från medlemmarna som fanns med i uppviket till originalskivan.

Det är samma lappar och samma meddelanden, men ändå inte en kopia rakt av, utan lapparna på den här bilden är tagna från auktionen där de fyra originallapparna auktionerades ut i april 2023 och slutade på $ 66 000. Kompletta med bruna åldersfläckar. Coolt att se!

Sen har vi givetvis den alltid lika hett emotsedda boken! 

Inte heller denna utgåva gör en besviken, även om det inte infinner sig någon riktig wow-känsla. Möjligen har man blivit bortskämd genom åren, för boken är ju definitivt inte dålig. Den är genomarbetad, har snygga bilder och texten är återgivningar recensioner från tiden. Mycket intressant egentligen, men som sagt så vill den där riktiga "wow"-känslan aldrig riktigt infinna sig.

Priset för en box ligger på runt 2200 kr (+ frakt), vilket till stor del kan skyllas på den svaga kronan vilken, jämfört med för några år sedan, tappat ca 30 % av värdet gentemot euron, och det är kännbart. Det är på gränsen att boxarna är värda sitt pris nu, men än så länge kan jag inte hålla mig ifrån dem!

KISS - Melting snow at Richfield. Ny bootleg.

I dagarna har det släppts en ny bootleg med Kiss och som vanligt är det en ganska påkostad historia. Den här gången är det spelningen i Richfield Coliseum, Cleveland, Ohio från den åttonde januari 1978 som får äran att bli sparad till eftervärlden på det här sättet. 

Omslaget är en lite annorlunda variant än vad vi är vana vid. Det är ett utvikbart omslag, men inte gatefold. Omslaget öppnas på mitten, som två dörrar ungefär, och fullt uppvikt bjuds vi på det ikoniska "Alive II"-uppviket. Den bilden tröttnar man ju aldrig på, men jag kan nog tycka att man kunde valt en annan bild ändå. Det finns ju inget Kiss-fan i hela världen som inte redan sett den bilden.
Men visst tål den att ses igen...

Skivorna ligger "i mitten" av omslaget, vilket är öppet åt båda hållen, och finns i fyra olika färger: gul, svart, orange och röd. Dessa finns i 75 exemplar vardera och är individuellt numrerade.

Totalt finns det alltså 300 exemplar av den här skivan (75 set per färg) och den röda sticker ut såtillvida att skivorna ligger i röda innerpåsar (övriga färger kommer i svarta) och dessutom ser etiketten, som upplyser om vilken färg det är på skivorna, annorlunda ut. Det står inte att vinylen är röd, utan det står "Alive II". Helt ologiskt! Numreringen stämmer dock och jag hade turen att få samma nummer av varje färg.

Det medföljer även en poster, som är likadan i alla utgåvorna, samt ett klistermärke på ca 20 x 20 cm med texten "KISS ALIVE II" (varför envisas de med att skriva det?) där färgen skiljer sig åt beroende från vilken utgåva det är hämtat. 

Omslaget är även belagt med en plastlikande beläggning vilket gör att det känns tjockt, tåligt och lite extra lyxigt.

Ljudet är dock allt annat än lyxigt. En ganska alldaglig, på gränsen till dålig, publikupptagning och är inte vad som i första hand lockar till köp. Nej, det är själva utgåvan som sådan som är riktigt snygg och som kicka igång "måste-ha"-begäret. Nypriset låg på ca 600 kr/st och de lär inte bli billigare med tiden. 

Kiss - The Originals bootleg box.

Kärlek vid första ögonkastet har jag alltid avfärdat som rent humbug. Något som sluga filmmakare har uppfunnit på för att sälja in filmer till lättlurade tonårstjejer eller nyskilda småbarnsmammor på uppstuds. Budskapet är tydligt: "Ge inte upp, rätt vad det är så dyker den där specielle upp och då vet du direkt att det är en keeper".

Den här gången måste jag dock medge att så fort jag såg den nya bootlegboxen "The Originals" med Kiss, så visste jag att den där speciella utgåvan hade dykt upp och att jag aldrig kommer att skiljas från den. Den är smått magisk!

Boxen med allt sitt gudomliga innehåll.

Bara en sån sak som att den heter "The Originals" får det ju att vattnas i munnen på en Kiss-samlare.

Vad vi har att göra med här är dock ingen fulkopia eller återutgåva av den ursprungliga trippel-LP:n. Inte alls. Boxen rör sig dock hela tiden i utkanten av originalutgåvan. 

Ett exempel på detta är underrubriken. Då originalutgåvan innehöll bandets tre första plattor så var underrubriken "The albums that touched off a rock & roll explosion". Här är den ändrad till "The tours that touched of a rock and roll explosion". 

Ja, "of" har skaparna här felaktigt skrivit med bara ett "f" och de har skrivit "and" istället för att använda &-tecknet, men nu ska vi inte haka upp oss på sådana detaljer.
Även om jag måste erkänna att det stör lite...

Vad vi får är en alldeles underbar box. 

Tre bildskivor som är inspelade under turnéerna för respektive skiva som fanns med i originalutgåvan. Eller kanske inte riktigt. Den första skivan i den här boxen är inspelad på klubben Coventry 1973, alltså innan första skivan släpptes. Men låtarna var ju med på första skivan allihop, så vi låter det passera, tycker jag. 

Vi får en folder med tre posters i olika storlekar, vilka samtliga är reproduktioner från posters och flyers från de aktuella spelningarna. Underbart!

Reproduktioner, möjligen i naturlig originalstorlek, av de tre konsertaffischerna/flyers från de konserter som ingår i boxen. 

Ligger i en fin folder av hårdpapp.

Vi får ett kuvert innehållandes sex ark, som i sin tur innehåller sex små bilder på medlemmarna. Även det en blink till originalutgåvan, där vi förvisso bara fick ett ark, men ändå.

Ett Kiss Army-kuvert med sex ark med sex bilder på varje. 

Till sist har vi boken. Eller ska jag skriva BOKEN? En koloss i LP-format på 76 sidor som innehåller massor av sällsynta bilder från den aktuella perioden (1973-75). Jag ska inte säga att alla är opublicerade för det vet jag inte. Jag kan dock säga att jag har följt Kiss sedan 1981 och köpt massvis med böcker och sett bilder på nätet, men de flesta av bilderna i den här boken har jag inte sett tidigare. Ett monster!

BOKEN!

Och alltihop ligger alltså paketerat i en kraftig box i två delar. 

Den håller sig som sagt i utkanten av ursprungsutgåvan, vilket blir som tydligast när det gäller bilderna som används. 

Själva omslagsbilden är förmodligen tagen bara någon sekund före eller efter bilden som sedermera användes.

Detsamma gäller bilderna på skivorna, där den första (Coventry, Queens, New York, 1973-12-22) är ytterligare en outtake från fotosessionen till första skivan. Den andra (Winterland Ballrom, San Francisco, 1975-01-31) är en outtake från fotosessionen till "Hotter than hell". Kan ni gissa vad den tredje skivan (Civic Center, Providence, 1975-08-03) har för bild? Just det, en outtake från fotosessionen till "Dressed to kill"!

Framsidorna av de tre bildskivorna. Outtakes från samma fototillfällen som originalbilderna.

Även baksidorna följer samma mönster, alltså att de i stort sett ser ut som originalutgåvorna, fast med andra bilder. Jag gillar att man varit konsekvent och på samma sätt som "Dressed to kill" har negativet till omslagsbilden på baksidan, så har skivan här negativet till den alternativa bilden på framsidan. Fyndigt. Det hade varit lätt att falla för frestelsen att lägga in en annan bild.

Baksidorna.

Bildskivorna ligger i plastfickor och pappomslag med hål utskuret på framsidan så att själva skivan syns. Ett så kallat "die cut cover" för er som är intresserade av skivsamlar-terminologi. Alla tre omslagen är likadana.

Boxens stora behållning för min del, förutom det faktum att den bara är allmänt cool - är boken. Jag kan inte säga tillräckligt med positiva saker om den. Vilka bilder! Vilken papperskvalitet! Vilket uselt typsnitt! Hoppsan, det finns visst något negativt också. Ja, typsnittet är riktigt uselt. Nu är det förvisso knappt någon text, men då de skriver ut var bilden är tagen (vilket är de enda texterna i boken) så vill jag kunna läsa det. Det kan jag inte utan att verkligen sitta och i stort sett bokstavera orden bokstav för bokstav och sen gissa mig till något som låter rätt.

Från boken.

Nu när jag ändå är inne på något som kan uppfattas som en antydan till något negativt, så hade jag gärna sett att boken varit i färg. Precis som i mitt förra inlägg (om boken "Kiss Klassified") så lär det ju vara en kostnadsfråga, men några av det fåtal bilder jag tror mig ha sett tidigare har jag i alla fall för mig att jag tidigare sett i färg. 

Det är egentligen inte något som drar ner intrycket av boken. Nästan tvärtom faktiskt! Glöm att jag överhuvudtaget nämnde detta som något negativt! De svartvita bilderna ger en uppfattning om att det faktiskt var länge sen bilderna togs. En vintagekänsla. 

Ett annat uppslag ur boken och det där j*vla typsnittet stör mig. Det går ju inte att läsa!

Avslutningsvis kan nämnas att boxen endast är släppt i 100 exemplar. Detta står inte angivet någonstans, utan ni får helt enkelt lita på mitt ord.

På tal om 100, så var detta just inlägg nummer 100 på den här oansenliga bloggen. Det har bara tagit lite drygt sex år, vilket ger ett snitt på 16,66 inlägg per år. Ingen raketfart direkt, men mer metal än så kan det inte bli!