Kiss - nya bootlegs, Japan 1978 & 1988, UK 1984

I somras, och läser du detta någon gånglångt in i framtiden så pratar jag alltså om sommaren 2025, släpptes första delen i en serie av fem. Det förstod jag inte då, utan jag köpte plattan mest för att den så fruktansvärt cool ut, med en argsint, ondsint och "det-har-slagit-slint"-bild av Gene på framsidan. 

Sedan gick det en eller kanske två månader innan det släpptes ytterligare två skivor med liknande omslag, fast med andra medlemmar och då sjönk även informationen om att det rörde sig om fem olika konserter in. Det hade förvisso följt med en flyer i skivan som upplyste om saken, men den hade jag inte läst så noga, utan jag hade utgått ifrån att det var samma konsert som släpptes med fem olika omslag. Som vanligt i Kissbootleg-världen.

Men det rör sig alltså om en hel serie av dubbel-LP, fem stycken, närmare bestämt. Alla fem spelningar i Budokan, Tokyo, från den 28:e, 29:e och 31:e mars, samt den 1:a och 2:a april 1978. Vi blev matade med informationen i OKEJ på 80-talet, eller var det i konkurrenten Rocket, att med dessa fem utsålda spelningar slog Kiss The Beatles tidigare publikrekord. Bara en sån sak!

De utvikta omslagen.
Extra plus för att medlemmarna sitter i samma ordning på alla fem utgåvorna.
Sånt mår jag bra i hjärnan av!

Nåväl, i början av december släpptes så de sista två delarna/konserterna i serien och den är alltså härmed komplett, vilket givetvis är skäl nog att tillfälligt (?) sparka igång bloggen igen! Jag är oerhört svag för den här typen av utgåvor och är säkert inte den ende med detta intresse. 

Skivorna släpptes, logiskt nog, i den ordning som konserterna en gång spelades, och alltså med en medlem per konsert plus en gruppbild för den femte spelningen. Ordningen är följande:

Släpp 1 (sommaren 2025)
1978-03-28: Gene

Släpp 2 (september/oktober 2025)

1978-03-29: Ace

1978-03-31: Paul

Släpp 3 (december 2025)
1978-04-01: Peter
1978-04-02: bandbild

Med varje skiva medföljer en poster på aktuell medlem (bandbild för femte delen), ett häfte på 16 sidor med bilder i färg från Japan 1978. Olika häften och bilder för varje utgåva. En poster med samma bild som respektive häftes framsida, samt en återskapad biljett från den aktuella spelningen. Till de fyra första delarna medföljde även en flyer med information om kommande utgåvor i serien. Troligen följde denna flyer med även i den femte och sista delen, men de förbannade bootlegmakarna har slarvat och missat att lägga med någon i min!

Skivorna kom i röd, blå eller gul "marbled" vinyl och 100 exemplar per färg. Dock måste jag här lägga in en brasklapp och dessutom något som stör mig alldeles oerhört!
Nämligen att jag av någon anledning fått Pauls del i serien på grön vinyl. GRÖN! Den färgen ska ju inte ens vara aktuell! Världens ände! Gudars skymning!

Om någon läser det här och eventuellt vill byta till sig min gröna Paul mot en gul, så hör av er!
epicus70@hotmail.com

I övrigt är omslagen är utvikbara (se bilder på utviken längre upp) och framsidan är försedd med någon slags "extratryck" som gör att vissa detaljer på omslaget blir glansigare. En cool effekt.

Den coola effkten på Genes omslag, där blodet blänker lite extra!

Ljudet på samtliga fem konserter är likvärdigt, vilket får mig att tro att det är samma person som spelat in alla. Det finns en legendarisk japan som spelade in massor av band i bra kvalitet, men jag kommer inte på hans namn just nu. Kanske är det hans inspelningar?

Samma coola effekt på Aces omslag. Inte lika coolt.
Kanske om de haft en bild med hans rykande gitarr och rökan hade varit glansig?
Det hade nog sett coolare ut.

Jag trodde först att det rörde sig om soundboardinspelningar, men det står inget om detta på de medföljande flyersarna, och det hade bootlegmakarna säkert varit snabba att påpeka om så varit fallet. Dessutom är publikljudet alldeles för påtagligt för att vara soundboards. Men riktigt bra publikinspelningar är det i alla fall. "Riktigt bra" med booktlegmått mätt alltså. 

På det hela taget en mycket välgjord serie släpp och konserter, bra kvalitet på både ljud och design. Lagom med extragrejer så att inte priset rakar i höjden.

Det har även kommit ut två åttiotalare på marknaden de senaste månaderna. Den första heter "Animal instinct" och är, som titeln kanske antyder, inspelad under "Animalize"-turnén 1984- Stafford i England är skådeplatsen och datumet är den tolfte oktober.  Tolv dagar innan jag själv såg bandet för första gången på Olympen i Lund. 

"Animal instinct", snyggt omslag och stor poster!

Möjligen är det av den anledningen som jag alltid varit lika extra förtjust i "Animalize"-turnén. Det är nostalgi för mig och jag köpte plattan nästan lika mycket för det tidstypiska omslaget som för musiken! Här har bootlegmakarna lyckats! En snygg bild av Paul på framsidan, en cool översiktsbild av scenen på baksidan samt fyra individuella bilder på medlemmarna från samma fotosession längst ner. Vackert!
Dessutom medföljer ett stort återtryck av den aktuella konsertaffischen. Ännu ett plus!

Även baksidan är estetiskt tilltalande för en 80-talsnostalgiker som undertecknad.

Vi får hela konserten på en 2-LP, och man kan välja mellan svart, gul, röd eller grön vinyl.
Tyvärr är väl ljudet bara sådär. Klart lyssningsvärt, men det märks att det är en publikinspelning från 80-talet, om jag säger så. Lite coolt att få "I've had enough (into the fire)" dock Kanske inte jätteovanlig för just denna turnén, men sett till bandets hela karriär är den en liten pärla och alltid kul att få höra live!

Till sist har vi en utgåva som jag egentligen inte tänkt köpa, men jag fick den för ett bra pris och då kunde jag inte låta bli.
Yoyogi Olympic Pool i Tokyo, den 24 april 1988 rör det sig om och den är ju intressant tack vare att de här började slänga in ett flertal gamla klassiker i setet igen, men överlag är detta den era i bandets historia som är minst intressant för mig.
Denna och i stort sett allt efter 1998...

En komplett konsert på 2-LP i antingen svart, röd, vit eller grå vinyl.

Ljudet är bra, men det hörs att det är en publikinspelning och inte en soundboard. Det medföljer även  folder på fyra sidor i LP-storlek. Återigen ett snyggt, om än lite fantasilöst, tidstypiskt omslag. Baksidan ser ut som den tidens taffliga bootlegomslag ofta gjorde, med småbilder mot vit bakgrund.

Det var allt för den här gången. Det kom även en stor deluxe-box i samma sändning, "Can-Am tour 1977, 2", men den har jag inte lyssnat på än. Här kommer dock en liten smygtitt så hörs vi igen när ni - och jag - minst anar det...

W.A.S.P.-boxen, hur ser man skillnad på 1:a och 2:a utgåvan?

När W.A.S.P.-boxen "The 7 savage 1984-1992" släpptes för ett par år sen blev den tydligen, sin häftiga prislapp till trots, en stor försäljningssuccé. 

Ja, så stor var i sanning efterfrågan att en ny upplaga trycktes upp och gavs ut några månader senare.

På forum och trådar på Facebook kommer det ibland nya frågor om hur man ser skillnad på de båda utgåvorna. Jag brukar svara när jag ser det, men om någon missat det så kommer en snabb jämförelse här. 

FÖRSTA UPPLAGAN     -     ANDRA UPPLAGAN

Som ni ser så är det inga problem att se skillnad på utgåvorna när de ligger intill varandra.
Första upplagan har röd text på texten på klistermärket uppe till vänster.
Röd box och röd text = första upplagan.
Röd box men inte röd text = andra upplagan.

Ett annat sätt att se skillnad är att det står "Limited edition" på första upplagan, på andra upplagan nämns inget om någon begränsad utgåva. 
Andra upplagan har heller inte något medföljande numrerat certifikat i form av en sågklinga som medföljde i första upplagan.

Det enklaste sättet att se skillnad, och detta vill jag med emfas betone, är dock att det på andra upplagan står "2:nd edition" på klistermärket längst ner...

Nåväl, nu när det är avklarat så är det en annan sak som jag störde mig på och som grämde mig angående reklambilderna som släpptes i samband med boxen.
Nämligen att "The last command" och "Inside the electric circus" har hamnat på fel plats inbördes.
Så här ser den officiella bilden ut:

Javisst! Ni ser ju själva! "Inside the electric circus" FÖRE "The last command"! Det ser ju inte klokt ut!
Även detta försökte jag åtgärda efter bästa förmåga och lade således ut följande bild i några W.A.S.P.-grupper på Facebook.

Ja, jag öppnade helt sonika mitt eget exemplar och sedan försökte jag, efter bästa förmåga och i möjligaste mån, efterlikna den officiella bilden, fast nu med skivorna i RÄTT kronologisk ordning.
Bortsett från en mörkare bakgrund så tycker jag att jag lyckades ganska bra, om jag får säga det själv.

Sinnesfrid, o ljuva sinnesfrid!